Nättidning utgiven av föreningen Människovärde

Hem / Featured / Det färgglada mörkret – del 3

Det färgglada mörkret – del 3

Detta är en artikelserie utifrån en rapport utgiven av Claphaminstitutet (Rapport 1:2017) om en granskning av innehållet i Stockholm Pride och dess konsekvenser för folkhälsan. Rapportförfattarna är Bengt Malmgren, läkare med psykiatri som specialitet. Therése Ewert , lärare, teol kand och samtalsterapeut samt Lars-Göran Sundberg, fil dr i teologi med inriktning  själavård/religionspsykologi.

 

Hälsoläget i Sverige – nulägesbeskrivning

Folkhälsoläget i Sverige är på flera områden djupt oroande. Här nedan sammanfattar vi läget på några centrala områden, som på olika sätt kan kopplas samman med det innehåll i Stockholm Pride som vi beskrivit tidigare.

Psykisk ohälsa

Det är många faktorer i en persons liv som avgör graden av psykisk hälsa och välbefinnande. Mycket avgörs av hur starkt socialt nätverk man har, vilken delaktighet man upplever i samhällslivet, i vilken grad man känner mening och sammanhang socialt och existentiellt. Som en överbyggnad över allt detta bygger den psykiska hälsan huvudsakligen på huruvida en person upplever en grundtrygghet och blir respekterad och sedd som person. En känsla av gemenskap och sammanhang är sålunda en viktig del i en god psykisk hälsa.

Det har länge varit en trend att psykisk ohälsa ökar i samhället, inte minst för gruppen unga vuxna. Sedan 1980-talet har den psykiska ohälsan stadigvarande ökat för denna grupp. Socialstyrelsen visar att sjukhusvård för depression dubblerades mellan 1997 och 2007 och i åldern 16–19 år konstaterades en fyrdubbel ökning av sådan vård.9 Och utvecklingen åt fel håll bara fortsätter: från 2006 till 2016 beskriver Socialstyrelsen en ökning från 6 till 10 % av unga män som det senaste året sökt psykiatrisk vård. För unga kvinnor är situationen ännu värre, andelen har ökat från 9 till 15 %. En del av detta förklaras av ökad diagnostik och behandling av ADHD, men man märker också en reell ökning av ångest, depressionstillstånd och drogmissbruk.10

Folkhälsomyndigheten visar att såväl de psykiska som somatiska besvären bland 15-åringar de senaste åren ökat markant. 57% av flickorna respektive 31% av pojkarna indikerade i den senaste undersökningen (2013/2014) frekventa veckovisa besvär.11 Samma myndighet bekräftar Socialstyrelsens bild av att den psykiska folkhälsan bland 16-29-åringar starkt har försämrats de senaste tio åren.12

I hbt-gruppen är den psykiska ohälsan ännu högre. Enligt en rapport från Folkhälsomyndigheten uppgav en fjärdedel av de unga homo- och bisexuella kvinnorna i en enkätundersökning att de någon gång försökt ta sitt liv. Särskilt svår är situationen för dem som är osäkra på sin sexuella identitet. Bland dessa är det en hög andel som inte deltar i det sociala livet. I en enkätundersökning om transpersoners hälsa 2015 uppgav 36% att de någon gång under det sista året allvarligt övervägt att ta sitt liv.13

Hbt-aktivister förklarar normalt denna ohälsa enbart som ett resultat av diskriminering av dessa personer i samhället. Det finns säkerligen situationer där så kan vara fallet, men vi kan utgå från att dessa personer har samma grundläggande behov och är sårbara för samma faktorer som alla människor, och att ökningen av den psykiska ohälsan i den här gruppen i hög grad har samma orsaker som i samma åldersgrupp i hela befolkningen.

En diagnos som däremot ökat drastiskt på senare år är transsexualism – att självupplevelsen av könsidentitet inte harmonierar med det biologiska könet, vilket leder till det man kallar könsdysfori, ett svårt depressivt tillstånd relaterat till upplevelsen att vilja byta kön. En del av dessa genomgår en behandling som resulterar i en ny könstillhörighet såväl kroppsligt som juridiskt. Könsatypiskt beteende eller en uttryckt önskan att vara motsatta könet är relativt vanligt hos yngre barn, men bestående önskan om att byta kön är mycket ovanligt. För en liten grupp konsolideras önskan om könsbyte efter puberteten, och symtom på könsdysfori utvecklas. Bland dessa finns också en överrepresentation av andra psykiatriska tillstånd som ångest, självskadebeteende samt autismspektrumtillstånd.14

Andelen nya fall av könsdysfori har ökat kraftigt sedan år 2000. Ökningen är främst bland tonåringar och unga vuxna. År 2015 uppskattades andelen med könsdysfori till omkring 0,04 procent i befolkningen, motsvarande 3 500 personer.15 Orsaken till ökningen är okänd. En faktor kan vara den allmänt ökade öppenheten och kunskapen om frågor som rör könsidentitet och könsuttryck och den ökade propagandan för att spränga tabun relaterat till sexualitet och könstillhörighet. Barn och unga med svag självidentitet är särskilt känsliga för sådant vilket skulle förklara att det är främst i de unga åldersgrupperna som ökningen sker.

Den psykiska ohälsan i samhället har alltså ökat stadigt i Sverige de senaste decennierna, inte minst bland unga, och inte minst på områden som rör sexualitet och könstillhörighet. Därför vilar det ett stort ansvar på de arenor som samlar många av dessa personer att göra allt de kan för att motverka denna ohälsa.

