Nättidning utgiven av föreningen Människovärde

Hem / Featured / Abortvägran – en rättslig studie utifrån Europakonventionen – del 1

Abortvägran – en rättslig studie utifrån Europakonventionen – del 1

I vilken utsträckning skyddar artikel 9 i Europakonventionen vårdpersonals önskemål om att slippa utföra abortingrepp? Foto: Liv&Rätt:s bildbank

Detta är del 1 i en artikelserie om samvetsfrihet baserad på examensuppsatsen Abortvägran – en rättslig studie utifrån Europakonventionen. Syftet med uppsatsen är att, med fallet Grimmark som illustrerande exempel, undersöka i vilken utsträckning rätten till religionsfrihet i artikel 9 i Europakonventionen skyddar vårdpersonals önskemål om att slippa utföra abortingrepp.

1 Inledning

1.1 Ämnet

Förekomsten av samvetsgrundad vägran i arbetslivet har under de senaste åren hamnat i det mediala rampljuset i Sverige. Det hela tog sin början när den legitimerade sjuksköterskan Ellinor Grimmark under våren 2013, som ett led i hennes barnmorskeutbildning, genomförde praktik på en kvinnoklinik. I samband med att Grimmark erbjöds ett sommarjobb på kvinnokliniken, lät hon meddela sin arbetsgivare att hon av religiösa och moraliska skäl inte kunde delta vid utförandet av aborter. Beskedet medförde att Grimmark nekades anställning, med hänvisning till att barnmorskor måste vara beredda att delta i olika situationer kopplade till abort, såsom deltagande i själva utförandet av kirurgisk abort, samt administrerande av läkemedel vid medicinsk abort. Grimmark sökte därefter ytterligare tre olika anställningar som barnmorska vid Jönköpings landsting, men nekades samtliga med förklaringen att hon inte var beredd att delta i utförandet av abort, som är en del av yrkesbeskrivningen för barnmorskor.1

Grimmark valde att anmäla händelserna till Diskrimineringsombudsmannen, DO, där hon hävdade att hon blivit utsatt för diskriminering baserat på sin religion. I skrivande stund har DO fattat beslut i målet, därutöver har Jönköpings tingsrätt och Arbetsdomstolen, AD, meddelat dom i samma mål, härefter benämnt som fallet Grimmark. I samtliga fall blev slutsatsen att Grimmark inte har utsatts för olaga diskriminering i diskrimineringslagens (2008:567), DL, mening.2 DO och domstolarna vidtog dock inte en direkt prövning av om landstingets agerande var förenligt med Grimmarks rätt till religionsfrihet enligt artikel 9 Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, EKMR, då internrättslig reglering förutsätts uppfylla det skydd som följer av EKMR.3 Med anledning av detta valde Grimmark och hennes rättsliga ombud att anmäla händelsen till Europadomstolen för mänskliga rättigheter.4 Det är mot bakgrund av detta händelseförlopp som förevarande uppsats tar sitt avstamp. Det som undersöks är huruvida en samvetsgrundad vägran att delta vid utförandet av aborter, s.k. abortvägran, är rättsligt skyddad av rätten till religionsfrihet enligt artikel 9 EKMR.

I inledningen till denna uppsats vill jag informera läsaren om att jag inte på något sätt är neutral i aktuell fråga. Min personliga uppfattning är att ett samhälle som gör anspråk på att vara tolerant och pluralistiskt, också i praktiken bör kunna omsätta dessa värderingar i den utsträckning det faktiskt är möjligt. Detta gör sig särskilt gällande i sådana etiskt känsliga frågor som abort, där det bör finnas ett stort utrymme för att i det offentliga rummet både inneha och ge uttryck för avvikande uppfattningar, utan att för den skull exempelvis drabbas av yrkesförbud. Det här innebär att kompromisser mellan olika intressen ibland kan vara nödvändigt, förutsatt att en part inte drabbas oproportionerligt negativt. Jag är därför av uppfattningen att vårdpersonal ska ha en rätt att abortvägra, likt de har i majoriteten av Europas länder,5 i de fall vägran är grundad i en genuin och djup övertygelse. Med detta sagt vill jag betona att jag självklart har eftersträvat en objektiv analys av relevanta rättskällor, men i transparensens namn anser jag ändå att läsaren bör ha med sig detta i den fortsatta framställningen.

1.2 Syfte och frågeställningar

Uppsatsens övergripande syfte är att, med fallet Grimmark som illustrerande exempel, undersöka i vilken utsträckning rätten till religionsfrihet i artikel 9 EKMR skyddar vårdpersonals önskemål om att slippa utföra abortingrepp.

