Här hittar du artiklar tidigare utgivna på Människovärdes nättidning Liv&Rätt.

Hem / Featured / Fostersyn i svensk rätt – del 10

Fostersyn i svensk rätt – del 10

Detta är del 10 i en artikelserie om människosyn, fostersyn och människovärde baserad på Jan Persellis avhandling Fostersyn i svensk rätt, utgiven vid filosofiska fakulteten vid Linköpings universitet. Avhandlingen har tre syften. Första syftet är att utreda fostrets status i svensk rätt. Andra syftet är att bidraga till diskussionen om människosyn, fostersyn och människovärde som dessa kommer till uttryck i vår juridiska vardag. Tredje syftet är att bidra till framtida större enhetlighet vad gäller lagstiftning som berör den tidiga människan (det befruktade ägget, blastemet och fostret).

Begrepp knutna till förståelsen av människan

Människosyn

Filosofiskt råder det en mängd uppfattningar om människans grundläggande egenskaper, möjligheter och begränsningar. Etiska grundvärderingar, religiösa traditioner, vetenskapliga perspektiv och politiska ideologier utgör bakgrunden till de olika människosyner som förekommer. Foto: Liv&Rätts bildbank

Filosofiskt råder det en mängd uppfattningar om människans grundläggande egenskaper, möjligheter och begränsningar. Etiska grundvärderingar, religiösa traditioner, vetenskapliga perspektiv och politiska ideologier utgör bakgrunden till de olika människosyner som förekommer. Foto: Liv&Rätts bildbank

Detta är ett centralt begrepp i de behandlade texterna. Filosofiskt råder det en mängd uppfattningar om människans grundläggande egenskaper, möjligheter och begränsningar. Här försöker jag nalkas hur begreppet ’människosyn’ ska förstås i myndighetstexterna. Människosynen sägs ofta ha ett samband med livsåskådningar eller ideologier, och naturligtvis med den människokunskap som genererats under historien. Etiska grundvärderingar, religiösa traditioner, vetenskapliga perspektiv och politiska ideologier utgör bakgrunden till de olika människosyner som förekommer. Göran Hermerén skriver om vikten av en genomtänkt människosyn: »Ofta har människosynerna i det praktiska vårdarbetet en ställning som påminner om axiomens i matematiken eller geometrin.»84 Leslie Stevenson ger i skolverket Sju teorier om människans natur85 prov på olika sätt att nalkas vår förståelse av människan, och han tar som exempel på läror om människans natur upp ideologier och teorier från Platon, kristendomen, Marx, Freud, Sartre, Skinner och Lorenz. Stevensons sätt att diskutera olika människosyner stämmer bra med de diskussioner som förekommer i myndighetstexterna, och Hermerén är en ofta anlitad filosof i medicinetiska frågor i statliga utredningar. Här kommer en diskussion om människosyn, där först en avgränsning mot människokunskap görs:

Människolära och -kunskap

Begreppen ’människolära’ och ’människokunskap’ hör snarast till den bakgrundskunskap jag vill framhålla, och någon motsvarande diskussion kan inte utläsas i de här aktuella myndighetstexterna.86 Vad gäller termen ’människolära’, antropologi, sysslar universitetsdisciplinen antropologi främst med människosläktets utveckling och fysiska karaktäristika, och inom kultur- och socialantropologin med studiet av världens olika kultur- och samhällstyper. Inom teologi och filosofi används också termen ’antropologi’ i en speciell teologisk eller filosofisk mening, liksom inom medicin och pedagogik, där dock det antropologiska elementet mer är att betrakta som en integration av antropologins och andra discipliners kunskapsområden med avseende på medicinska och pedagogiska frågeställningar. Detsamma kan sägas om ytterligare ett antal discipliner. Teologisk antropologi är inriktad på studiet av religiösa trosföreställningar och religionernas sociala roll, men studerar också religiösa fenomen inom ramen för olika kulturers symbolsystem och världsuppfattningar. I filosofisk antropologi har den dominerande bilden varit att människan är tudelad i en kroppslig och en själslig del. Ett återkommande problem har varit om den traditionella bilden av människan som »en fri och ansvarig, skapande och social varelse»87 kan förenas med vetenskapens bild av henne som ett kausalt determinerat biologiskt system.