Droger

Folkhälsomyndigheten konstaterar att narkotikarelaterad vård har ökat de senaste fem åren. 2014 indikeras att hälften av dem som vårdades var mellan 15 och 34 år. Vanligen har mer än en substans använts och det är inte ovanligt att de som behandlats har psykiska problem eller andra skador som följd av missbruket.16 På senare år har de nya syntetiska drogerna blivit allt vanligare bland unga även om cannabis används mest frekvent.17 Det är väl känt att den vanligaste drogen och inkörsporten till andra droger är alkohol. Det är gruppen unga mellan 17-29 år som rapporteras konsumera den största andelen alkohol, även om det minskat något de senaste 10 åren.18

Den psykiska mognaden förefaller stå stilla under de åren som missbruk pågår och hjärnan tar uppenbarligen mer skada ju tidigare den utsätts för drogpåverkan även om skadeverkningarna varierar från drog till drog. Även om kopplingen mellan droger och brott är komplex visar statistiken att brott och misshandel generellt begås av personer där merparten är påverkade av alkohol eller narkotika.19

Ett annat område med allvarliga samband är alkohol och sex, en kombination som ger ett ökat riskbeteende vad gäller förmåga att skydda sig för oönskad graviditet och sexuellt överförbara sjukdomar. Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning (CAN) skriver att alkoholen ”minskar självkontrollen och ger de rena driftsimpulserna utrymme”.20 Denna dimension kan också bli dubbelt farlig när sex och droger kombineras. Ett tragiskt fall i Umeå där en kvinna avled av en kombination av amfetamin och BDSM-sex föranledde en analys av Kerstin Käll, överläkare i psykiatri och sexologen Suzann Larsdotter på RFSL.21

Käll förklarar att amfetaminer ger ett adrenalinliknande påslag som bland annat används till krigsskadade, då den gör att personen inte känner smärta på samma sätt, och hon avråder från sexlekar i kombination med sådana droger: ”Sexakten kan bli hämningslös och det kan trappas upp. En drogad är inte särskilt smärtkänslig när våldet trappas upp. Personen som tagit amfetamin är väldigt upphetsad och kan bli fartblind. Plötsligt kan det ha gått två dygn och man fattar inte vad som hänt.” Larsdotter hänvisar specifikt till etylfenidat, en drog i gruppen amfetaminer som är kända som sexdroger, vanliga för att uppnå en viss sexuell effekt: ”Det händer också att det ges till sexualpartners om tanken är att prova nya sexuella praktiker, eller för att kunna genomföra sex utanför normen, det som känns udda och förbjudet.”

Larsdotter fortsätter: ”Eftersom man blir vansinnigt kåt av de här drogerna, då är det inte lätt att tänka på säkerhet. Sexet är det primära. Drogade kan exempelvis ha sex med personer som de inte skulle ha sex med i vanliga fall, och strunta i att skydda sig.” Hon menar vidare att de flesta som tar eller har tagit amfetamin har erfarenhet av gränsöverskridande sexuella praktiker: ”De kanske har gjort saker mot andra, eller varit med om jobbiga saker själv, som de är i behov av att bearbeta.”

Den droganvändning i samband med sex som går under namnet chemsex har på senare år blivit ett mycket allvarligt samhällsproblem.22 Ett avslöjande reportage kring detta har gjorts av journalisten Patrick Strudwick, hbt-redaktör på BuzzFeed. Reportaget beskriver en värld av fruktansvärd misär och mänskligt lidande bland de män som lockats in i kombinationen av sex och upplevelsehöjande droger.23

Sammanhanget avslöjades utifrån att journalisten följde ett uppmärksammat rättsfall i England hösten 2016 där en homosexuell man dömts för neddrogning, våldtäkt och mord på fyra män. I samband med detta såg polisen likheter med 58 ouppklarade dödsfall den senaste tiden och frågade sig: ”Vad har vi missat?” Ett återkommande ord i utredningarna var just ”chemsex”. Kontexten var att män via internetgrupper möts på ”house parties” där droger säljs och intas för att maximera den sexuella upplevelsen. Strudwick intervjuade ett antal unga män kopplade till utredningen och fick en fasansfull inblick i deras mörka värld fylld av övergrepp, droger och stark ångest över att inte kunna lämna den destruktiva tillvaron och söka hjälp, då de kände att de hade sig själva att skylla. Han skriver: “They describe wide-scale and systematic sexual violence, the deliberate drugging of vulnerable teenagers, the coaxing of impoverished men into a cloaked world of prostitution, frequent mental breakdowns from meth-induced psychoses, overdose victims routinely left to slip into comas, and a pile-up of sudden deaths.”

Tidskriften Ottar belyser samma tema, dock på ett mer överslätande sätt, i en artikel med den talande titeln ”Samtala mer – döm mindre”, där Farhad Mazi Esfahani beskriver chemsex som att: ”När det går från ett hanterbart bruk till ett problem så är konsekvenserna allvarliga, med drogutlösta hallucinationer och psykoser.” Detta samtidigt som han ser de uppenbara riskerna med droganvändningen: ”Risken för överdoser ökar eftersom man hela tiden måste ta mer för att uppnå samma effekt.” Han ser också andra risker som olika sexuellt överförbara sjukdomar ”då drogerna sänker hämningar och känsla för fara och säkerhet.”24

I samma artikel berättar David Stuart som arbetar på en klinik för hiv och sexuell hälsa i London, att en bred grupp homosexuella män i hela världen har börjat använda vissa droger, eller ”chems”, genom sexappar: ”Det är den snabbaste och mest vitt sprida drogtillgängligheten i drogepidemiernas historia.”

Denna eskalering i droganvändning bland män som har sex med män ger stora kostnader i mänskligt lidande och för samhället i form av brottsbekämpning och vårdinsatser, och bör vara ett högprioriterat område för alla instanser att bekämpa. David Stuart ser dock inte drogerna i sig som ett grundproblem, utan avdramatiserar även han orsaksanalysen till det han beskriver som ett ”stigma runt hiv som män som har sex med män ofta lever med och användningen av droger i samband med sex.” Hans lösningsförslag är inte heller att göra allt för att bryta dessa mönster, utan snarare att ”vara vänligare som gaycommunity; försöka förstå och empatisera med de som använder eller utvecklar problem med droger. Döma mindre.”25 Här finner vi inom hbt-rörelsen en tydlig tendens att distansera sig från problemet, istället för att motverka det.