Detta övergripande syfte utmynnar i följande konkreta frågeställningar:

Vilket rättsligt skydd erbjuder artikel 9 EKMR vårdpersonal som av samvetsskäl vill avstå från att utföra aborter, s.k. abortvägran?

Hur har Europakommissionen och Europadomstolen bedömt olika fall som berör samvetsgrundad vägran och staters positiva skyldigheter inom ramen för artikel 9 EKMR?

Kan de överväganden som gjorts däri erbjuda vägledning till hur en abortvägran ska bedömas?

1.3 Avgränsningar

Abortvägran definieras här som en samvetsgrundad vägran att assistera i själva abortingreppet, dvs. vid administrerandet av medicinsk abort, eller vid utförandet av kirurgisk abort. Begreppet omfattar därför inte en samvetsgrundad vägran till att remittera patienter till annan vårdpersonal, eller att delta vid eftervården av en abort. Detta innebär också att uppsatsen inte behandlar samvetsgrundad vägran till andra vårdåtgärder, utan här fokuseras just på själva abortingreppet, då det främst är denna fråga som aktualiseras i fallet Grimmark. I uppsatsens avslutande rättspolitiska diskussion kommer dock även samvetsgrundad vägran till andra vårdåtgärder än abort att aktualiseras.

Abortvägran är en företeelse som berör flera olika rättsområden och regelverk. Min avsikt med denna uppsats är emellertid att i möjligaste mån renodla framställningen till att behandla artikel 9 EKMR. Detta får en rad konsekvenser för den fortsatta framställningen. Domstolarna har i fallet Grimmark i första hand bedömt aktuella rättsfrågor utifrån den svenska diskrimineringslagstiftningen. Uppsatsen har dock inte som ändamål att utreda och analysera gränserna för DL:s tillämplighet. Rätten till religionsfrihet och förbudet mot olaga diskriminering är två självständiga rättsliga företeelser. Detta illustreras tydligast av att religionsfriheten återfinns i artikel 9, medan förbudet mot diskriminering hittas i artikel 14 EKMR. Frågan om det skett en kränkning av rätten till religionsfrihet, är därför delvis en annan i jämförelse med frågan om diskriminering.6 Jag bedömer att det inom ramen för denna framställning, inte finns utrymme för att genomföra en grundlig analys av både rätten till religionsfrihet samt förbudet mot diskriminering, varför varken DL eller artikel 14 EKMR kommer ges något särskilt utrymme i uppsatsen. Jag väljer att istället fokusera på vilket rättighetsskydd som artikel 9 EKMR erbjuder, då det primärt är denna grund som Grimmark baserar sin talan på inför Europadomstolen.

Jag har inte som avsikt att redogöra för gällande arbetsrättsrättsliga regler när vårdpersonal vägrar att genomföra en viss arbetsuppgift, då detta inte är centralt för den bedömning som sker inom ramen för artikel 9 EKMR. Vidare kommer uppsatsen endast behandla den rätt till religionsfrihet som följer av artikel 9 och inte rätten till tanke- eller samvetsfrihet som också regleras däri, då dessa friheter inte medger en rätt att agera och handla i enlighet med sin övertygelse.7 Avslutningsvis vill jag betona att uppsatsen kommer ta sikte på offentliganställdas religionsfrihet, då EKMR ur principiellt hänseende inte tillämpas horisontellt mellan privatpersoner, vilket följer av konventionens portalparagraf.

1.4 Metod och material

För den här uppsatsen har jag valt att använda den för jurister sedvanliga rättsdogmatiska metoden. Denna metod är i grund och botten en tolkningsmetod, en analys av rättskällorna som ofta utgår från en konkret frågeställning om innehållet i gällande rätt. När juristen ska söka svar på vad gällande rätt är i en konkret juridisk fråga, får denne i princip söka svar i de allmänt accepterade rättskällorna, vilka primärt utgörs av lagstiftning, rättspraxis, förarbeten och den juridiska doktrinen. Juristens uppgift blir sedan att beakta detta material, värdera och tolka olika källors rättsliga värde enskilt såväl som i förhållande till varandra, och därigenom nå lösningen på det rättsliga problemet.8 Detta inbegriper att juristen ska dra objektiva slutsatser om innehållet i gällande rätt. Syftet med metoden är således att fastställa vad som kan betraktas som gällande rätt i en viss fråga genom att studera de traditionella rättskällorna och därigenom dra slutsatser om dess innehåll.

