Nättidning utgiven av föreningen Människovärde

Hem / 2013 / Förståelse eller straff? Debattörer skriver på Newsmill om kravallerna i Husby

Förståelse eller straff? Debattörer skriver på Newsmill om kravallerna i Husby

Åsikterna om upploppen i Husby, och om hur de ska bemötas, går isär bland svenska debattörer. (Foto: Wikimedia Commons)

Åsikterna om upploppen i Husby, och om hur de ska bemötas, går isär bland svenska debattörer. (Foto: Wikimedia Commons)

Upploppen i Husby, som senare spred sig till flera andra Stockholmsförorter och till resten av landet, har varit källa till en stridig debatt på Newsmill. Liv&Rätt har tagit en titt på de åsikter som luftats.

Man måste försöka förstå våldsverkarna, skriver civilekonomen Robin Bankel:

”Det handlar istället om relativ fattigdom i kombination med etnisk segregation. Det är detta som är utanförskapet. Det är på denna grund identiteter med samhällsfientliga värderingar skapas. I staden bekräftas utanförskapet hela tiden. Det geografiska avståndet mellan stadsdelarna är oväsentligt men ändå lever man i olika världar. Själva uppfattningen att man har sämre förutsättningar förstärker utanförskapet. När segregationen väl är befäst skapas negativa spiraler. De yngsta barnen växer upp med fel förebilder, lär sig en destruktiv jargong och att man tillhör orten, inte övriga samhället. Ibland undrar jag vad en del barn har för chans när deras förebilder återfinns bland kriminella ungdomsgäng. Sen undrar jag vad deras förebilder haft för chans. Vilka var deras förebilders förebilder? Mina tankar går bakåt men tiden går framåt; segregationen ökar; samhällsklimatet och debattklimatet hårdnar, de utsatta barnen likaså.”

Hanna Gadban, feminist och lärare, håller med, och menar att upploppen i Husby är ett rop på hjälp:

”Vi måste diskutera de viktiga aspekter som har en stor betydelse för ungdomarnas tillvaro, alltså skolan, familjen, samhället, stadsdelen och det sociala nätverket. Den diskussionen kan hjälpa oss att peka ut de bakomliggande orsakerna till att de flesta av dessa ungdomar, enligt samhällsdebatten, agerar aggressivt gentemot majoritetssamhället.

I skolan ställer vi alldeles för höga krav och har för många mål som dessa ungdomar inte kan klara att nå. Det är inte konstigt att de går ut skolan utan betyg när de saknar en vuxen förebild, någon som hjälper dem med läxorna och till en trygg skolgång. I samhället tvingas de att skapa ett dialektiskt förhållande mellan ”jag” och ”den andre”.”

Att ”förstå” våldet i Husby är kontraproduktivt och föder bara mer våld, skriver politikern och debattören Edith Escobar:

”Jag kommer från ett land där jag bodde granne med fattigdom och många av dessa fattiga hade gjort vad som helst för att kunna bo i Husby så det handlar inte om samhällsklyftor.  Jag får andningsproblem varje gång oppositionen försöker förklara våldet och vandalism med dessa argument.
Det som Husby behöver liksom alla dessa områden med samma problematik är utbildning och bra uppfostran.  Jag menar inte klassrum eller vuxendagis, utan Jag pratar om konkreta åtgärder. Engagerade människor som kan ta sig till dessa områden eller som bor i dessa områden och kan visa och bevisa att det går att ta sig fram även om ibland kan kännas svårt och nästan omöjligt, men genom demokratiska och civiliserade metoder.”
Anosh Ghasri, som är integrationshandledare och KBT-terapeut och själv kom till Sverige som flykting 1990, skriver:
”Fullt funktionella människor som förmodligen är kapabla till stordåd förvandlas i och med de vuxnas förvrängda välvilja att bortförklara deras handlingar till mindre begåvade själar som inte kan annat än att ägna sig åt vandalisering när de blir frustrerade. Istället för att tala om för ungdomarna vad de behöver göra för att lyckas och för att lämna känslan av frustration bakom sig så går man så långt som att legitimera deras handlingar. S.k.a.m.l.i.g.t!”

Efter kravallerna måste föräldrarollen stärkas, menar Evin Baksi:

”Många undrar hur föräldrar till 12-13 åringar kan låta barnen vara ute till sent på kvällarna och delta i kravallerna. Samtidigt klagar föräldrarna över att det svenska samhället har tagit ifrån dem deras föräldraansvar. De hävdar att de är maktlösa när deras 12-åringar hotar med att ringa till socialtjänsten eller polisen så fort de sätter gränser för barnen. Rädslan för att myndigheterna skall ta barnen ifrån dem hindrar dem från att sätta gränser.

En del föräldrar tror också att det är skolans ansvar att uppfostra barnen men skolan kan endast förstärka den process som föräldrarna startar. Det är viktigt att man ger förstärkande stöd tidigt. Redan på SFI kan man informera om betydelsen av det svenska språket och ge föräldrarna verktyg att klara sitt familjeliv och sin vardag.  Om vi ska slippa uppleva det som har hänt de senaste veckorna måste skolan och polisen hitta nya sätt att nå både barnen och föräldrarna. Det gäller att stärka föräldrarna i deras roll samtidigt som det gäller att öka förtroendet för polisen hos barnen och ungdomarna.”

Redaktionen

Om Redaktion Liv och Rätt

avatar