Nättidning utgiven av föreningen Människovärde

Hem / 2018 / Abortpolitik på export

Abortpolitik på export

Svenska riksdagspolitiker överlag verkar ha svårt att se sig själva i spegeln och förstå varför man överhuvudtaget kan vara kritisk till aborter. Det finns en oförmåga till att ta ett steg tillbaka och fråga sig varför en del länder väljer att ha striktare abortlagar än andra. Foto: Människovärdes bildbank

Miljöpartiet har kommit med ett förslag på subventionering för polska kvinnor som kommer till Sverige för att göra abort. Förslaget lanserades genom en debattartikel i Aftonbladet, skriven av Janine Alm Ericson, som är jämställdhetspolitisk talesperson.

Bakgrunden till detta är att Polen försöker skärpa de redan strikta abortlagarna till att även omfatta fosterskadade barn. Idag är abort helt förbjudet i Polen, förutom när det gäller våldtäkt, incest eller om graviditeten bedöms vara för riskfylld. Att man siktar in sig på just fosterskadade barn tros bero på att det är den vanligaste kategorin av tillåtna aborter och utgör ca 95% av alla aborter som sker i dagsläget.

Debattartikeln lyfter fram att det var just till Polen svenska kvinnor hade möjligheten att åka för få aborter utförda gratis, eller till ett överkomligt pris, på 60-talet när abort var förbjudet i Sverige. Miljöpartiet föreslår subventionering av abortavgifter i Sverige för just polska kvinnor eftersom situationen nu är den omvända, i Sverige är det enkelt att få en abort utförd medan det är desto svårare i Polen. Det är idag redan tillåtet för utländska kvinnor att åka till Sverige för att utföra aborter, men mot en avgift på mellan 5 000 – 15 000 kronor, exklusive resa och boende. Något miljöpartiet nu alltså vill förändra.

Miljöpartiet, och svenska riksdagspolitiker överlag, verkar ha svårt att se sig själva i spegeln och förstå varför man överhuvudtaget kan vara kritisk till aborter. Det finns en oförmåga till att ta ett steg tillbaka och fråga sig varför en del länder väljer att ha striktare abortlagar än andra. Man är fast övertygad om att Sverige har kommit med facit och väntar ivrigt på att andra länder ska komma fram till samma slutsats för att rycka ut och hjälpa kvinnor i länder där abortlagarna inte är lika liberala som i Sverige.

Det finns en rad saker man kan fundera på gällande förslaget om subventionering, som kommer som en reaktion på förslaget om skärpt abortlagstiftning i Polen. Precis som när man särbehandlar ofödda barn med kromosomavvikelser så görs detsamma med barn med eventuella fosterskador. Frågan är vem som drar gränsen och säger vilka barn som får leva och vilka som inte får det. När abort är förbjudet i ett land så kommer det ofta med undantag, i Polens fall vid våldtäkt och incest. Vad som gör att barnet har mindre rätt att leva är svårt att förstå då hela ställningstagandet mot abort ligger i att det är en människa med liv och rättigheter redan i moderns mage. Detta bör därför rimligtvis gälla alla barn. Vi har givetvis ingen makt i att bestämma vilka som har rätt att leva och vilka som inte har det.

En annan aspekt, som gäller oavsett vilken sida man står på i abortdebatten, är kostnaderna. För även om man endast ser abort som en vanlig vårdkostnad så ligger svensk sjukvård i lä. Idag när vårdköerna är ovanligt långa och det råder en stor brist på barnmorskor så vore det absurt om vi i Sverige även skulle subventionera för medborgare från andra länder. Flertalet kvinnor idag reagerar på att det redan är långa väntetider på aborter i Sverige.

Om Sveriges regering vill påverka andra länders abortpolitik så bör det förslagsvis ske på en politisk nivå och genom diskussion. I detta fall bör man försöka ta ett steg tillbaka och fråga sig varför en del länder väljer att ha strängare abortlagar än andra och fråga sig vad det är i synsättet gällande abort som gör att länderna skiljer sig åt.

 

Gabriel Frimodig, skribent och ambassadör för Människovärde

Om Gabriel Frimodig

avatar