Nättidning utgiven av föreningen Människovärde

Hem / Featured / Ett skrämmande exempel på hur ekonomiska intressen prioriteras före människovärde

Ett skrämmande exempel på hur ekonomiska intressen prioriteras före människovärde

I Belgien lämnar många anställda inom palliativa vården sitt yrke, eftersom klinikerna de arbetar på har omvandlats till dödshjälpsinstitutioner. Foto: Människovärdes bildbank

I Belgien överger sjuksköterskor och socialarbetare, som specialiserat sig på palliativ vård, sitt yrke eftersom klinikerna de arbetar på har omvandlats till dödshjälpsinstitutioner. Läkare, vars ursprungliga kall är att bereda människor en god vård i livets slutskede, tvingas i stället avsluta liv.

Så kan man sammanfatta en del av vad professor Benoit Beuselinck, onkolog vid universitetet i Leuven, skriver i boken Euthanasia and Assisted Suicide: Lessons from Belgium, som publicerades hösten 2017. Han berättar att många anställda inom äldrevården i Belgien nu väljer att lämna vården eftersom de inte vill att deras arbete ska reduceras till att förbereda patienter och anhöriga för dödshjälp. Det har blivit en alltför stor börda att hantera förfrågningar om dödshjälp, då detta står i direkt motsats till god och värdig palliativ vård i livets slutskede.

Benoit Beuselinck berättar att det blir allt vanligare att sjukhusläkare överlämnar förfrågningar om dödshjälp till den palliativa vården. På så sätt får den palliativa vården ta emot patienter som enbart remitterats till dem för dödshjälp. Läkarna hamnar då i en situation där de tvingas handla i strid med sitt kall, och med vad jobbet föreskriver.

I vissa fall har palliativa avdelningar börjat säga nej till patienter som gjort en begäran om dödshjälp eftersom de ser en stor risk för att palliativa avdelningar omvandlas till dödshjälpscentra och ingenting annat.

Även om tillgång till dödshjälp enligt belgisk lag är begränsad till vuxna och minderåriga med omdömesförmåga och obotligt lidande, så har tolkningen av lagen nu urholkats så att dödshjälp håller på att bli tillgängligt på begäran – och läkare ger nu dödliga injektioner till patienter med demens och psykiska sjukdomar. Antalet läkare som ger dödshjälp har också ökat markant, från 954 år 2010 till 2 021 år 2015.

Samtidigt som dödshjälp blir vanligare stramar den belgiska regeringen också åt finansieringen för palliativ vård. Det är en medveten strategi, att tro något annat är att vara oursäktligt naiv. God palliativ vård utgör en större kostnad än en dödlig injektion, det är ett faktum som man inte kan blunda för.

Den belgiska regeringens förhållningssätt till liv och död – till livshjälp och dödshjälp – är ett skrämmande exempel på hur ekonomiska intressen prioriteras före människovärde och värdig vård. Det finns ingen anledning att tro att det skulle fungera annorlunda om vi införde dödshjälp i Sverige.

Utvecklingen i Belgien visar klart och tydligt att där dödshjälp legaliserats finns också en ständig, och ständigt ökande, risk för att vården i livets slutskede åsidosätts. Varje land som inför dödshjälp – oaktat goda föresatser och försäkringar om strikta regler – riskerar därför att liksom Belgien hamna på det brant sluttande plan som leder till att den mänskliga värdigheten åsidosätts.

Det är detta vi måste samtala om när vi berör ämnet dödshjälp. I stället för tomt klingande slagord om ”rätten att dö” är det rätten till en värdig vård som måste sättas i fokus. Den rätten riskerar vi nämligen att förlora om vi legaliserar dödshjälp.


Bitte Assarmo, Chefredaktör/ansvarig utgivare för Katolskt magasin

Artikeln är tidigare publicerad i Världen idag.

 

 

 

Om Bitte Assarmo

avatar
Fri skribent med hjärtat till vänster, som brinner för rättvisa och människovärde. Bor i idyllisk femtiotalsförort söder om Stockholm men har rötterna i Bergslagens mäktiga granskogar.