Människosynen i myndighetstexterna

Som jag finner det i utredningar och betänkanden så används termen ’människosyn’ synonymt med »människouppfattning», »människobild» och »teori om människans natur». Här ska jag redogöra för tre typiska riktningar som jag finner dem i myndighetstexterna. De är mycket grovt uppdelade i vetenskapliga, humanistiska och religiösa människosyner.88 De är dock delvis integrerade med varandra. T.ex. förutsätts såväl vetenskapliga, humanistiska och metafysiska antaganden av  något slag i en människosyn.

Givet en »fysikalistisk» syn på människan är det en gradskillnad men inte en artskillnad mellan en människa och en klocka. Går en del sönder byter man ut eller lagar den. En »medicinskt-biologisk» människosyn ser människan snarare som en termostat, ett självreglerande system som måste befinna sig i balans för att fungera optimalt. Ibland måste någonting smörjas för att funktionaliteten ska kunna bevaras. Med en »psykologistisk» människosyn förklaras människan utifrån sina drifter och dessas tillfredsställelse. Dessa förenklingar kan sammanföras till en kategori »reduktionistiska» och/eller vetenskapliga människosyner. I verkligheten, erkänner man, är de vetenskapliga människosynerna långt mer sofistikerade, och ingen vetenskapsman antas ha en endast reduktionistisk människosyn av den typ som t.ex. de nazistiska läkarna hade. Fostret är, givet enbart denna reduktionistiska människosyn, ett mycket intressant undersökningsobjekt, men har inte något annat värde. Av gen-etikkommittén diskuteras den »behavioristiska» människosynen som typexemplet på en reduktionistisk människosyn.

Människan som aktör, som person, som ett subjekt ur vilket handlingar emanerar är ett typisk humanistiskt sätt att betrakta människan. Hon beskrivs som alltings mått, hon tillmäts och fråntas moraliska egenskaper och hon skapar eller är fången i en värld som består av det sanna, det goda och det sköna, och dessas motsatser. Hon anses samtidigt som skapare och upptäckare, destruktiv och vilsen, hon skördar frukten av sina handlingar på gott och ont, och/eller hon njuter och lider under tillfälligheterna. Givet ett humanistiskt och samhällsvetenskapligt perspektiv är människan och hennes verksamhet själva objektet för studierna. En typisk humanistisk synpunkt på människan är att hon skall ses som ett mål och inte uteslutande som ett medel. Fostersynen är givet ett humanistiskt perspektiv mycket öppen. Det finns helt enkelt ingen sammanfattning. I flera av myndighetstexterna anger man explicit att »en humanistisk människosyn» utgör en grundståndpunkt,89 men det är en humanistisk människosyn, inte den humanistiska människosynen, för en sådan existerar knappast. Gen-etikkommittén utgår från en humanistisk och även en personalistisk90 människosyn. Detta kommer att behandlas senare.

Central i judendomen, kristendomen och islam är föreställningen att människan är skapad till Guds avbild och att hon har en särställning i skapelsen. Andra religioner, i synnerhet de österländska religionerna jainism, hinduism och buddhism, har en annan syn på människans särställning. Några saker av det som är gemensamt för de flesta stora religioner är att synen på människan regleras av och står i samband med hennes frälsning. Hon är satt i ett metafysiskt samband, hennes tid på jorden är blott en del av hela hennes existens. För alla religioner (med få undantag) gäller dels att livet som sådant vördas, och dels att människan har en uppgift under sin tid på jorden. Visserligen anses livet som ett tomt och meningslöst lidande enligt flera av de österländska religionerna, men inte desto mindre förkunnas ahimsa (’icke-våld’) i de flesta av dem. Synen på fostret varierar, men att det är någonting mycket värdefullt, om inte bland det allra värdefullaste, är ändå en uppfattning som förenar de flesta religioner.

Detta är en bild av hur människosyn presenteras i utredningar och betänkanden, ofta med referenser till olika fackpublikationer utgivna av t.ex. Statens Medicinsk-etiska råd eller Socialstyrelsens allmänna råd.

