Här hittar du artiklar tidigare utgivna på Människovärdes nättidning Liv&Rätt.

Hem / Featured / Fostersyn i svensk rätt – del 22

Fostersyn i svensk rätt – del 22

Abortfrågan har skurit rakt igenom åsiktslägren i många länder, och den ökade acceptans för fria aborter som förespråkarna hoppats på har inte alls infriats. Foto: Människovärdes bildbank

Detta är del 22 i en artikelserie om människosyn, fostersyn och människovärde baserad på Jan Persellis avhandling Fostersyn i svensk rätt, utgiven vid filosofiska fakulteten vid Linköpings universitet. Avhandlingen har tre syften. Första syftet är att utreda fostrets status i svensk rätt. Andra syftet är att bidraga till diskussionen om människosyn, fostersyn och människovärde som dessa kommer till uttryck i vår juridiska vardag. Tredje syftet är att bidra till framtida större enhetlighet vad gäller lagstiftning som berör den tidiga människan (det befruktade ägget, blastemet och fostret).

 

ABORT

Diskussion om fostersynen i abortlagen

Fostret och kvinnan – två individer. Synen sedan 1995

Abortfrågan har under åren utretts eller på andra sätt behandlats ett flertal gånger här i Sverige. Olika försök till omvärdering av abortfrågan har också förekommit i andra länder.

Fallet Planned Parenthood v. Casey år 1992 betraktades (befarades) allmänt som ett sådant fall som Högsta domstolen skulle använda för att upphäva Roe v. Wade. I juni 1992 beslutades i ett överraskande och, menar många, motsägelsefullt domslut att Roe v. Wade i avgörande principiellt viktiga avseenden fortfarande ska gälla, men med nya abortbegränsande restriktioner. En läkare skall numera informera om abortens medicinska procedurer, konsekvenser och risker, han ska visa bilder på fostret vid den ålder som det befinner sig i vid tillfället för aborten, han, eller annan hälsopersonal, ska redovisa alternativ till abort, berätta att fadern är skyldig att medverka till barnets försörjning och uppfostran, att den abortsökande kvinnan ska vänta 24 timmar innan aborten kan genomföras, etc. 271

Med detta rättsfall som exempel vill jag visa att abortlagstiftningen som den blev under 1970-talet ingalunda stått oemotsagd. Abortfrågan har skurit rakt igenom åsiktslägren i många länder, och den ökade acceptans för fria aborter som förespråkarna hoppats på har inte alls infriats.

En utvärdering av den svenska abortlagen tillsattes efter fem år med utredningen Familjeplanering och abort. Erfarenheter av ny abortlagstiftning.272 Omhändertagandet av aborterade foster utreddes i samband med transplantationslagen sågs över, och presenterades som transplantationsutredningens betänkande Aborterade foster m.m.273 År 1981 tillsattes en utredning med uppdrag att utreda frågan om inseminationer m.m. Som särskild utredare utsågs dåvarande justitieombudsmannen Tor Sverne, och utredningen tog ursprungligen namnet inseminationsutredningen. Inseminationsutredningen har avgett betänkandena Barn genom insemination274 och Barn genom befruktning utanför kroppen.275 1984 erhöll utredningen tilläggsdirektiv276 angående vissa frågor om skydd för ofödda barn och fosterdiagnostik och bytte samtidigt namn till utredningen om det ofödda barnet. Utredningen om det ofödda barnet avlämnade två betänkanden, Skydd för det väntade barnet. Åtgärder vid missbruk m.m. under graviditet277 och slutbetänkandet Den gravida kvinnan och fostret – två individer. Om fosterdiagnostik. Om sena aborter.278 Denna utredning gav upphov till de senaste förändringarna i abortlagen. Bara genom att läsa titlarna förstår man att det här rör sig om en annan fostersyn än den som kommer till uttryck i abortlagens ursprungliga förarbeten, och man förstår också att valet av titlar är polemiskt och att det annonseras nya tider. Huvudsakligen, vilket framgår av titeln (Den gravida kvinnan och fostret – två individer. Om fosterdiagnostik. Om sena aborter.), behandlade utredningen fosterdiagnostik och sena aborter. I utredningens överväganden sägs angående en förändrad syn på fosterdiagnostik att synen på fostret förändrats.