Självskadebeteende

Det finns ingen egen diagnos för självskadebeteende, utan det kan utgöra en del av symtombilden vid till exempel depression, ångestproblematik, ätstörningar, personlighetssyndrom, bipolär sjukdom, ADHD, dissociation, post-traumatisk stress, autismspektrumstörning eller missbruk.26 Dock ser man tydligt i forskningen om psykisk ohälsa att det är just dessa nämnda områden som ökar drastiskt samt förväntas öka ytterligare då de kräver långvarig behandling och utläkning.27

I begreppet självskadebeteende ingår exempelvis att överdosera läkemedel i självmordssyfte och beteenden utan självmordsavsikt som att tillfoga skada direkt på kroppens yta genom att riva eller rispa huden eller skära, bränna, bita eller gnugga huden tills den skadas.28

Självskadebeteende är vanligast förekommande hos ungdomar och unga vuxna. Tidigare har det betraktats som uttryck för allvarlig psykisk störning, men idag vet vi att en stor del av ungdomarna i en vanlig svensk högstadieklass någon gång provat att skada sig utan att ha uppvisat några andra symtom på psykisk ohälsa. Det har även visat sig vara betydligt vanligare inom psykiatrin med självskadebeteende än vad som tidigare varit känt. Nästan hälften av personerna som hade kontakt med psykiatrin hade skadat sig under det senaste halvåret, visar en studie. Inom barn- och ungdomspsykiatrin var förekomsten ännu tydligare.29 Av kvinnor under 18 år hade 73,8% skadat sig själva de senaste 6 månaderna.30

Självskadebeteende kan grovt sett indelas i patologiskt och socialt/kulturellt accepterat beteende, så som kroppsmodifikation eller ritualer med koppling till religion eller mode.31 Till den förra gruppen räknas självmordsbeteende, ohälsosamt beteende som självsvält eller att medvetet låta sig utnyttjas eller skadas av andra människor.32

I det dominerande forskningsspåret i Europa används begreppet deliberate self-harm. Här görs ingen skillnad på om självskadebeteendet har ett suicidsyfte eller inte. Här ingår beteenden som att överdosera läkemedel i självmordssyfte och beteenden utan självmordsavsikt som att riva eller rispa huden. I Nordamerika är begreppet non-suicidal self-injury det mest använda, vilket definieras som att skada tillfogas direkt på kroppens yta, utan självmordsavsikt. Beteenden som inkluderas är till exempel att skära, bränna, bita eller gnugga huden tills den skadas.33 Alla dessa beskrivningar ligger nära det som Pride förmedlar under begreppet needleplay.

Personer som använder olika former av självskadebeteende har visat sig ha ett antal gemensamma sårbarhetsfaktorer. Nationella självskadeprojektet sammanfattar dessa som låg självkänsla, nedstämdhet, bristande impulskontroll, dissociation och vissa symtom på personlighetssyndrom av borderline-typ.34

Forskning visar att självskadebeteende kan fylla en känsloreglerande funktion för känslor, tankar och upplevelser men också ett försök att utifrån en känsla av tomhet försöka ”känna någonting överhuvudtaget” eller att straffa sig själv.35 Litteraturen anger risk för så kallad ”social smitta” där t.ex. flera ungdomar i en självskadande persons närhet kan ”sugas in” i dylikt beteende.36 Enligt Nationella självskadeprojektet är gruppen självskadande en särskilt utsatt grupp där det finns bl.a. finns en förhöjd förekomst av psykiska problem, ensamhet och fysiska övergrepp. Man rapporterar också att vissa beteenden som ”missbruk eller sexuell självexploatering” förekommer och riskerar att underrapporteras.37

Självskadebeteende blir ett ofta vanebildande sätt att tillfälligt lindra ångest genom endorfinfrisättning. Detta beteende kan få en dubbelt skadlig funktion när det kombineras med sexuellt självskadebeteende. På ett ytligt plan kan sexuell utlevelse genom sadomasochism reducera ångest, men samtidigt bli vanebildande och få en tvångsmässig karaktär. Den risken finns även om det hela börjar som en lek.

Nationella självskadeprojektet skickar med ett antal rekommendationer för att minska ett självskadande beteende.  Bland annat understryker de vikten av att den som möter en person med självskadebeteende inte bidrar till att förstärka destruktiva beteenden. Om personer som sällan får uppmärksamhet hamnar i en miljö där de får mycket omhändertagande när de gör sig själv illa riskerar sådana beteenden nämligen att öka.38

Rapporten från Nationella självskadeprojektet säger att alla individer som skadat sig ska erbjudas bedömning av de sociala och psykologiska faktorer som relaterar till den aktuella självskadan, aktuell självmordsavsikt, känsla av hopplöshet samt en bedömning av eventuell psykiatrisk sjukdom och social situation.39 Den genomgående attityden i vården kring självskadebeteende är att detta ska tas på stort allvar och att individen behöver mycket stöd och behandling för att komma tillrätta med sitt beteende.

Det finns gemensamma sårbarhetsfaktorer för personer med självskadebeteende. Dessa utgörs framför allt av låg självkänsla, nedstämdhet, bristande impulskontroll, dissociation och vissa symtom på emotionellt instabil personlighetsstörning. Man har funnit att direkt självskadebeteende är starkare kopplat till självmordsförsök än indirekt självskadebeteende. För ungdomar med generell depression kombinerat med självskadebeteende finns en stark koppling till framtida självmordsförsök.40

Det finns en stark koppling mellan skadligt internetanvändande och flera former av psykisk ohälsa, däribland självskadebeteende, visar en stor internationell studie.41 Självskaderelaterat material är lätt att hitta på nätet och det kan bidra till att självskadebeteende normaliseras och uppmuntras. Personer kan via internet lära sig nya sätt att skada sig själva och triggas i sitt självskadebeteende.  Detta gäller sålunda även internetsajter där personer möts för att utbyta information och kontakter kring självskadande sexuellt beteende. Nationella självskadeprojektets mål är att förebygga och behandla självskadebeteende. Syftet är att uppmärksamma problemen med självskadebeteende och den psykiska ohälsa det innebär och på så vis hjälpa ungdomarna att bli fria från det. Samma mål har referenslitteraturen, kan man utläsa enbart från titlarna på de forskningsrapporter och annan litteratur som projektet hänvisar till, exempelvis Treating self-injury, Freedom from Self-harm, Overcoming Self-Injury.42 Här är det sålunda hela samhällets gemensamma ansvar att stödja utsatta personer till hjälp i den riktning som forskningen anger.

