Här hittar du artiklar tidigare utgivna på Människovärdes nättidning Liv&Rätt.

Hem / Featured / Fostersyn i svensk rätt – del 23

Fostersyn i svensk rätt – del 23

Synen på fostret i samband med LVM (Lagen om vård av missbrukare) innebär alltså att fostrets skyddsvärde räknas högre än kvinnans rätt att missbruka men lägre än kvinnans rätt att bestämma över sin fortplantning. Foto: Människovärdes bildbank

Detta är del 23 i en artikelserie om människosyn, fostersyn och människovärde baserad på Jan Persellis avhandling Fostersyn i svensk rätt, utgiven vid filosofiska fakulteten vid Linköpings universitet. Avhandlingen har tre syften. Första syftet är att utreda fostrets status i svensk rätt. Andra syftet är att bidraga till diskussionen om människosyn, fostersyn och människovärde som dessa kommer till uttryck i vår juridiska vardag. Tredje syftet är att bidra till framtida större enhetlighet vad gäller lagstiftning som berör den tidiga människan (det befruktade ägget, blastemet och fostret).

 

GRAVIDA MISSBRUKARE

Det har länge uppmärksammats att när kvinnor missbrukar alkohol kan skador på fostren uppstå. Dessa skador brukar indelas i tre grupper: (i) tillväxtstörningar, (ii)  kroppsliga avvikelser och (iii) skador på det centrala nervsystemet (CNS). När barn har symptom från alla dessa grupper brukar man tala om fullständigt fetalt alkoholsyndrom (FAS). Mödrar som dricker 20-30 cl starksprit eller motsvarande mängd öl eller vin om dagen under graviditeten riskerar att få ett barn med FAS. Risken för detta uppskattas till 20-50%. Även ett mindre missbruk kan ha effekter på fosterutvecklingen, men någon tröskelnivå är svårt att fastställa. Överkonsumtion av psykofarmaka kan ge liknande skador som alkoholmissbruk. Missbruk av narkotiska preparat som heroin, amfetamin, kokain och cannabis uppvisar också, men i olika grad, symptom som liknar de som uppstår vid alkoholmissbruk. Ofta kombineras alkohol och narkotikamissbruk med tobaksrökning, vilket komplicerar bedömningen av de skador som uppstår. Såväl här hemma i Sverige som internationellt, framförallt i USA, har de konflikter uppmärksammats som uppstår mellan den gravida missbrukande kvinnans intressen och fostrets intressen. I USA har man i flera fall dömt den gravida missbrukande kvinnan för att hon under några minuter efter födelsen men innan navelsträngen klippts av olagligt försett den nyfödde med förbjudna preparat.

Januari 1989 föddes Jennifer Johnsons dotter i Seminole County (ung. kommun) i Florida. Jennifer Johnson underrättade sjukhuspersonalen om att hon var kokainist och att såväl hon själv som barnet var testade och att man funnit kokain i båda deras blod-system. Hon blev efteråt åtalad och fälld för barnmisshandel och för att olagligt ha levererat narkotiska preparat till (delivering a controlled substance to) såväl sin dotter född 1989 som till sin son född 1987. Domaren sa att Johnson hade infört kokain i sin egen kropp strax innan födelsen och därmed överfört den till fostret efter det var fött, men innan navelsträngen klipptes av.288 Vidare menade domaren att det inte fanns tillräckliga förmildrande omständigheter (t.ex. att hon var kokainberoende) utan att hon hade gott om tid för fria val att avsluta eller (drogfri) fullborda graviditeten.289