Människovärde

I utredningen av detta begrepp utgår jag från såväl myndighetstexterna som andra källor. När trafiksäkerhetsverket skall satsa sina begränsade resurser på att göra vägkorsningar säkrare grundas byggbesluten på en kalkyl som innefattar kostnaden för t.ex. en tvåplanskorsning och antalet förväntade dödsolyckor på platsen. Genom att dividera kostnaderna med antalet döda får man förutom ett beslutsunderlag också ett mått på människans värde i kronor. Å ena sidan är detta mått en otäck påminnelse om vad vi är villiga att investera i undvikande av dödsfall, å andra sidan förväntar vi oss att trafiksäkerhetsverket gör just sådana kalkyler.

I svenska myndighetstexter, när begreppet ’människovärde’ förs på tal hänvisas ofta till den svenske filosofen Ingemar Hedeinus som i flera sammanhang diskuterade detta begrepp, och även gav det en ofta använd definition:

Att alla människor har samma värde är detsamma som att alla människor har samma mänskliga rättigheter och samma rätt att få dem respekterade och att ingen människa i detta avseende är förmer än någon annan. Denna princip kan också uttryckas med orden att människors lika värde ingenting annat är än att alla har precis samma rätt till en människovärdig tillvaro.91

Begreppet ’människovärde’ ingår ofta som en komponent i en persons ’människosyn’. Människovärde förutsätts vara ett egenvärde som alla människor har, men det går inte empiriskt att bevisa att ett sådant existerar, utan det är snarast föremål för åsikter. »De mänskliga rättigheterna» är ofta förknippade med människovärdesbegreppet, och de mänskliga rättigheterna förstås här som den miniminivå som samhället bör garantera för att människovärdet ska kunna realiseras. Det brukar betonas att människovärdet är knutet till existensen, inte till funktioner eller egenskaper, man får t.ex. inte prioritera en manlig kommunalpolitiker före en kvinnlig kommunaltjänsteman i vårdkön; människovärdet innebär att alla människor har vissa fundamentala rättigheter som skall respekteras; slutligen, människovärdet anses inte utesluta att man kan rangordna människor efter lämplighet, kvalifikationer eller andra egenskaper. Att anställa utbildade personer före outbildade kränker inte de outbildades människovärde, att vårda sina egna barn kränker inte andras barns människovärde (även om de får sämre omvårdnad av sina föräldrar, etc.). Frågar man sig i vad människovärdet är grundat brukar man finna hänvisningar till FN:s deklarationer om mänskliga rättigheter, Genevékonventionen, Helsingforsdeklarationen, etc. Man kan vidare fråga sig om människovärdet, förutom i existensen, är grundat i medvetandet eller i individualiteten, och om det ses som ett absolut eller ett graderbart, dimensionellt, värde. Någon entydig position i dessa frågor kan man dock inte finna.

I många sammanhag förknippas diskussionerna om människovärde med synen på människan som en handlande varelse, en aktör, en person. Det är framförallt i handlandet som hon skiljer sig från andra varelser, det är i handlandet, som fri och skapande, hon placerar sig i en etisk diskurs.

Krav på människosyn och kopplingen till människovärde

Människosynen som den framstår i svensk lagstiftning ger upphov till frågeställningar. Villkoren för begreppsbildning är olika i vetenskapliga och vardagliga, praktiska sammanhang. Men ändå verkar det rimligt att ställa vissa krav för att det ur etisk synpunkt ska vara förenligt med de etiska principer och värderingar som är allmänt accepterade i vår kultur. Dessa grundläggande krav bör vara:92

  • etiskt konsistena
  • psykologiskt  relevanta
  • praktiskt användbara
  • vetenskapligt fruktbara
  • semantiskt enkla


Människovärde och personer
Ytterligare en fråga, när dessa krav uppfyllts, är om människovärdet är ett dimensionellt begrepp, eller om det är ett absolut begrepp. Mycket talar för att människovärdesbegreppet måste förstås som absolut i och med att det ofta knyts till existensen, men om människovärdet knyts till begreppet ’person’, kan tolkningen bli annorlunda. Om fostret, som befinner sig i en dynamisk utvecklingsprocess, är en ’person’ eller inte diskuteras egentligen aldrig, men tänker man sig att personskapet är något som gradvis tillkommer fostret och människovärdet knyts till personskapet så skulle man kanske kunna hävda att trots att människovärdesbegreppet är absolut så ökar fostrets människovärde under graviditeten. Kanske är f.ö. döendet också en dynamisk utvecklingsprocess som motiverar en speciell förståelse av människovärdesbegreppet. Den svenske filosofen Ingmar Persson, t.ex., menar att fostrets människovärde ökar under graviditeten.93 Rimligen borde då människovärdet kunna minska mot slutet av livet, i takt med att Alzheimers sjukdom och senilitet sätter in.