Sexuella övergrepp

Metoo-debatten har på ett viktigt sätt belyst sexuella övergrepp i samhället. I Folkhälsomyndighetens undersökning UngKAB15 angav 40 % av de unga mellan 16 och 29 att de någon gång haft erfarenhet av en sexuell handling mot sin vilja, där andelen tjejer som utsatts för övergrepp är klart högre än bland killar. En faktor som dock har hamnat mer i skymundan i debatten är att dessa övergrepp är avsevärt mycket vanligare bland personer som inte vill kategorisera sig utifrån kön än i den övriga befolkningen (53 respektive 40 %).43 RFSL berättar också att 57% av ungdomarna i deras egen undersökning uppgav att de blivit utsatta för sexuella övergrepp.44 Detta visar att problemet med sexuella övergrepp inte är isolerat till heterosexuella kontexter, utan tvärtom kan vara än mer frekvent i hbt-sammanhang.

Även när det gäller sexuella övergrepp spelar droger ofta en central roll. Susanne Larzdotter, sexolog på RFSL säger: ”Drogade kan exempelvis ha sex med personer som de inte skulle ha sex med i vanliga fall”. Hon menar att de flesta som tar eller har tagit amfetamin har erfarenhet av gränsöverskridande sexuella praktiker, något som kan upplevas jobbigt för flera parter att prata om. ”De kanske har gjort saker mot andra, eller varit med om jobbiga saker själv, som de är i behov av att bearbeta.”45

För att minska utsattheten för sexuella övergrepp är det alltså sammantaget av stor betydelse att bygga relationer där alkohol och droger minimeras, och där respekt, trygghet och gemenskap är centralt i relationsförståelsen.

Prostitution

Folkhälsomyndighetens tidigare undersökning UngKAB09 visade ett samband mellan att sälja sex och andra variabler, såsom låg självkänsla, tidig sexdebut och användning av droger. Studier visar också att en stor andel av de unga som sålt sex utgörs av personer inom hbt-gruppen.46

Ännu tydligare fakta på området finner vi i The European MSN Internet Survey. Den visar att hela 11 % av de tillfrågade svenskarna i denna grupp hade tagit betalt för sex.47 Prostitutionen visar heller inga tecken på att gå ner; antalet annonser som marknadsför män som säljer sex till män mer än fördubblades på nätet mellan 2010 och 2014.48 Flera inom hbt-gruppen som sålt sex anger också att de började få betalt för sex redan i tidiga tonår eller ännu yngre, vilket sålunda berör ytterligare problematik och ännu grövre brottslighet, då det i sådana fall berör fall av våldtäkt mot barn.49

Prostitutionen är därmed ett högaktuellt problem inom hbt-sfären. Utifrån detta är det av folkhälsoskäl och ur brottsbekämpningssynpunkt, både när det gäller sexköp och människohandel av stor vikt att hela samhället samverkar för att motverka prostitution bland homosexuella. Pridefestivalens mer förtäckta öppenhet inför prostitution blir dock glasklar i RFSL:s öppna ställningstagande att prostitution bör tillåtas och den svenska sexköpslagen avskaffas.50

Hur relaterar Prides innehåll till folkhälsoaspekten?

Utifrån detta folkhälsoläge är det relevant att reflektera över vilka direkta eller indirekta konsekvenser det innehåll och förhållningssätt som förmedlas i Stockholm Pride kan antas få på de områden vi har beskrivit ovan.

Sammanfattningsvis kan vi se en tydlig samhällstrend där psykisk ohälsa, självskadebeteende och emotionell instabilitet ökar, hur droganvändningen leder till stora problem, men också hur sexuella övergrepp och prostitution är stora problem i hela samhället. Den här trenden gäller inte minst i hbt-grupper. Allt detta medför individuella tragedier men också stora samhälleliga kostnader för vård, drogavvänjning och stöttning till alla dem som på olika sätt förlorat fotfästet i tillvaron.

Detta för också med sig stora samhällskostnader på grund av sjukskrivningar, långa vårdinsatser och sociala kostnader. Allvarligare på det individuella planet är alla de enskilda människor som får sin psykiska och fysiska hälsa allvarligt skadad och förlorar möjligheter till ett värdigt liv. Här åligger det samhället att ta ett gemensamt ansvar för att på olika sätt stärka folkhälsan och minimera de risker där den kan ta allvarlig skada. Men som visats ovan är ansvar ett begrepp som är nästan helt osynligt i Prideveckans budskap. Snarare gäller motsatsen.

Vad är Prides budskap?

Pride har skapat en bild i samhället av att vara en röst för alla människors lika värde, för kärlek och glädje. När vi granskar dess innehåll är det dock en helt annan bild som framträder. Begreppet ljus förekommer inte i programmet, begreppet mörker omfamnas däremot. Människovärde eller frasen ”alla människors lika värde” förekommer inte någonstans under Pride. Den här festivalen handlar om något annat.

Mediebilden ger också intrycket att Pride främst är en röst för kärlek. Men i jämförelse med de rent sexuella inslagen väger kärleksskålen lätt. Även i de programpunkter där ordet ”kärlek” ingår är det i mer än hälften av fallen i neutral eller direkt negativ kontext. Ett sådant exempel är hur Kinkykvarteret lyfter fram sadism som en företeelse som kan vara ”strikt teknisk, smekande kärleksfull eller bara… helt underbar…”.