I Sverige uppfattas detta som en konflikt mellan den gravida kvinnans oförmåga att upphöra med sitt missbruk och samhällets omsorg om de ofödda. Problemkomplexet har visat sig svårlöst och infekterat eftersom en rad olika intressen kommer i konflikt, och olika politiska grundåskådningar kommer i dagen när man angriper detta område. Å ena sidan är det alldeles klart att gravida missbrukande kvinnor skadar sina foster om de inte förmår upphöra med sitt missbruk, och då ligger det nära till hands att tillgripa olika paternalistiska argument för att med tvång hindra de missbrukande kvinnorna att fortsätta missbruket. Motiven till detta är lätta att ge. Skadorna på fostren är omfattande såväl i en omedelbart fysisk mening för de skadade barnen, som i ett längre perspektiv då samhällets kostnader för dessa ofta socialt missanpassade individer blir stora. Å andra sidan ger abortlagen uttryck för kvinnans rätt att själv bestämma över sin kropp och sin fortplantning, alltså en icke-paternalistisk syn. Man får t.ex. inte råda kvinnan att låta utföra en abort, bara informera om möjligheten till den. Här har vi sålunda flera möjliga värderingskonflikter. För det första mellan ett paternalistiskt och ett icke-paternalistiskt sätt att se på kvinnan vad gäller hennes ansvar för fortplantningen, för det andra mellan omsorgen om fostret och respekten för kvinnans rätt till självbestämmande, och för det tredje har vi en konflikt mellan ett både ekonomiskt och socialt samhällsintresse å ena sidan och respekten för kvinnans rätt till självbestämmande å andra sidan.


Lagen om vård av missbrukare i vissa fall (LVM)

Fostersyn i samband med LVM, 1981 års lag
Vår första lag om vård av missbrukare i vissa fall (LVM)290 infördes 1982 som komplement till socialtjänstlagen (SoL),291 och i och med detta upphörde nykterhetsvårdslagen292 att gälla. LVM är en tvångslag inom socialtjänsten, och den användes för att bereda vård åt vuxna missbrukare av alkohol eller narkotika. Den gällde för de missbrukare som inte kunde förmås att delta i vård under frivilliga former. Förutsättningen för att någon skulle få vård enligt LVM var att missbrukaren till följd av ett fortgående missbruk av alkohol eller narkotika var »i trängande behov av vård för att komma ifrån sitt missbruk och att hans vårdbehov inte kan tillgodoses enligt någon annan lag». Sambanden mellan missbruk och fosterskador var före den här tiden inte allmänt kända, och det förekom ingen politisk diskussion om det. Under 1960- och 1970-talen publicerades emellertid många rapporter »från olika länder om fosterskador, missbildningar, mental efterblivenhet och tillväxthämning hos barn födda av alkohol-missbrukande mödrar».293 Våren 1980 diskuterades problemet med missbruk under graviditet i riksdagen med anledning av en motion,294 och i sitt av riksdagen godkända betänkande SoU 1979/80:44 anförde utskottet:

Utskottet delar motionärernas oro för en utveckling som innebär att allt fler barn föds med allvarliga och livslånga handikapp till följd av ett alltmer utbrett missbruk av alkohol. /…/ Det kan också bli nödvändigt att omvärdera lagstiftningens hittillsvarande ståndpunkt i hithörande frågor.295

I detta sammanhang stöder utskottet tanken att tvång kan vara nödvändigt:

I desperata fall kan tvång vara nödvändigt. Detta kan vara aktuellt under en period i början av graviditeten då det är mycket angeläget att snabbt bryta ett pågånde missbruk. Det kan också vara aktuellt under sista graviditetsmånaden för att förhindra att förlossning sker under för mor och barn livsfarliga omständigheter.296

Diskussionerna om den gravida kvinnan och fostret fördes under den föjande tiden i flera sammanhang, både av socialutskottet och andra. Förutom i betänkandet om lag om vård av missbrukare i vissa fall,297 också i utskottets betänkande om lagstiftning till skydd för ofödda, m.m.,298 i betänkandet om vissa arbetsmiljöfrågor,299 i betänkandet om statistik beträffande spontana missfall,300 i betänkandet om vissa arbetsmiljöfrågor,301 och dessutom berörs problematiken med såväl arbetsmiljöfrågor som missbruk i flera andra av socialutskottets betänkanden som endast på ett indirekt sätt berör gravida. Förutom att dessa frågor diskuterades i socialutskottet anordnade Svenska läkare-sällskapets delegation för medicinsk etik ett symposium den 15 december 1980: »Vem svarar för den ofödde?» och en redovisning av symposiet finns i Läkartidningen nr 37 år 1981.302 Socialstyrelsen utkom med skriften Missbruk och graviditet 1980,303 och socialberedningen utkom 1981 med delbetänkandet Åtgärder mot missbruk under graviditet.304