Personbegreppet
Debatter inom medicinsk etik handlar då och då om huruvida mänskliga individer är personer eller inte. Särskilt är detta påtagligt i abortdiskussioner, där man argumenterar emot abort utifrån föreställningen att fostret är en person och att personer är bärare av rättigheter. Begreppen ’person’, ’mänsklig varelse’, ’människa’, etc, används ofta synonymt. Med ’person’ avses vanligen ett väsen som är självmedvetet och har förmåga att handla avsiktligt. Begreppet ’person’ kan förstås såväl i en mera vid som en snävare mening. Om man räknar Gud, änglar och marsianer som personer har man ett vidare personbegrepp. Om man med begreppet ’person’ endast inbegriper mänskliga varelser, och menar att inte alla mänsklig varelser, t.ex. gravt förståndshandikappade och hjärndöda, är personer, så har man ett snävare personbegrepp. Här framgent används personbegreppet i den snäva meningen, och vi sätter parentes kring personerna Guds, änglarnas och marsianernas existens. Jag anser visserligen att andra än mänskliga varelser kan vara personer, men kommer inte utgå från en reell existens av dem i min beskrivning av begreppet ’person’. Wieslaw Lang, som här ofta refereras till, använder sig konsekvent av uttrycket ’mänsklig person’.94

Personalism
Som tidigare nämnts bekänner sig Gen-etikkommittén till en ’personalistisk’ åskådning.95 Begreppet ’personalism’ förknippas såväl med en amerikansk som en fransk filosofisk tradition. Gemensamt för de flesta personalisterna är att de är troende (dvs. kristna, i Frankrike och Tyskland katoliker), och att man hävdar personens verklighet och moraliska värde. Personalismen, som den representeras av Emanuelle Mounier (1905-1950), som startade den s.k. personalistiska rörelsen i Frankrike under 1930-talet, står i motsättning till den starka indvidualism såsom personalismen presenterades av de amerikanska personalisterna. Mounier menar att människan är infogad i ett kollektiv, i ett samhälleligt sammanhang, och att hon kan bli och vara en person först i gemenskap med andra personer. Denna betoning på gemenskap betonas särskilt av teologer som ofta förknippar personalismen med dialogfilosofin, vars kanske mest framträdande nu levande företrädare är den tyske filosofen Michael Theunissen.

Fullt människovärde

I matrisen som senare kommer att presenteras använder jag mig av begreppet ’fullt människovärde’ vilket tarvar en förklaring. Även om begreppet ’människovärde’ anses vara ett absolut begrepp så används begreppet ’fullt människovärde’ för att markera att det är ett människovärde som också har juridisk betydelse. Det här kommer att bli synligt i diskussionen om lagen om åtgärder i forsknings- eller behandlingssyfte med befruktade ägg från människa där det sägs att sådan forskning inte är tillåten 14 dagar efter befruktningen med hänvisning till människovärdet. Man kan undra vad som avses med detta. Enligt en vanlig tolkning av människovärdesbegreppet så har bara födda människovärde, dvs. normala juridiska rättigheter, rätt till liv, t.ex.

Ideologi och människosyn – den gravida kvinnan och fostret

Ingen politisk ideologi hyllar en enda människosyn, men det finns släktskap mellan ideologier och människosyner. Följande har jag härlett ur de här berörda utredningarna, men jag har också inspirerats av Stefan Swärds avhandling Varför Sverige fick fri abort och Anna-Maria Blomgrens avhandling Nyliberal politisk filosofi,96 Jag tror dock inte att man kan finna en ansats likande denna, den är helt och hållet min egen och den är en renodling av ideologierna som knappast har motsvarighet i den partipolitiska verkligheten.97 Det är dock viktigt med en redogörelse för hur motiveringar för ett förslag kan se ut givet den politiska, ideologiska bakrunden, och detta kommer att visa sig ha betydelse för diskussionen längre fram i texten.