Fostret anses i den nya abortlagen, som trädde i kraft år 1975, i början av graviditeten vara en del av kvinnans kropp. På senare år har emellertid detta synsätt börjat ersättas av uppfattningen att den blivande modern och fostret redan från början är två individer som båda är skyddsvärda.279

Utredningen ansluter sig till »den humanistiska människosynen», och man menar att grundläggande etiska frågor måste tas med i beaktande. I samband härmed sägs att dessa frågor ytterst handlar om människo-syn och värderingar, och vilka instanser som skall få slå fast de principer som ska styra vårt handlande.280

Begreppen ’människosyn’ och ’människovärde’ behandlas i ett särskilt avsnitt. Utredningen menar att fosterdiagnostiken ställer oss i valsituationer med komplicerad etisk innebörd, och att det i det moderna samhället på allt fler områden uppstått en konflikt mellan en humanistisk människosyn och en teknokratisk syn på människan, och detta är, menar utredningen »en värderingskonflikt av djupgående slag.»281 Här beskriver utredningen ganska ingående sin syn på människan, och det förtjänar att citeras:

Enligt en humanistisk människosyn är människan en fri och ansvarig, skapande och social varelse. Ingen människa får behandlas enbart som medel utan varje individ har ett människovärde och utgör ett mål i sig själv. I den teknokratiska människosynen ligger att människan inte behandlas fullt ut som en individ med integritet, människovärde och valfrihet utan snarare som ett objekt som kan manipuleras. Vi har vid ställningstagande till konstlade befruktningsmetoder och i övrigt i fråga om skydd för det ofödda barnet sökt tillämpa en humanistisk människosyn. Vi intar samma grundståndpunkt i fråga om de ämnen som behandlas i detta betänkande. Detta innebär ett etiskt val av grundläggande slag. Men det är långt ifrån tillräckligt för att ge oss säker vägledning genom den invecklade serie av etiska dilemman och prioriteringsproblem som fosterdiagnostiken aktualiserar. Anhängare av en humanistisk människosyn kan komma till olika ståndpunkter när t.ex. olika människors intressen ställs mot varandra eller när det spirande människolivet ställs mot moderns/föräldrarnas önskan att bestämma över reproduktionen eller att föda ett friskt barn.282

Utredningen går vidare och diskuterar när människolivet uppstår. FN:s deklarationer är av grundläggande betydelse för hur vi uppfattar människovärde och mänskliga rättigheter, men det ofödda barnet omfattas inte av dessa deklarationer, som endast gäller individer som fötts till mänskligt liv. Det råder olika uppfattningar om när mänskligt liv kan tänkas uppstå, vid befruktningen, vid nidationen, vid de första fosterrörelserna och vid livsduglighet är olika tidpunkter som brukar nämnas i sammanhanget.

En inte ovanlig uppfattning är att redan det spirande mänskliga liv som uppstår genom befruktningen bör tillskrivas oinskränkt människovärde. Redan där föreligger nämligen alla anlag till fortsatt individuellt mänskligt liv. Enligt denna uppfattning markerar senare händelser som implantationen, de första fosterrörelserna m.m. bara utvecklingsfaser i den redan påbörjade livsprocessen och kan inte tas till utgångspunkt för ställningstagande i fråga om människovärde. Inte ens födelsen innebär någon sådan självklar utgångspunkt, eftersom det ofödda barnet även under det senare fosterstadiet normalt är livsdugligt, dvs. har möjlighet att leva vidare utanför kvinnans kropp.283

Utredningen menar här att de etiska konsekvenserna blir alltför hårda om livets okränkbarhet skulle gälla redan från befruktningen. Graviditeter som är resultat av våldtäkt tas som exempel på ohållbara situationer. I stället diskuteras skillnaden mellan »mänskligt liv som en möjlighet» och »mänskligt liv som utvecklat».  I det senare fallet ses livet inte bara som biologisk process utan som individuellt gestaltat personlighetsliv. Visserligen har ett stycke liv uppstått genom befruktningen, men det är ändå bara ett mänskligt liv som möjlighet.