Diskussion om fostersynen i samband med LVM 1981:1243
Socialutskottet305 reagerar på en motion av Anita Bråkenhielm306 där hon påtalar bristen på uppmärksamhet kring de förhållanden som råder om missbrukaren är en gravid kvinna »och de speciella överväganden som måste göras med hänsyn till den uppenbara faran för hennes väntade barn.» Bråkenhielm pekar på det faktum att propositionen 1981/82:8 inte alls nämner den gravida missbrukande kvinnan och de speciella problem som gäller för sådana fall. Bråkenhielm nämner att socialberedningens överväganden fanns tillgängliga vid tidpunkten (dvs. i Ds S 1981:6, Åtgärder mot missbruk under graviditet). Socialutskottet307 betonar vikten av forskning på området, bl.a. för att klarlägga var gränsen mellan en för barnet farlig respektive ofarlig konsumtion ligger, men utskottet anser inte att man på grundval av de kunskaper som fanns vid tillfället skulle »kunna konstruera en särskild lagstiftning som innebär intrång i moderns personliga frihet.»308 Här är det alltså flera åsikter som förekommer. Dels en oro för att alkoholskador ska uppstå och en strävan att om möjligt komma till rätta med detta problem, dels en osäkerhet vad gäller kunskaperna på området. Vikten av forskning betonas, och skärpt uppmärksamhet förordas. Samtidigt lyfts respekten för kvinnans självbestämmande fram. Socialberedningen skriver:

Om missbrukarens eget vårdbehov inte kan sägas vara så kvalificerat hjälper det inte att missbruket innebär fara för någon annan. Det bör dessutom framhållas att indikationen i 3 § b om att skada någon närstående snarast avser våldsamma beteenden som utlöses av missbruk och inte den situationen att missbruket i sig självt är skadligt för någon annan. Med uttryck som »närstående» eller »annan» i sådana sammanhang torde vidare bara kunna förstås annan person och inte foster. Det ofödda barnets behov av skydd eller vård kan således tillgodoses genom LVM bara i den utsträckning detta behov sammanfaller med att modern själv behöver vård.309

Men, i slutet av betänkandet ger ändå socialberedningen uttryck för att tvång kan komma att behövas för att skydda fostret, och det med en formulering som i olika varianter återkommer i flera sammanhang senare:

Den fara för fostret som kan ligga i att en kvinna vägrar dra ned en alltför omfattande alkoholkonsumtion eller upphöra med ett bruk av narkotika bör emellertid kunna beaktas inom ramen för bedömningen av missbrukets allvar och i vad mån kvinnan måste anses vara i trängande behov av vård (2 § LVM). En sådan vägran måste enligt beredningen i de flesta fall ses som ett tecken på att kvinnan helt förlorat kontrollen över sin alkohol- eller narkotikakonsumtion och att hon måste ha vård för sitt missbruk.310

Det är naturligtvis svårt att motivera ett tvångsomhändertagande när alkoholkonsumtionen inte utgör en allvarlig fara för kvinnan men väl för fostret.

Som beredningen tidigare framhållit kan man i princip utgå från att en kvinna är beredd att göra stora ansträngningar för att inte riskera att få ett missbildat eller på annat sätt allvarligt skadat barn. Att inte bry sig om en allvarlig sådan fara kan knappast anses vara ett normalt beteende hos en gravid kvinna som fått fullständig information om de risker för barnet som en mera omfattande alkoholkonsumtion innebär.311

Socialberedningen anser vidare att frågan är så pass svår att den bör uppmärksammas i den aviserade propositionen, eller på annat sätt, och att den kommande uppföljningen och utvärderingen får visa om detta är tillfyllest, eller om lagstiftningen måste kompletteras på denna punkt. Propositionen tog, som Bråkenhielm motionerade om, inte upp frågan, och inte heller nämns detta i de följande promemorierna som socialdepartementet gav.312