Inte heller sexualiteten präglas inom Pride av folkhälsobefrämjande inslag med positiv värdeladdning, utan fokuset ligger på starkt normbrytande och gränsöverskridande teori och praktik, samt tar upp inslag som måste anses som mycket grova. Världshälsoorganisationen (WHO) har antagit följande definition av sexuell hälsa: ”Ett tillstånd av fysiskt, emotionellt, mentalt och socialt välbefinnande i förhållande till sexualitet; det är inte enbart frånvaro av sjukdom, funktionsnedsättning eller lidande. Sexuell hälsa kräver en positiv och respektfull inställning till sexualitet och sexuella relationer, liksom möjligheten att ha njutbara och säkra sexuella erfarenheter fria från tvång, diskriminering och våld. För att sexuell hälsa ska kunna uppnås måste alla människors sexuella rättigheter respekteras, skyddas och uppfyllas.”51 Det innehåll som förmedlas i Pride tycks ligga långt från en sådan förståelse av sexuell hälsa.

Vår samlade analys är att Stockholm Pride har en allt annat än lösningsorienterad inställning till samhälleliga problem, något som blir än tydligare när vi ställer deras innehåll i relation till folkhälsoläget på mer avgränsade områden. Inom hbt-rörelsen ser vi en oroväckande tolerans mot droganvändning, prostitution, våld och självskadebeteende, något som blir tydligt även i Prides utbud. Det står klart att droger har blivit ett allt större inslag bland män som har sex med män. Samtidigt finns det – inte minst inom Stockholm Pride – en tydlig tendens att tona ned baksidorna i dessa mänskliga tragedier på ett sätt som riskerar att avdramatisera och därmed också cementera situationen.  Istället för att tydligt ta avstånd från droger, sex i samband med droger, samt olika uttryck för att plåga sig själv och andra förekommer en avdramatiserande och i flera fall direkt romantiserande hållning. En sådan inställning blir både naiv och ett allvarligt folkhälsoproblem.

När RFSL för några år sedan gav ut en guide till sexköpare reagerade Polisen starkt och menade: ”Det är konstigt att man går ut och uppmanar folk till att begå brott, man begår ju brott när man köper sex.”52 En sådan upprepad dubbeltydighet förekommer frekvent  i Pridesammanhang. Det finns ett behov att stärka folkhälsan och minska brottsligheten. Effekten av Pride går i rakt motsatt riktning.

I relationen mellan individ och gemenskap visar sig Prideinnehållet ha en tydlig tonvikt på individens upplevelse och en önskan om att överträda normer och gränser närhelst sådana finns. Inom detta individualistiska fält beskrivs inte ens begreppet ”njutning” som något självskrivet positivt. Däremot presenteras begreppet ”anarki” under denna kategori som odelat positivt i programmet. Vi kan också notera att just det udda och förbjudna är vanligt förekommande begrepp i Prides programkatalog, och beskrivs dessutom i positiva ordalag.  Det finns en stark och ofta uttalat positiv betoning på sadistiska och självskadande aktiviteter under rubriker som BDSM, våld, dominans, needleplay och liknande.

Målsättningen för ett gott folkhälsoarbete måste vara att hela samhället –  föräldrar, skolpersonal, myndigheter och organisationer gemensamt – i linje med forskningens resultat, hjälper ungdomar som hamnat i självskadebeteende att blir fria från det, inte att bejaka beteendet och på så vis riskera hela deras framtid och liv. Som visats ovan pekar dock det innehåll som marknadsförs i Stockholm Pride i en annorlunda och högst problematisk riktning. Utifrån detta ifrågasätter vi Pride och dess medarrangörer som trovärdiga partners för en god folkhälsa när de samtidigt aktivt bygger upp rent destruktiva och självskadande miljöer.

Ett genomgående drag i Pride är en filosofi av normbrytande hyperindividualism, en anda som går i linje med ett alltmer narcissistiskt klimat i samhället. Samtidigt blir detta en filosofi och ett lokalt kulturklimat som kan bli till människors skada istället för att inlemma dem i grundläggande värderingar som är kollektivt förankrade i samhället i stort. Detta allmänmänskliga faktum gäller lika för både personer i hbt-spektrat och människor i allmänhet. Den starka fokusering på normbrytande som Pride förmedlar främjar inte detta utan kastar ut människor i ännu större känsla av ensamhet och misslyckande när man inte kan leva upp till förväntningarna att vara en lyckad person. De som lever i ett tryggt psykosocialt sammanhang och tryggad ekonomi kan ha motkrafter omkring sig som gör att man kan stå emot detta och ändå klara sig ganska bra. Men för den som är extra utsatt, som fallet ofta är med dem som beskriver sig som hbt, blir Pride en riskmiljö som inte hjälper människor i en utsatt situation utan tvärtom bejakar ett destruktivt beteende som riskerar att ge stor skada för många människor.

Det är på det här planet som det offentliga Sveriges öppna famn och breda stöd till Pride blir motsägelsefullt, när vi ser hur Pridefestivalen i sitt samlade innehåll går i helt motsatt linje mot folkhälsans behov. Socialstyrelsen beskriver i sin rapport om psykisk ohälsa att en viktig del att vända utvecklingen är att alla aktörer tar ett gemensamt ansvar. Likafullt ser vi att många myndigheter går med i tåget och till och med ställer sig bakom innehållet som officiella medarrangörer. Detta kan omöjligt beskrivas som att ta sitt myndighetsansvar på allvar. Snarare är det ett svek mot medborgare och skattebetalare, men framförallt mot de personer i hbt-grupperna som hade behövt få hjälp till ett bättre liv, men ser hur myndigheter istället ger sitt aktiva klartecken till Prides innehåll.

Hur bör vi se på Prides ideologi och roll i samhället idag?

Stockholm Prides värdegrund säger: ”Festivalen ska rymma en glädjefylld frizon för hbtq-personer”.  Det innehåll man förmedlar medför dock varken välmående eller frizon för dessa personer, utan snarare inslag som för personer i utsatthet in i ännu större fysiska och psykiska problem. Det vilar ett stort ansvar på alla dem som på olika sätt valt att ställa sig bakom detta innehåll.