En rad västländer fick en mer tillåtande abortlagstiftning ungefär samtidigt, och de ideologiska skäl som angavs till detta var i högsta grad olika. I USA, där rättsfallet Roe v. Wade98 gav de amerikanska kvinnorna rätt till abort under den första trimestern,99 åberopades typiskt liberala rättighetsargument för den friare abortsynen. Staten ansågs inte ha med den gravida kvinnans privatliv att göra. I det socialdemokratiska Sverige uttryckte man sig annorlunda för att åstadkomma samma sak. Trots att abortutredningen hade titeln Rätten till abort100 så är det ändå inte fråga om rättigheter i strikt mening. »Begär en kvinna att hennes havandeskap skall avbrytas, får abort utföras om åtgärden vidtas före utgången av artonde havandeskapsveckan» säger abortlagen. Man uttrycker det alltså: »får abort utföras», och det innebär att kvinnan inte har samma skyldighet som tidigare att underordna sig graviditeten, men inte att hon har absolut rätt till abort. I praktiken får alla kvinnor i Sverige abort före den 18 veckan, men det anges alltså inte i abortlagen att någon har skyldighet att utföra aborten om kvinnan  begär den.101 Företrädare för olika politiska ideologier uttrycker sig alltså olika när de vill uppnå samma (i strikt mening liknande) mål.

Enligt både de konservativa och socialisterna är människan given i sitt sociala sammanhang som kollektiv varelse och hon kan enligt de konservativa ändra det endast med mycket stora ansträngningar. De liberala betonar människans individualitet, och tillsammans med socialisterna menar de att hon både kan och bör ändra sin situation till det bättre. Socialisterna betonar här samhällsnyttan. Vad gäller synen på fostret så kan man förenklat säga att när det gäller att försvara »fria aborter» så anför de konservativa ’autonomi’, ’privatlivets helgd’ och ’integritet’ som typiska skäl. De liberala anför också ’autonomi’ och ’integritet’, men vill gärna tillföra ’kvinnans rätt till sin egen kropp’ som argument. Socialisterna betonar ’kvinnans jämställdhet’ och ’rättvisa’ som argument för ’kvinnans rätt till sin egen kropp’. Såväl de konservativa som socialisterna kan av paternalistiska och demografiska (samhällsnyttiga102) skäl motsätta sig en liberal (i meningen tillåtande) abortlagstiftning. När det gäller att försvara »rätten till liv» så lutar de konservativa sig mot en abortrestriktiv tradition. De menar att en liberal abortlagstiftning undergräver moralen och uppmanar till ett syndigt och ansvarslöst leverne, respekten för samhället, ordningen och livet hotas. Kristna konservativa menar att Guds plan med människorna kränks. Liberala abortmotståndare menar att våra rättigheter är oss givna från konceptionsögonblicket, och att dessa rättigheter, framför allt rätten till liv, är okränkbara och större än ’kvinnans rätt till sin egen kropp’. Socialistiska abortmotståndare förenar sig med de konservativa i misstänksamhet mot kommersiella krafters lust att exploatera svaga och utsatta mödrar. Abortskeptiska socialister ondgör sig över en ytlig och fördummande sexualmoral där abort betraktas som preventivmedel och där människorna förleds att strunta i sitt samhällsansvar.103