LVM var under början av 1980-talet en helt ny slags lag, en komplementlag, och en lag delvis begränsad av olika övergångsbestämmelser, tillkommen under vånda och »född» med ett erkänt och uttalat behov av framtida förbättringar. Den var beroende av tolkningen av SoL:s portalparagraf. SoL betraktades som en »ramlag», och erfarenheter av just denna typ av lagstiftning var sparsam och man avvaktade kommande rättspraxis. Viss rättspraxis som tillkommit före socialtjänstereformen beaktades förstås fortfarande, men hanterades ändå rent allmänt med stor varsamhet eftersom socialtjänstlagen och LVM byggde på en annan grundidé än tidigare lagar.313 Fostrets status var dessutom omdebatterad i samhället, och att skyddet för den ofödde på något sätt kom i konflikt med abortlagen var man medveten om. T.ex. uttrycks detta på flera ställen i socialutskottets betänkande SoU 1981/82:14 om lagstiftning till skydd för ofödda, m.m. där utskottet anför följande:

Abortlagen utesluter således inte att på andra områden införs lagregler beträffande rättsskydd för ofödda som bygger på en annorlunda intresseavvägning. En annan sak är att det från etiska utgångspunkter kan te sig otillfredsställande att hänsynen till oföddas intressen skall skifta från område till område314

Och vidare:

Vad härefter angår frågan om lagstiftning i syfte att ge ofödda en självständig rättsställning vill utskottet erinra om vad utskottet inledningsvis uttalat i sambandet mellan detta spörsmål och abortlagen. I konsekvens med dessa uttalanden anser utskottet att det inte kan komma ifråga att införa lagregler av övergripande natur om oföddas ställning. I stället får man på varje område för sig bedöma om och i vad mån särskilda regler erfordras till skydd för ofödda. Vid bedömningen av huruvida en översyn av olika lagar är påkallad av hänsyn till fostrets intressen måste enligt utskottets mening beaktas att en lagstiftning är förenad med åtskilliga problem av mycket komplicerad beskaffenhet och kräver ett omfattande utredningsarbete. En sådan översyn bör därför komma till stånd endast om det kan anses att gällande ordning allmänt sett är otillfredsställande.315

 Antalet motioner i detta ärende indikerade att den gällande ordningen kanske var besvärande, trots allt. Utredningen om barnens rätt fick tilläggsdirektiv 1982 av statsrådet Petri för att »kartlägga beträffande fall då en gravid kvinna befinner sig i en sådan situation att hon kan tänkas förbise eller inte inse riskerna för det väntade barnet av att hon handlar eller underlåter att handla på visst sätt». Petri påpekade i direktiven att uppdraget inte avsåg frågor som hänför sig till abortlagen, fosterdiagnostiken eller arbetsmiljörådet.316 Senare överfördes dessa tilläggsdirektiv av statsrådet Wickbom till inseminations-utredningen.317 Inseminationsutredningen,318 under justitieombudsmannen Tor Sverne, bytte senare namn till utredningen om det ofödda barnet.

Den officiella synen på fostrets status var alltså avvaktande. Flera motstridiga synsätt förekom, en oro fanns över att fler barn med FAS skulle komma att födas, man menade att gravida med miss-bruksproblem som inte såg till sina kommande barns bästa brast i detta på grund av sitt missbruk, och det var tecken på att missbruket gått för långt. Kvinnans rätt till självbestämmande vad gäller aborter ansågs viktigt att försvara, men inte hennes självbestämmande vad gällde missbruk, och det var besvärligt att ta ställning till dessa saker utan vidare undersökning. Man hänvisade till pågående utredningar. Dessa utredningar, tillsammans med offentliga diskussioner i bl.a. Läkartidningen, medförde en förändrad syn på fostrets status. Även om det sades att de förändringar som kom till stånd vad gäller LVM innebar att synen på fostret inte hade förändrats, så hade den det. När det gäller hur lagens bokstav skall tolkas är det svårt att visa på skillnader, men motivbilden kan tänkas annorlunda formulerad när man jämför ett tänkt fall 1983 och ett annat liknande fall 1989. Det är inte mycket till skillnad, kan tyckas, men det är en annorlunda inriktning. Det är en glidning från omsorg om kvinnan till ett mer explicit erkännande av fostrets intressen. En »remoralisering» enligt Bexell.

