Nättidning utgiven av föreningen Människovärde

Hem / 2018 / Förslag till nya riktlinjer vid hantering av sena aborter

Förslag till nya riktlinjer vid hantering av sena aborter

Vi lever i en ytterst motsägelsefull tid där abort som ett val väger tyngre än en ofödd människas rätt till sitt liv, men där en barnläkares val att förbarma sig över aborterade levande foster betraktas som fullständigt otänkbart. Foto: Människovärdes bildbank

Riktlinjerna för hur sena aborter ska hanteras har nyligen varit på agendan. Upprinnelsen till detta är att Socialstyrelsen bett tre olika yrkesorganisationer: Svensk förening för obstetrik och gynekologi (SFOG), Svenska barnmorskeförbundet och Svenska neonatalföreningen ta fram riktlinjer för att förtydliga hanteringen av sena aborter.

Detta efter att en barnläkare under förra året kritiserats för att ha försökt rädda livet på ett foster som visade livstecken efter att en sen abort hade utförts i vecka 22. Barnläkaren beskrev de sena aborternas verklighet och frustrationen över att se levande foster som rör sig, kippar efter andan och ger ifrån sig svaga pipljud när de har aborterats och sedan lämnats för att dö.

Fallet upprörde och manade till debatt då det återigen blev smärtsamt tydligt hur gränsen mellan sena aborter och när man kan rädda för tidigt födda barn mer och mer flyter ihop.

I förslaget till de nya riktlinjerna hävdas det bland annat att abort och prematur förlossning är ”helt olika vårdprocesser” och “Om fostret uppvisar reflexmässiga rörelser såsom gasping eller ryckningar i extremiteter skall fostret omhändertas palliativt. Detta innebär att fostret bäddas in tätt (likt ett lindebarn) samt att man håller området kring fostret mörkt och varmt (undvik nedkylning)”. Det senare är ett annat sätt att beskriva att fostret ska lämnas att dö.

Man kan använda sig av hur många förskönande ord som helst för att försöka måla en positivare bild av abortingrepp. Men att kalla det för vård är snarast en skymf mot både läkareden och själva grunden till att bedriva vård och omsorg. Vi behöver komma ifrån den falska föreställning att graviditet skulle vara ett sjukdomstillstånd så fort det ofödda barnet är oönskat.

Man ser ofta den här typen av eufemismer när det gäller abortingrepp. Troligtvis för att de har en avhumaniserande funktion i förhållande till det ofödda barn det alltid handlar om, och för att det krävs ett distanserande för att inte se abortingrepp för vad det verkligen handlar om. Det oerhört sorgliga i allt detta är att orden har makt och stark påverkan över hur vår kultur betraktar abortingrepp. Därför är det så viktigt att fortsätta lägga fram obestridliga fakta om fosterutveckling och peka på det inhumana att ha olika måttstockar för människovärde i samhället.

Vi lever i en ytterst motsägelsefull tid där abort som ett val väger tyngre än en ofödd människas rätt till sitt liv, men där en barnläkares val att förbarma sig över aborterade levande foster betraktas som fullständigt otänkbart.

 

Cecilia K. Björfjell, koordinator/ambassadör Människovärde

 

 

Om Cecilia K. Björfjell

avatar
Ansvarig utgivare/chefredaktör för Liv&Rätt