Just med tanke på sina inneboende möjligheter bör detta spirande liv tillskrivas ett stort värde alltifrån befruktningen och normalt skyddas så långt det är möjligt. Ändå kan principen om livets okränkbarhet inte göras gällande på samma oinskränkta sätt här som i fråga om ett utvecklat människoliv.284

I propositionen talas det inte längre om fostret som en egen individ, annat än när utredningen kommenteras. Kritiken från remissinstanserna kommenteras, både de som instämmer med utredningens synpunkter, t.ex. Svenska kyrkans centralstyrelse, och de som är kritiska. Särskilt Medicinsk-etiska rådets kritik behandlas i frågan om fostrets status. Utredningen underlåter att redovisa ett tydligt ställningstagande hur tanken att fostret har ett skyddsvärde, som ökar i takt med fostrets tillväxt, kan förenas med de båda skilda uppfattningar om när människan uppstår som beskrivs i betänkandet. Sammanfattningsvis sägs att Medicinsk-etiska rådet konstaterar

att intressekonflikter kan finnas mellan moderns hälsa och fostrets liv, mellan moderns sociala situation och fostrets rätt till skydd, mellan moderns förhoppningar om ett friskt barn och den skada som fostret är behäftat med, mellan en svår integritetskränkning (exempelvis våldtäkt) av modern och det liv som uppstår. Dessutom måste hänsyn också tas till den numera föga uppmärksammade konflikten att en restriktiv abortlagstiftning skulle kunna motverka sitt syfte att bevara liv genom att antalet illegala aborter kan öka med ödesdigra följder för både kvinnan och fostret.285

Regeringen ansluter sig i propositionen till Medicinsk-etiska rådets resonemang när det gäller synen på fostrets respektive kvinnans intressen och regeringen anser vidare att fostret visserligen har rätt till skydd under sin utveckling men att denna rätt måste vägas mot moderns rätt till självbestämmande.286

Utskottet287 ansluter sig i stort sett till propositionens bedömningar, och fostrets status berörs egentligen inte. Den bakomliggande fostersynen har förändrats i förarbetena, men lagtexten som sådan har endast genomgått redaktionella förändringar I alla för den abortsökande kvinnan relevanta avseenden. 12 veckors-gränsen är borttagen, vilket dock inte innebär någon viktig praktisk skillnad, och erbjudande om kuratorsamtal fanns i praktiken ofta även innan.

 

271 Se t.ex. Farrell, Margaret G., »Revisiting Roe v. Wade: Substance and Process in the Abortion Debate», Indiana Law Journal, vol. 68, nr 2, 1993. Se även Charo, R. Alta, »Life after Casey: The View From Rehnquist’s Potemkin Village», The Journal of Law, Medicine & Ethics, vol 21:1, Spring 1993, pp. 59- 66. Referenserna är många. Ytterligare en är: »An Analysis of Planned Parenthood v. Casey», Reproductive Freedom in Focus, Ett pregnant informationsblad från The Center for Reproduc-tive Law & Policy, New York, Wall Street 120.
272 SOU 1983:31.
273 SOU 1991:42.
274 SOU 1983:42.
275 SOU 1985:05.
276Dir 1984:36.
277 SOU 1987:11.
278 SOU 1989:51.
279 SOU 1989:51, s 73.
280 SOU 1989:51, s 74.
281 SOU 1989:51, s 75.
282 SOU 1989:51, s 75.
283 SOU 1989:51, s 76.
284 SOU 1989:51, s 77.
285Prop. 1994/95:142, s 15.
286Prop. 1994/95:142, s 15.
2871994/95:SoU18.

Jan Perselli doktorerade 1998 vid Linköpings universitet på avhandlingen ”Fostersyn i svensk rätt”

 

Om Jan Perselli

avatar