Fostersyn i samband med LVM, 1988 års lag319
Redan när LVM kom till fanns den bestämda uppfattningen att det var en problematisk lag som var i starkt behov av vidare granskning och förbättring. Detta gällde inte i första hand frågan om de gravida missbrukarna, men de problem som rörde just denna grupp var aktuellt i ytterligare andra utredningar. Sett »svart på vitt» i själva lagtexten innebär 1988 års LVM-version ingen större skillnad i omsorgen om det ofödda barnet jämfört med tidigare. Men i förarbetena framträder en ökad medvetenhet om fostrets specifika förutsättningar, och ett tilltagande intresse för dess eventuella rättigheter.

Diskussion om fostersynen i  LVM 1988:870
Man finner diskussioner om fostrets status i en rad olika relevanta ut-redningar, betänkanden och annat riksdagstryck från tiden mellan 1981 och 1988. Man fortsatte under den här tiden att utreda LVM. Förutom de två delbetänkandena som redan nämnts: LVM och institutionsvården,320 och  Erfarenheter av LVM och vissa andra socialtjänst-frågor321 i vilka problem relaterade till fostret inte behandlas, bör bland många utredningar som rör socialtjänsten nämnas Missbrukarna, Social-tjänsten, Tvånget,322 som kom 1987 och i vilken en diskussion om fostret förs, och där Socialberedningen vill understryka att vård redan är möjliggjord »enligt LVM i tidigare och mindre akuta skeden av missbruket»,323 och att det därför inte finns behov av en ändring av LVM.

Framförallt fördes diskussionen om fostrets status i Utredningen om det ofödda barnet. Frågan om åtgärder mot missbruk aktualiserades genom Bråkenhielms motion324 i samband med proposition 1979/80:1 om socialtjänsten. Utskottet tyckte att frågan skulle anförtros den föreslagna parlamentariska utredningen, med förtur. Den parlamentariska utredningen, sedermera Socialberedningen, lämnade i juni 1981, som tidigare nämnts, delbetänkandet Åtgärder mot missbruk under graviditet.325 Ut-redningen om barnens rätt fick med anledning av frågor som aktualise-rats av Socialberedningen tilläggsdirektiv 1982 av statsrådet Petri för att »kartlägga beträffande fall då en gravid kvinna befinner sig i en sådan situation att hon kan tänkas förbise eller inte inse riskerna för det väntade barnet av att hon handlar eller underlåter att handla på visst sätt». Petri påpekade att uppdraget inte avsåg frågor som hänför sig till abortlagen, fosterdiagnostiken eller arbetsmiljörådet.326 Senare överfördes dessa tilläggsdirektiv av statsrådet Wickbom till inseminationsutredningen.327 Inseminationsutredningen,328 under justitieombudsmannen Tor Sverne, bytte senare namn till utredningen om det ofödda barnet. Utredningen om det ofödda barnet lämnade två betänkanden. Först kom Skydd för det väntade barnet. 1. Åtgärder vid missbruk m.m. under graviditet.329 Riksdagen ville analysera de problem som är förknippade med en lagstiftning till skydd för fostrets intressen i sådana fall. I utredningens överväganden och förslag diskuteras kunskapsläget i fråga om missbruk m.m. under graviditeten. Utredningen anser inte att någon av lagarna LVM, LVU eller LSPV330 behöver ändras till förmån för fostrets skydd, även om det inte kan uteslutas att situationer förekommer, där kvinnans missbruk inte är så allvarligt att någon av ovanstående lagar är tillämpliga, men där likväl en fara kan föreligga för det ofödda barnet. Flera skäl talar mot en sådan förändring, anser utredningen. Forskningen har inte kunnat påvisa något tröskelvärde vid vilket det inte föreligger några skaderisker för fostret, och en tvångslag förutsätter att kriterierna för ingripande klart anges, eljest skulle en sådan lag ge upphov till rättsosäkerhet och möjlighet till oberättigade in-gripanden. Ett annat problem skulle kunna vara att MVC331 skulle få rollen som angivare, och det skulle minska förtroendet för MVC. Utredningen konstaterar också att dessa lagar redan är under utredning.332 Två år senare kom slutbetänkandet. Den gravida kvinnan och fostret — två individer. Om fosterdiagnostik. Om sena aborter333 är titeln på slutbetänkandet av utredningen om det ofödda barnet. Redan i namnet gör utredningen en markering med udden mot abortlagen. Fostret kan inte ses enbart som en del av kvinnan även om det är helt beroende av kvinnan till dess graviditeten är fullbordad, sägs det. I det absolut övervägande antalet graviditeter, menar utredningen, så ser kvinnan lyckligt fram mot att föda sitt barn.334 Humanitära skäl talar för att om kvinnan efter moget övervägande finner att abort är önskvärt så väger kvinnans intressen tyngre än fostrets. Utredning diskuterar sena aborter, fosterdiagnostik och problem som är förknippade med dem. Samtidigt som det är önskvärt att skydda fostret mot den gravida kvinnans drogmissbruk är det inte möjligt att skydda fostret mot kvinnans önskan till abort.