84 Hermerén, Göran, »På spaning efter en människosyn», Etiska vägmärken 6: Människosyner, Statens Medicinsk-etiska råd, Stockholm, 1994, s 26.
85 Stevenson, Leslie, Sju teorier om människans natur, Forum, Stockholm, 1979-
86 Se t.ex. Jeffner, Anders, Att studera människosyn, Tema T Rapport 21, Linköpings univ. Linköping 1989.
87 SOU 1989:51, s 75.
88 Här redogörs för den beskrivning av människosyner som förekommer i Etiska vägmärken 6. Människosyner, utgiven av Statens Medicinsk-etiska Råd, Fritzes, Stockholm, 1994, och Vetenskapernas människobild, red, Bengt Hansson och Sven Sandström, Kollegiet Människa och Miljö, Lund, 1983.
89 Se t.ex. SOU 1989:51, s 75.
90 Ds S 1983:12, s 53 och SOU 1984:88, s 115.
91 Hedenius, Ingemar, »Om människovärde» i Om människovärde, Bonniers, Stockholm, 1982, s 19.
92 Hermerén, Göran, »Det svårfångade människovärdet», Etiska vägmärken 4: Det svårfångade män- niskovärdet, Statens Medicinsk-etiska råd, Stockholm, 1991, s 66ff.
93 Persson, Ingmar, »Människovärde», Filosofisk tidskrift, 1, 1986, s 39.
94 Överhuvudtaget är begreppet ’person’, även i en snävare mening, svårbestämbart och problematiskt. Är det ett tillräckligt krav att ’självmedvetande’ är potentiellt? Om inte hur betraktas då medvetslösa? Är de inte personer under medvetslösheten? Se vidare Haglund, Björn, Personer, in- tentioner och qualia, Filosofiska institutionen, Göteborg, 1984.
95 Ds S 1983:12, s 53 och SOU 1984:88, s 115.
96 Två statsvetenskapliga avhandlingar. Swärd, Stefan, Varför Sverige fick fri abort: Ett studium av en policyprocess, Statsvetenskapliga institutionen, Stockholms universitet 1984, Blomgren, Anna-Maria, Nyliberal politisk filosofi, Nya Doxa, Nora, 1997.
97 Termerna ’liberal’, ’konservativ’ och ’socialistisk’ används i många sammanhang på ett annat sätt än när man som här diskuterar de ideologiska grundförutsättningarna. Termen ’liberal’ betecknar ofta en tillåtande hållning och ’konservativ’ en ståndpunkt där rättigheter betonas. Detta är natur ligtvis förvirrande eftersom liberaler ideologiskt typiskt betonar just rättigheter, och konservativa ideologiskt kan tänka sig att åsidosätta individuella rättigheter till förmån för kollektiva nyttor, i likhet med socialisterna. T.ex. menar Ronald Dworkin med motsatsparet ’liberal-konservativ’ någonting annorlunda än vad som beskrivs här. I USA anses demokraterna vara liberala och republi- kanerna konservativa, men det återspeglar knappast de ideologiska kännetecknen som jag återger dem här, eftersom demokraterna (de liberala) förknippas med kollektiva åtgärder och republikanerna (de konservativa) betonar individens frihet.
98 410 U.S. 113 (1973)
99 Ungefär fram till den 13 graviditetsveckan.
100 Rätten till abort, SOU 1971:58
101  I praktiken men inte principiellt har Socialstyrelsen en sådan skyldighet. Endast läkare får ut- föra abort i Sverige. Såvitt jag förstår kan en kvinna som vägras abort i Sverige inte hindras från att låta utföra den i t.ex. Danmark.
102  I vissa socialistiska länder, t.ex. i Rumänien, ändrades en liberal abortpolitik till en mycket ab- ortrestriktiv abortpolitik av demografiska skäl
103 Jag tror att man för det första koherent kan visa att en argumentationskedja kan härledas ur ett rättighetsperspektiv, ett samhällsnyttoperspektiv eller ett individualistiskt utilitaristisk per- spektiv för att ta några exempel. Jag tror också att det för det andra går att visa att dessa argu- mentationskedjor faktiskt har spelat en roll, explicit eller implicit även om det, i synnerhet det sis- ta, kräver en del detektivarbete. För det tredje tror jag att det är betydligt svårare, om än inte omöjligt för t.ex. en statsvetare, att de facto visa och hävda att dessa argumentationskedjor är sprungna ur ett specifikt partis ideologi. Detta visas med all önskvärd tydlighet i Stefans Swärds avhandling Varför Sverige fick fri abort: Ett studium av en policyprocess.

Jan Perselli doktorerade 1998 vid Linköpings universitet på avhandlingen ”Fostersyn i svensk rätt”.

Om Redaktion Liv och Rätt

avatar