De organisationer i samhället (Socialstyrelsen, Folkhälsomyndigheten etc) som ansvarar för folkhälsan har också som uppgift att uppmärksamma olika gruppers särskilda behov. I dokument som tar upp hbt-gruppen konstateras att den psykiska ohälsan är större än i normalbefolkningen, och förklaringen till detta antas vara att de är missförstådda och diskriminerade i samhället, andra faktorer diskuteras nästan inte alls. Således blir också lösningarna nästan helt inriktade på att samhället behöver förändras genom att bekämpa ”homofobi” och bedriva ”normkritik”. Användningen av ordet ”homofobi” medför dock svårigheter för det offentliga samtalet, och bör undvikas, eftersom det ger intrycket av att beskriva ett patologiskt tillstånd, som i praktiken har fått funktionen av negativt epitet på den som önskar föra en saklig diskussion om frågor som direkt eller indirekt berör frågor om sexuell läggning eller könsidentitet. Ord har betydelse, och de ord en grupp använder om sig själva, sina meningsmotståndare och det samhälle man lever i får stor påverkan på samtalsklimatet.

Det starka fokuset på queerfilosofi inom Pride har också fått genomslag i bredare sammanhang. Queerideologiska strömningar fått ett starkt fäste i flera samhällsinstitutioner, även när det mer handlar om ideologi än om vetenskap och beprövad erfarenhet. Enligt denna queerideologi betraktas kön som relativt, och det gäller att påverka samhället i riktning mot att sudda ut gränserna. Det förutsätts att det ligger i hbt-personers intresse att så sker, en uppfattning som verkar vara anammad både av RFSL och en stor del av samhället. Att utan problematisering förmedla den här typen av queerideologiska föreställningar blir dock förvirrande och kan snarare försvåra konsolideringen av sexuell identitet och könsidentitet hos alla människor, inklusive dem som identifierar sig som hbt.

I den gemensamma värdegrund som har formats i Sverige under generationer ingår att alla människor är inkluderade i samhällsgemenskapen. Homosexualitet måste idag anses vara något helt accepterat i samhället, både som samlevnadsform och i form av enskilda öppet homosexuella personer som uppskattas för sina bidrag till samhällsliv och kultur. Svårare är det för dem med transsexualism. För att bygga ett samhälle med en gemensam grund som samtidigt visar tolerans för olikheter behövs en grundläggande respektfull attityd från alla sidor. Om Pride verkligen skulle ta till vara intressena för människorna inom hbt-gruppen borde de överväga att ändra sitt ensidiga fokus på normkritik utan istället lyfta fram gemensamma värderingar som främjar dessa människors integrering i samhällsgemenskapen.

Metoo-debatten visar hur omedvetna vi människor kan vara om de strukturer och de övergrepp som kan finnas i ett samhälle, i detta fall mot kvinnor även här i världens förment mest jämställda land. På motsvarande sätt finns säkert dolda diskriminerande strukturer mot hbt även bland dem som betraktar sig som fördomsfria och vidsynta. Men det finns även destruktiva och intoleranta strukturer som utvecklats i Priderörelsen, och det är just dessa fram tills nu dolda strukturer, synsätt och propaganda som vi önskar lyfta fram i den här rapporten.

I arbetet med rapporten har flera frågor uppstått: Tar Pride verkligen tillvara de verkliga behoven och intressena bland personer som identifierar sig som hbt? Är RFSL en grupp som i positiv bemärkelse bidrar till integrering i samhället och understödjer gemensamma värderingar? Eller finns det en djupare och i grunden klart destruktiv ideologi och människosyn som förmedlas genom dessa båda rörelser som fått ett så oerhört starkt genomslag i det offentliga Sverige på 2010-talet?

En stor del av det heteronormativa Sverige känner sig inte hemma i att gå i Prideparaden, oavsett hur mycket man stödjer personer i hbt-gruppen, deras rättigheter och integrering i samhällsgemenskapen. Inte desto mindre klistras homofobstämpeln snabbt på dem som uttrycker tveksamhet. Detta är djupt problematiskt, både för en öppen debatt, men i hög grad även för de människor som Pride säger sig värna, men som man i realiteten sviker. Inom hbt-gruppen finns det visserligen personer som känner sig starkt identifierade med Pridekulturen – men också en stor mängd som inte alls känner att det är dem man representerar.

Det är legitimt att ifrågasätta huruvida Pride bidrar till att integrera hbt-personer i samhällsgemenskapen, eller om man i själva verket faktiskt bidrar till splittring genom en normkritik som saknar vetenskapliga belägg, och som i sista hand blir kontraproduktiv också för dem som rörelsen säger sig stödja.  I det senare fallet blir hbt-personerna använda som både spjutspetsar och offer i en ideologisk kampanj som inte tar tillvara deras grundläggande intressen. Detta är en utveckling som har fått allvarliga konsekvenser, både för individer men också för samtalsklimatet och folkhälsan som helhet.

Slutanalys

I varje samhälle är det viktigt att det finns sammanhållande faktorer som

vi alla kan enas kring. Den svenska flaggan är en symbol som står för detta. Den representerar det gemensamma, det som ingen grupp kan lägga beslag på utan som inkluderar alla. Vi känner en samhörighet med vår historia och gläds över svenskar som humanitärt, vetenskapligt eller genom idrottsprestationer har gjort och gör vårt land känt. Vi gläds åt vår frihet och vi uppskattar vår demokrati och att vi är ett land där människovärde och solidaritet är grundvärden som många kan enas kring, värden som vårt kristna kulturarv bidragit till att konsolidera. Trots Sveriges långt gångna sekularisering betyder också vårt kristna kulturarv mycket i folkdjupet. Det visar sig inte minst i att många söker sig till kyrkorna i samband med kriser och katastrofer.

Sådana gemenskapsbildande faktorer gör att ett samhälle inte faller samman. Blir detta skikt för tunt upplever grupper av människor att de inte kan identifiera sig med samhället. I sådana situationer skapas lätt isolerade subkulturer, och en oförsonlig splittring mellan olika grupper.