Problemen ter sig i viss mån olika vid t.ex. skydd för fostret mot kvinnans missbruk under graviditeten å ena sidan och vid abort å andra sidan. När det gäller fosterskador till följd av kvinnans missbruk under graviditeten framträder behovet av skydd för det väntade barnet redan under tidig graviditet för att förebygga fosterskador som kan ge bestående men för det barn som föds. I fråga om abort anses behovet av skydd för fostret uppkomma senare. Abortlagen ger fostret rättsskydd först när fostret närmat sig livsduglighet. Denna skillnad kan leda till att man i ett konkret fall först vidtar åtgärder för att skydda ett foster mot moderns missbruk men senare tillmötesgår hennes önskan att få fostret aborterat.335

Sammanfattningsvis verkar det som om man utgår från att en kvinna som struntar i sitt fosters potentialitet som person hotar att därmed även skada sig själv så grovt att ett omhändertagande är påkallat.

I propositionen336 föreslås att en ny lag ersätter lagen (1981:1243) om vård av missbrukare i vissa fall. Den nya lagen avses omfatta missbrukare av alkohol, narkotika och flyktiga lösningsmedel. Fostret tas inte upp till behandling. Inte heller tas problem relaterade till missbruk under graviditet upp till behandling i det utskottsbetänkande, SoU 1987/88:25 som följer på propositionen. Utskottet behandlar dock frågan om kvinnliga missbrukare och fostrets status på grund av olika motioner i SoU 1984/85:14, SoU 1985/86:17, SoU 1986/87:22, SoU 1987/88:17 och 1988/89:SoU12, men nämner egentligen ingenting nytt utan hänvisar till pågående utredningar.

Synen på fostret i samband med LVM innebär alltså att fostrets skyddsvärde räknas högre än kvinnans rätt att missbruka t.ex. alkohol men lägre än kvinnans rätt att bestämma över sin fortplantning. Detta skyddsvärde är i en mening statiskt, det ökar inte i takt med att graviditeten framskrider.