Det huvudsakliga källmaterialet till uppsatsen består av traditionella rättskällor såsom författningar, förarbeten, domstolspraxis och doktrin. Då uppsatsen primärt fokuserar på artikel 9 EKMR är en naturlig följd att Europadomstolens praxis på området kommer  tillmätas stor betydelse och få avsevärt utrymme. Praxis från Europakommissionen, (kommissionen), som var ett förberedande organ till Europadomstolen men som inte längre existerar, kommer också beaktas då Europadomstolen har anammat kommissionens praxis i anslutning till artikel 9 som sin egen.9 Den juridiska doktrinen, inhemsk såväl som utländsk, kommer också i stor utsträckning att konsulteras, då det finns relativt mycket skrivet på religionsfrihetens område. Alla dessa rättskällor kommer användas för att söka fastställa i vilken utsträckning artikel 9 EKMR medger en rätt för vårdpersonal att av samvetsskäl avstå deltagande i utförandet av abort.

Utöver de traditionella rättskällorna kommer jag även att använda annat material. I uppsatsens inledning har jag som avsikt att ge läsaren en bakgrund till ämnet, innebärande att frågan om abortvägran sätts in i en europeisk kontext. Därför kommer jag dels att redogöra för olika internationella dokument och etiska riktlinjer av relevans, dels i korthet beskriva vilka länder inom Europarådet som rättsligt skyddar vårdpersonals abortvägran. Nyss nämnda material används således primärt inte för att söka svar på vad som utgör gällande rätt enligt artikel 9 EKMR, utan ska framförallt tjäna som bakgrund till den rättsliga frågan.

1.5 Disposition

Uppsatsen består av sju kapitel. I det första kapitlet presenteras uppsatsämnet, med där tillhörande syfte, metod och avgränsningar. I kapitel 2 och 3 kommer en internationell överblick av frågan om abortvägran presenteras, med tyngdpunkt på Europarådet, för att därigenom ge läsaren en förståelse för hur ämnet har behandlats i en internationell kontext. Sedan kommer religionsfriheten i EKMR att presenteras i kapitel 4, med största tonvikt på att utreda de allmänna förutsättningarna för tillämpligheten av artikel 9. I kapitel 5 kommer sedermera relevant praxis från kommissionen och Europadomstolen avhandlas, i syfte att utreda hur dessa instanser, i deras tillämpning av artikel 9, har bedömt olika fall av samvetsgrundad vägran och staters positiva skyldigheter inom ramen för artikel 9. Därefter, i kapitel 6, kommer frågan om abortvägran att rättsligt bedömas utifrån artikel 9. I kapitel 7 sammanfattas uppsatsens slutsatser och rättsläget diskuteras utifrån ett de lege ferenda- perspektiv.

 

 

1 B 10/16, dom meddelad den 12 april 2017 av Arbetsdomstolen, s. 3.
2 DO, ärendenummer, ANM 2014/12, 2014/226, 2014/227, beslut den 10 april 2014. T 1781-14, dom meddelad den 12 november 2015 av Jönköpings tingsrätt. B 10/16, dom meddelad den 12 april 2017 av Arbetsdomstolen.
3 Danelius, Hans, Mänskliga rättigheter i europeisk praxis, 2015, s. 56.
4 Swedish midwives file case before the European Court of Human Rights, http://manniskorattsjuristerna.se/swedish-midwives-file-case-before-the-european-court-of-human-rights/.
5 Se avsnitt 2.4.
6 T 1781-14, dom meddelad den 12 november 2015 av Jönköpings tingsrätt, s. 10.
7 Zillén, Kavot, Hälso- och sjukvårdspersonalens religions- och samvetsfrihet, 2016, s. 124-125 och 138-139.
8 Korling, Fredric, Zamboni, Mauro, Juridisk metodlära, 2013, s. 21 och Sandgren, Claes, Rättsvetenskap för uppsatsförfattare, 2015, s. 43-44.
9 Fahlbeck, Reinhold, Bed och arbeta, om religionsfrihet i arbetsliv och skola, 2011, s. 26.

Fredric Ericsson, juriststudent

 

Förkortningar i uppsatsen

AD – Arbetsdomstolen
DL – Diskrimineringslagen (2008:567)
DO – Diskrimineringsombudsmannen
EKMR – Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna
EU – Europeiska unionen
FAFCE – Catholic Family Association in Europe
FIGO – International Federation of Gynecology and Obstetrics
FN – Förenta nationerna
HSL – Hälso- och sjukvårdslagen (1982:763)
ICM – International Confederation of Midwives
IPPF – International Planned Parenthood Federation
JT – Juridisk Tidskrift
LAS – Lag (1982:80) om anställningsskydd
PL – Patientlagen (2014:821)
Prop. – Proposition
PL – Patientsäkerhetslagen (2010:659)
WHO – World Health Organization

Om Fredric Ericsson

avatar