Det finns också andra nedbrytande krafter som under årtionden har byggts in i vår kultur, nästan utan att vi har märkt det. Till dessa hör en tilltagande narcissism – en ideologi som prioriterar det egna jaget och dess självförverkligande framför den kollektiva gemenskapen. Tillsammans med den starkt normbrytande filosofi som Pride förmedlar har denna ideologi medfört allvarliga problem för både samhälle och individ. Vi ser behovet av en annan väg, som kännetecknas av de positivt laddade begrepp som gemenskap, ansvar, och överlåtelse som är så markant frånvarande i Prideprogrammet.

Kunskap för också med sig ansvar. Med denna rapport har vi tagit fram ett kunskapsunderlag som kan studeras av alla de samhällsinstitutioner som fram tills nu har betraktat Pride som ett enbart positivt inslag i samhället. Vår slutsats utifrån denna kunskapssammanställning är att en sådan hållning är djupt problematisk.

Innehållet i denna rapport bygger på uppenbara fakta. All information har funnits lätt tillgänglig, helt öppen på Stockholm Prides hemsida. Ändå ställer sig hela Sverige under regnbågsflagg, samtidigt som ingen har gjort en saklig, öppen och kritisk granskning av Prides innehåll. Detta är på ett sätt gåtfullt, och troligen  symptomatiskt för hur Pride under många år har tillåtits stå för problemformulering i samhället utan att själv behöva granskas.

Tänkbara uppslag för kommande forskning och granskande journalistik är att undersöka hur innehållet i Stockholm Pride har förändrats över tid, samt jämförelser med andra länder och städer. Det kan också behövas fler sakliga granskningar av rörelsens ideologiska grund och uttryck. Andra relevanta spår kan vara att undersöka det genomslag som Pride och RFSL har fått i samhällsinstitutioner som skola och vård, finansieringen av detta, samt i vilken mån den förmedlade ideologin stämmer med eller avviker från relevanta styrdokument.

Det vilar ett tungt ansvar på statliga och kommunala institutioner som aktivt har stött och fortfarande stöder Pride. Stockholm stad står på Prides hemsida angiven som ”Gold partner”. Statliga myndigheter som Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen är ”Silver Partners”. Det kan allvarligt ifrågasättas om dessa två stora myndigheter verkligen tar sitt ansvar för folkhälsan genom att öppet och aktivt ställa sig bakom Pride, utifrån den information som alla och envar på dessa myndigheter själva haft tillgång till. Bland de mindre ”Bronze partners” finns bland annat studieförbund som Sensus. Även här kan den tydliga frågan ställas huruvida de kyrkor och samfund som står bakom Sensus verkligen önskar stödja det samlade innehåll som vi presenterat i denna rapport.

På det politiska planet har tunga företrädare för både rödgröna och allians-färgade regeringar, samt från nästan samtliga riksdagspartier gått med i Prideveckans största opinionsyttring: Prideparaden. Därmed har dessa politiker också gett sitt direkta eller indirekta stöd till allt det som ingår i Prideveckan. Från 2017 lyfter Stockholm Pride speciellt fram demokrati- och kulturminister Alice Bah Kuhnke som gick med i den parad där Stockholm Pride övertog stafettpinnen som anordnare av EuroPride 2018 samt bolaget Visit Stockholm, som numera har ett ”mycket nära samarbete även utanför sommarmånaderna” med Stockholm Pride.53 Inget tyder på att inställningen inom Pride är på väg att ändras i mer folkhälsobefrämjande riktning. I handlingsplanen inför Stockholm Pride 2018 står tvärtom skrivet att satsningen på Kinkykvarteret ska ”uppmuntras och vidareutvecklas”.54

Trycket på organisationer och enskilda att ställa sig under Prides fanor har det senaste decenniet varit mycket hårt. Men det är naturligtvis inte de som inte går i Prideparaden som bör avkrävas en motivering av sitt beslut. De spetsiga frågorna bör istället ställas till dem som tagit det aktiva beslutet att sponsra festivalen, medverka i evenemang, gå i paraden eller på andra sätt ställa sig bakom detta djupt destruktiva innehåll som Stockholm Pride själva öppet marknadsför.

 