288  Florida v. Johnsson, No. E89-890-CFA slip. op. (Seminole Cty., Fla. Cir Ct. July 13, 1989).
289 Merrick, Janna C., »Maternal Substance Abuse During Pregnancy», The Journal of Legal Medici-ne, 14, 1993, pp. 57-71.
290 Lag om vård av missbrukare i vissa fall, 1981:1243. Enligt olika övergångsbestämmelser kunde inte LVM börja tillämpas i sin avsedda utformning förrän den 1 januari 1984.
291 Socialtjänstlagen 1980:620.
292 Lagen om nykterhetsvård 1954:579.
293 Motion 1979/80:421 av Anita Bråkenhielm och Joakim Ollén om vården av gravida kvinnor med missbruksproblem.
294 Motion 1979/80:421 av Anita Bråkenhielm och Joakim Ollén om vården av gravida kvinnor med missbruksproblem.
295 SoU 1979/80:44, s 64.
296 SoU 1979/80:44, s 63.
297 SoU 1981/82:22.
298 SoU 1981/82:14.
299 SoU 1981/82:15.
300 SoU 1981/82:16.
301 SoU 1981/82:42 [obs inte samma betänkande som SoU 1981/82:15!] 302 Läkartidningen, »Vem svarar för den ofödde», nr 37, 1981, s 3123ff.
303 Socialstyrelsen anser, »Missbruk och graviditet», 1980:4. Eftersom sociallagstiftningen var under väsentliga förändringar under denna tid så utgav socialstyrelsen en serie »anser» som uttryckte so-cialstyrelsens policy i viktiga frågor.
304 Ds S 1981:6.
305  SoU 1981/82:22, s 15ff.
306 Motion 1981/82:25 av Anita Bråkenhielm (m).
307 SoU 1981/82:22, s 15ff.
308 SoU 1981/82:22, s 16.
309 Ds S 1981:6, s 51-52.
310 Ds S 1981:6, s 64.
311 Ds S 1981:6, s 65.
312 Ds S 1982:14, LVM och institutionsvården, och Ds S 1983:16, Erfarenheter av LVM och vissa andra socialtjänstfrågor.
313 Det finns plikter men inga rättigheter, vad Christensen benämner en harmonisk relation. Se avsnittet Några sätt att betrakta begreppet ’rättigheter’ i begreppskapitlet. Den svenska välfärdsstaten beskrivs bäst som att den utgör en normativ helhetsstruktur utan några legitima särintressen. Rät-tighetslagstiftning för enskilda grupper av medborgare uppfattas avsteg från den harmoniska rela-tionen. Rättsreglerna på socialrättens område är inte att lösa enstaka individkonflikter på ett ur normativ synpunkt riktigt sätt, utan fungerar som verktyg för att förändra samhället.
314 SoU 1981/82:14, s 26.
315 SoU 1981/82:14, s 30-31. Utskottet avslår de flesta motiner som givit upphov till betänkandet.
316 Dir 1982:25. Tilläggsdirektiv till utredningen (Ju 1977:08) om barnens rätt.
317 Dir 1984:36 Tilläggsdirektiv till inseminationsutredningen (Ju 1981:04).
318 Inseminationsutredningen, under detta namn, hann lämna två betänkanden: (SOU 1983:42) Barn genom insemination och (SOU:1985:5) Barn genom befruktning.
319 Lag (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall.
320 Ds S 1982:14.
321 Ds S 1983:16.
322 SOU 1987:22.
323 SOU 1987:22, s 284.
324 Motion 1979/80:421 av Anita Bråkenhielm och Joakim Ollén (m).
325 DsS 1981:6.
326 Dir 1982:25. Tilläggsdirektiv till utredningen (Ju 1977:08) om barnens rätt.
327 Dir 1984:36 Tilläggsdirektiv till inseminationsutredningen (Ju 1981:04).
328 Inseminationsutredningen, under detta namn, hann lämna två betänkanden: (SOU 1983:42) Barn genom insemination och (SOU:1985:5) Barn genom befruktning.
329 SOU 1987:11.
330 LVU=Lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga, LSPV=Lagen om sluten psykiat-risk vård i vissa fall.
331 MVC=Mödravårdscentralen.
332 LVM ändrades 1 januari 1989, Lag 1988:870
333 SOU 1989:51.
334 En klar majoritet kanske. Dvs. ca 75% av kvinnorna »väljer att» föda sina barn. Hur många av dem som är lyckliga över detta och inte alls överväger abort har jag inte sett några uppgifter om.
335 SOU 1989:51 s 78.
336 Proposition 1987/88:147 om tvångsvård av vuxna missbrukare, m.m.

 

Jan Perselli doktorerade 1998 vid Linköpings universitet på avhandlingen ”Fostersyn i svensk rätt”

 

Om Cecilia K. Björfjell

avatar
Ansvarig utgivare/chefredaktör för Liv&Rätt