Nättidning utgiven av föreningen Människovärde

Hem / 2013 / Almedalen på gott och ont

Almedalen på gott och ont

Rent generellt är det en god idé att politiker samlas och svarar på journalisters undersökande frågor under en vecka på sommaren. Det ger en inblick i hur politiken fungerar och ger journalisterna en chans att vidarebefordra till läsarna hur politikerna funderar kring de frågor som väljarna tycker är viktiga. Men det finns också flera problem med Almedalsveckan.

Ett av problemen är förstås att det minglas lite för mycket. Det festas och dricks vin så det står härliga till, och hur lätt är det egentligen att granska makten och man äter och dricker med den och tillbringar ljusa, sköna sommarkvällar på barer och fester?

Under förra årets Almedalsvecka gjorde Medierna i P1 ett reportage med fokus på just detta. Man intervjuade Maria Wendt, forskare i statsvetenskap, som skrivit en bok om hur journalister förlorar sin kritiska distans till politiker i en vecka av symboliska utspel och rosévinsmingel. I år har visserligen flera arrangörer satsat på alkoholfritt – men räcker det?

Många journalister anser sig ha integritet nog att stå emot ryggdunkandets effekter, och tycker att de ändå kan sköta sitt jobb. Jag kan inte påstå att de har fel, för det är väldigt svårt att uttala sig om andra människors integritet. Däremot tycker jag att det verkar vara ett mycket svårt uppdrag att å ena sidan sjunga karaoke med politikerna – å ena sidan grilla dem om deras ideologi.

I år har det redan spritts en bild på Expos antirasistiske skribent Alex Bengtsson, på vilken han ser glad och förväntansfull ut tillsammans med en sverigedemokrat. Det ser familjärt och trivsamt ut, men risken finns att den tär på Alex Bengtssons förtroendekapital. Å ena sidan kan vissa grupperingar jubla och gotta sig åt att den (självutnämnde) antirasisten fastnat på bild med en medlem av det parti han brukar peka ut som högerextremt. Å andra sidan har det redan förekommit beklaganden från aktiva antirasister på sociala medier, inte minst bland muslimer.

Bilden på Alex Bengtsson och sverigedemokraten är i grund och botten en mycket oskyldig bild. Två människor möts i vimlet i Almedalen (och det är verkligen svårt att inte stöta ihop på denna lilla plats), är vänliga mot varandra trots skilda politiska åsikter – och någon är påpasslig nog att ta en bild. Men eftersom vi lever i tider när allt månglas ut i cyberrymden blixtsnabbt, innan någon hinner reagera, så finns det alltid en möjlighet att misstolka den bilden.

Naturligtvis blir det också allt svårare att undvika sådana här situationer ju längre Almedalsveckan lider. Alla vet att om man tillbringar en vecka långt hemifrån, och stöter ihop med samma människor flera gånger om dagen, är det lätt att bli kompisar. Och det är inte riktigt det som är syftet med Almedalsveckan.

De “vanliga dödliga”, som befinner sig långt från de invigda på Gotland, har givetvis inga problem med att journalister och politiker iakttar en vänlig ton mot varandra. Däremot är det tveklöst så att de inte ser med blida ögon på ryggdunkande och oheliga allianser – och det med all rätt. Och det räcker faktiskt ofta med att människor tror att sådana allianser ingås för att de ska förlora förtroendet för både politiker och medierepresentanter.

Ändå är jag böjd att hålla med statsvetaren och broderskaparen Ulf Bjereld, som skriver på sin blogg att Almedalen är värt att värna. Det är trots allt en unik tilldragelse, med många decenniers tradition, och en viktig del av det moderna svenska kulturarvet. Och även om journalisterna är överrepresenterade på Gotland under den här veckan finns det också möjlighet för “vanligt folk” att delta i seminarier och samtal vilket i förlängningen gör att människorna kommer närmare makten.

Därför medverkar Liv&Rätt i Almedalen även i år. För att vi värnar den demokratiska tanke som faktiskt ligger till grund för politikerveckan och för att vi vill möta våra läsare på plats – både gamla och förhoppningsvis även några nya.

Bitte Assarmo

Om Bitte Assarmo

avatar
Fri skribent med hjärtat till vänster, som brinner för rättvisa och människovärde. Bor i idyllisk femtiotalsförort söder om Stockholm men har rötterna i Bergslagens mäktiga granskogar.