9 Socialstyrelsen, Folkhälsorapport 2009 http://www.socialstyrelsen.se/publikationer2009/2009-126-71
10 Socialstyrelsen, Utvecklingen av psykisk ohälsa bland barn och unga vuxna – Till och med 2016 rapport dec 2017 http://www.socialstyrelsen.se/publikationer2017/2017-12-29, s 9
11 Folkhälsomyndigheten Psykiska och somatiska besvär bland skolelever https://www.folkhalsomyndigheten.se/folkhalsorapportering-statistik/folkhalsans-utveckling/halsa/psykisk-ohalsa/psykiska-och-somatiska-besvar-bland-skolelever/
12 Folkhälsomyndigheten Folkhälsans utveckling. Årsrapport 2017. https://www.folkhalsomyndigheten.se/contentassets/9de83d1af6ce4a429e833d3c8d7ccf85/folkhalsans-utveckling-arsrap-port-2017-16136-webb2.pdf
13 Ungdomsstyrelsen Om unga hbtq-personers hälsa Rapport 2012 https://www.mucf.se/sites/default/files/publikationer_uploads/hbtq-halsa.pdf
Folkhälsomyndigheten Hälsan och hälsans bestämningsfaktorer för transpersoner Rapport 2015 https://www.folkhalsomyndigheten.se/contentassets/a55cb89cab14498caf47f2798e8da7af/hals-an-halsans-bestamningsfaktorer-transpersoner-15038-webb.pdf
14 Louise Frisén, Olle Söder, Per-Anders Rydelius ”Kraftig ökning av könsdysfori bland barn och unga” Läkartidningen 2017:114:EFMY http://www.lakartidningen.se/Klinik-och-vetenskap/Klinisk-over-sikt/2017/02/Kraftig-okning-av-konsdysfori-bland-barn-och-unga/
15 Socialstyrelsen, Utvecklingen av diagnosen könsdysfori i Sverige. Socialstyrelsen faktablad juli 2017 http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/20656/2017-7-2.pdf
16 Folkhälsomyndigheten, Narkotikabruk och hälsa (2017) https://www.folkhalsomyndigheten.se/livsvillkor-levnadsvanor/alkohol-narkotika-dopning-tobak-och-spel-andts/narkotika-och-halsofar-liga-varor/narkotikabruk-och-halsa/
17 Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning (C.A.N), http://www.can.se/Fakta/Fragor-och-Svar/Narkotika/
18 C.A.N., http://www.can.se/Fakta/Fragor-och-Svar/Alkohol/#Hur_manga_dricker_riskabelt
19 Statistik från BRÅ, rapporterad av C.A.N., http://www.can.se/Fakta/Fragor-och-Svar/Alkohol/#-Hur_manga_dricker_riskabelt
20 C.A.N., http://www.can.se/Fakta/Fragor-och-Svar/Alkohol/#Hur_manga_dricker_riskabelt
21 Resonemang och citat från Käll och Larsdotter hämtade ur Veronika Åström ”Sex och droger – en livsfarlig kombo” Västerbottenkuriren 7/2 2013 https://www.vk.se/795760/sex-och-droger-en-livsfarlig-kombo
22 Se exempelvis Farhad Mazi Esfahani & Peter Månehall ”Dessvärre var det en fantastisk upplevelse, och sedan dess har jag inte kunnat ha sex utan droger.” Sydsvenskan 3/8 2017 https://www.syd-svenskan.se/2017-08-03/dessvarre-var-det-en-fantastisk-upplevelse-och-sedan-dess-har-jag-inte-kunnat-ha-sex-utan-droger
23 Infon i stycket nedan, samt resten av det oerhört tragiska sammanhanget återfinns i Patrick Strudwick ”Inside the dark, dangerous world od chemsex” Buzzfeed 3/12 2016 https://www.buzzfeed. com/patrickstrudwick/inside-the-dark-dangerous-world-of-chemsex?utm_term=.loO8ddvyqP#. fryZGGxLj8
24 Tomas Hemstad ”Samtala mer – döm mindre” Ottar 3/2017. Vår kursivering https://www.ottar.se/artiklar/samtala-mer-d-m-mindre
25 Ibid.
26 Nationella Självskadeprojektet, Rekommendationer för insatser vid självskadebeteende 2 uppl. 2016 https://nationellasjalvskadeprojektet.se/wp-content/uploads/2015/12/Rekommendationer-Sj%C3%A4lvskadebeteende-rev-2016.pdf s.18
27 Socialstyrelsen, Utvecklingen av psykisk ohälsa bland barn och unga vuxna http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/20785/2017-12-29.pdf, s. 7
28 Nationella Självskadeprojektet, Rekommendationer för insatser vid självskadebeteende s. 36
29 Ibid. s. 7
30 Ibid. s. 38
31 Armandon Favazza i Bodies Under Siege, 1996, refererat av Sofia Åkerman i För att överleva – om självskadebeteende, Natur och Kultur, 2009, s. 16
32 Åkerman, s. 16-17.
33 Nationella Självskadeprojektet, Rekommendationer för insatser vid självskadebeteende s 36
34 Ibid.
35 ibid. s. 37
36 Åkerman, s. 154-159, Nationella Självskadeprojektet, Rekommendationer för insatser vid självskadebeteende, s. 11-12.
37 Ibid., s. 16
38  Ibid. s. 11
39  Ibid. s 15
40  Ibid. s. 36
41  Ibid. s. 40
42 Ibid. s. 41
43 Folkhälsomyndigheten Sexualitet och hälsa bland unga i Sverige. UngKAB15 – en studie om kunskap, attityder och beteende bland unga 16–29 år https://www.folkhalsomyndigheten.se/conten-tassets/11272529714342b390d40fe3200f48cf/sexualitet-halsa-bland-unga-sverige-01186-2017-1-webb.pdf, s 52
44 Utsattheten för sexualbrott stor bland hbt-ungdomar, pressmeddelande RFSL 2/12 2009 http://www.mynewsdesk.com/se/pressreleases/utsattheten-foer-sexualbrott-stor-bland-hbt-ungdo-mar-348678
45 Veronika Åström ”Sex och droger – en livsfarlig kombo” Västerbottenkuriren 7/2 2013  https:// www.vk.se/795760/sex-och-droger-en-livsfarlig-kombo
46 Folkhälsomyndigheten UngKAB15 s 89
47 Nina Brevinge ”Fler killar än tjejer säljer sex” Göteborgs-Posten 30/6 2013

48 Länsstyrelsen Stockholm Prostitutionen i Sverige 2014 En omfattningskartläggning 2015 s 23
49 Suzanne Larsdotter, Jonas Jonsson, Mina Gäredal Osynliga synliga aktörer – Hbt-personer med erfarenhet av att sälja och/eller köpa sexuella tjänster RFSL 2011, s 44ff
50 RFSL Förbud mot köp av sexuell tjänst. En utvärdering 1999-2008, SOU 2010:49, Remissvar htt- ps://www.rfsl.se/wp-content/uploads/2015/11/ry_101025_kop_av_sexuell_tjanst.pdf
51 World Health Organisation (WHO). Sexual health (2016) http://www. who.int/topics/sexual_health/en/
52 Polisen kritiserar RFSL:s sexköpsguide Sveriges Radio P3 3/9 2014 http://sverigesradio.se/sida/ artikel.aspx?programid=1646&artikel=5953953
53 Stockholm Pride verksamhetsberättelse 2017, http://www.stockholmpride.org/wp-content/uploads/Verksamhetsbera%CC%88ttelse-Stockholm-Pride-2017-slutgiltig-exkl-ekonomi.pdf
54 Verksamhetsplan för Stockholm Pride 2018 http://www.stockholmpride.org/wp-content/uploads/Verksamhetsplan-2018.pdf

 

 

Bengt Malmgren, läkare med psykiatri som specialitet
Therése Ewert , lärare, teol kand och samtalsterapeut
Lars-Göran Sundberg, fil dr i teologi med inriktning  själavård/religionspsykologi

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Om Per Ewert

avatar
Per Ewert är författare, debattör och fil mag. i historia och religionsvetenskap. Han undervisar vid den kristna friskolan Kungsgymnasiet.