Nättidning utgiven av föreningen Människovärde

Hem / Featured / Därför är svensken emot samvetsfrihet

Därför är svensken emot samvetsfrihet

I förarbetena till vår abortlag togs rätten till samvetsfrihet upp, men i det färdiga lagförslaget utelämnades rätten att hävda samvetsbetänkligheter. Foto: Människovärdes bildbank

Sedan den 12 juni 1974 har kvinnor haft rätt att begära abort fram till vecka 18. Riksdagsbeslutet föregicks av livliga debatter mellan politiker och i tidningar och massivt motstånd från kyrkliga kretsar. Ett av spörsmålen var huruvida vårdpersonalen skulle ha rätt att vägra att medverka vid abort.

I förarbetena till den nya lagen tas rätten till samvetsfrihet upp, men i det färdiga lagförslaget utelämnades plötsligt vårdpersonalens rätt att hävda samvetsbetänkligheter. Detta väckte protester. En månad innan lagen infördes, den 6 maj 1974, skriver Svenska Dagbladet på ledarplats: ”Välkänt är att många – ofta men visst inte alltid på religiösa grunder – av sitt samvete anser sig förhindrade att medverka till abort, även i andra fall än de påfrestande senaborterna. Hur ska det bli med dem?”

SvD ger en svidande kritik av regeringen Palme, som visserligen såg samvetsfrihet som en förutsättning för införandet av fri abort, men menade att något uttryckligt formulerat lagstöd inte var nödvändigt.

Palmes justitieminister menade att det dock självfallet bör tas ”hänsyn till de anställdas intressen och förutsättningar i olika avseenden”.

SvD:s ledarredaktion, som vid den här tiden var kopplad till Högerpartiet (nuvarande M), är inte nöjd: ”…ska det alltså trots allt i vissa fall få förekomma att läkare och sjuksköterskor som trott sig stadda i livets tjänst och endast i livets, tvingas att utföra en handling som strider mot en djup samvetsövertygelse?”

Liksom Sverige genomförde även Danmark och Norge översyn av sina respektive abortlagar under 1970-talet. Denna triss i välfärdsländer har stora likheter med någorlunda samma syn på samhälle, religion och välfärd. Men intressant nog skiljer sig synen på samvetsfrihet åt.

Norge och Danmark, som i dag ofta framförs som exem­pel på där samvetsfrihet och abortvård faktiskt går att kombinera framgångsrikt, valde på 1970-talet en annan väg än den svenska.

1978 antogs den nuvarande norska abortlagen som är mer restriktiv än den svenska och medger fri abort upp till vecka 12 och samvetsfrihet för vårdpersonal. I Danmark har debatten som samvetsfrihet i princip helt uteblivit sedan lagen om fri abort antogs 1973 med tillhörande samvetsklausul.

I Sverige däremot, där samvetsfrihet ströks från abortlagen, är motståndet numera massivt mot vårdpersonalens rätt till samvete. Det går inte att blunda för att lagstiftning är normerande. Att den svenska, ur internationell synvinkel unikt generösa, abortlagen bidragit till att samhällsopinionen långsamt kokat ned till ett värderingsskifte gällande den tidigare så givna samvetsfriheten är uppenbart.

Mona Sahlin, som uttryckt att hon inte gick med i S utan i Palme (vars regering 1974 alltså såg samvetsfriheten som given), sa, på tal om terrorsekten IS, att det finns ”farliga fanatiker” i alla religioner, och exemplifierade detta med barnmorskor som önskar samvetsfrihet.

Även SvD har bytt fot i samvetsfrihetsfrågan. Visserligen skriver de sällan i ämnet, men när de gör det är det utifrån en hållning som ligger milsvitt från sin tidigare. Den 12 april 2017 skrev Linda Nordlund på ledarplats: ”Den som har speci­fika, religiösa krav på omgivningen kan avstå ifrån att söka sig till arbetsplatser där detta medför problem.”

Det SvD själva, nästintill profetiskt, i kraftfulla ordalag­ varnade för 1974 är 2018 svensk verklighet (till och med på den egna ledarsidan).

”…det är just nu, innan den motbjudande konflikten blivit akut, som det är behövligt att klart, tydligt och utan reservation slå fast sjukvårds­personalens rätt att följa sitt samvete – väl att märka utan att därför på något sätt trakasseras eller hejdas på den yrkesbana de valt.”

Det lönar sig att ta sig en titt i backspegeln ibland. Den som känner till sin historia har bättre möjligheter att hantera nutiden och förbereda sig för framtiden. Inte minst så när samma debatt, den här gången gällande dödshjälp, åter är på tapeten. När dödshjälpsförespråkare nu efterfrågar samvetsfrihet, som ett sätt att blidka läkares motstånd inför en legalisering, bör man påminna sig om hur det gick med den saken sist det begav sig.

 

Frida Park, ledarskribent på DAGEN

Artikel är tidigare publicerad i DAGEN (http://www.dagen.se/ledare/frida-park-darfor-ar-svensken-emot-samvetsfrihet-1.1093860)

Om Frida Park

avatar