Här hittar du artiklar tidigare utgivna på Människovärdes nättidning Liv&Rätt.

Hem / 2013 / Antisemitism i 2010-talets Sverige (Artikelserie om antisemitism av docent Anders Gerdmar del 5)

Antisemitism i 2010-talets Sverige (Artikelserie om antisemitism av docent Anders Gerdmar del 5)

Synagogue_Eisenach_burning-_Nov_1938

En enda av de incidenter vi sett i Malmö, t ex mot synagoga och judisk gravplats, är en för mycket och påminner alltför mycket om t ex tysk antisemitism under ’Tredje riket’. (Foto: via Wikimedia Commons)

På några få år har Sverige seglat upp som ett land med chockerande många antisemitiska incidenter. Detta i ett land som enligt sin självbild varit världens samvete.

Men nu måste svensk allmänhet och svenska media lära sig känna igen sådant som befrämjar antisemitism och liknande yttringar. Som forskningen kring den tyska antisemitism som ledde till Förintelsen visar förbereddes den under lång tid genom ganska rumsrena yttringar, men som kunde utnyttjas av populister i en ’revolutionär situation’. Uppsalaforskaren Karin Kvist-Geverts har träffande beskrivit det som ’det antisemitiska bakgrundsbruset’ – faktisk i en avhandling om svensk flyktingpolitik under Andra världskriget. Mycket av det som ingår i ett sådant brus är subtilt, antydningsvis, på ett sådant sätt att man har ryggen fri, men alla ändå förstår.

När Reepalu kopplade samman judar i Malmö med krigshandlingar i Gaza eller vad han kallade israelisk ockupationspolitik är detta uttryck för en av rasismens grundelement: essentialism. Det betyder att alla judar är i grunden likadana – har samma essens – och de är dessutom verksamma överallt. Om en jude är involverad i något negativt i östra medelhavsområdet så finns det en koppling till judar på andra platser. Just detta har varit judiska skolbarns vånda i Malmö: att tvingas stå för vad som händer i Israel. Att man sedan kan belysa vad som händer i Israel mer sakligt än svenska media gör är en ytterligare komplikation.

Som bekant kan judar och israeler ha väldigt olika uppfattning om sionism och om israelisk politik. Men svenska politiker skulle tydligt behöva och utan krumelurer tala om för den svenska allmänheten att de tar avstånd från varje sådan koppling.

För det andra är sådana ord exempel på vad Henrik Bachner beskriver i sin avhandling Återkomsten och som skildrar hur inte minst inom svensk vänster det sedan sent 1960-tal varit rumsrent att uttrycka kraftig kritik mot Israel, men med ord och argument som bara är en ’återkomst’ av motiv som tidigare figurerade i en tydligt antisemitisk diskurs. Sådana attityder har sedan genomsyrat snart sagt hela mediaetablissemanget. Malmöpolitikers oförmåga att åstadkomma en riktig pudel visar ur djupt attityderna sitter och är troligen bara ett av många tecken på folkliga attityder som, om de inte motarbetas, kan få ödesdigra konsekvenser. En enda av de incidenter vi sett i Malmö, t ex mot synagoga och judisk gravplats, är en för mycket och påminner alltför mycket om t ex tysk antisemitism under ’Tredje riket’.

Med ett ökande antal antisemitiska incidenter i Sverige är det istället dags att man drar en kraftig linje mot varje antisemitisk yttring i staden och bestämmer sig för en nolltolerans.

Med så kraftigt ökande antisemitism att judar väljer att flytta från landet är det dags för en nationell handlingsplan mot antisemitism:

  • Nolltolerans och särskilt utbildad personal som kan upptäcka antisemitiska tendenser.
  • Ett kraftfullt upplysningsprogram för de områden där antisemitiska attityder blomstrar.
  • På politiskt håll en grundlig uppgörelse med likställandet av ’jude’ och förment ’sionistisk terrorist’.

Om vi inte tar itu med problemen nu, och de som borde värna mänskliga rättigheter ställer sig i frontlinjen, kan Sverige mycket väl inom överskådlig tid bli känd som ett land där judar helst inte bör bosätta sig.

Anders Gerdmar
Anders Gerdmar är docent vid Uppsala universitet och rektor för Livets Ords Teologiska Seminarium. Han forskar kring teologi och antisemitism och är författare till boken ”Roots of Theological Antisemitism” (Brill, 2009).

Om Anders Gerdmar

avatar
Anders Gerdmar är docent vid Uppsala universitet och rektor för Livets Ords Teologiska Seminarium. Han forskar kring teologi och antisemitism och är författare till boken ”Roots of Theological Antisemitism” (Brill, 2009).