Nättidning utgiven av föreningen Människovärde

Hem / Featured / Fostersyn i svensk rätt – del 24

Fostersyn i svensk rätt – del 24

Hjärnan hör till de organ som man inte kan transplantera, men verksamheten där hjärnceller från aborterade foster förs in i patienter med Parkinsons sjukdom naggar föreställningen att hjärnan inte är utbytbar i kanten. Foto: Människovärdes bildbank

Detta är del 24 i en artikelserie om människosyn, fostersyn och människovärde baserad på Jan Persellis avhandling Fostersyn i svensk rätt, utgiven vid filosofiska fakulteten vid Linköpings universitet. Avhandlingen har tre syften. Första syftet är att utreda fostrets status i svensk rätt. Andra syftet är att bidraga till diskussionen om människosyn, fostersyn och människovärde som dessa kommer till uttryck i vår juridiska vardag. Tredje syftet är att bidra till framtida större enhetlighet vad gäller lagstiftning som berör den tidiga människan (det befruktade ägget, blastemet och fostret).


TRANSPLANTATION

Introduktion till transplantationslagarna

De olika svenska lagar som reglerar och har reglerat transplantationsverksamheten ger uttryck för människosyner vilkas existentiella implikationer är omfattande, och lagarna är givna i politiskt komplicerade sammanhang. Det är omsorgen om nästan som anges som deras orsak. Den egna kroppen är en känslig sak. Den vårdas och vansköts, den dyrkas och hatas, den levs ett liv uti. Men den förfaller också, och den går sönder. På senare tid har vi, tvingade av krigens nöd, skaffat oss kunskaper att använda överblivna delar av andras kroppar när våra egna kroppsdelar inte längre står oss bi. Den medicinska vetenskapen ger oss alla rika västerlänningar nya chanser när våra egna resurser inte längre räcker. Detta gäller näthinnor, blod, kärl, hud, njurar, hjärtan, levrar, lungor och benmärg, för att ta några exempel. Vi blir utbytbara, del för del. Hjärnan är det organ där ’jaget’ eller det som vi uppfattar som oss själva finns, och det verkar också råda konsensus om detta i vetenskapliga sammanhang. Man kan, teoretiskt sett, byta de flesta delar av sin kropp men knappast sin hjärna. Hjärnan hör således till de organ, det verkar man överens om, som man inte kan transplantera, men verksamheten där hjärnceller från aborterade foster förs in i patienter med Parkinsons sjukdom naggar föreställningen att hjärnan inte är utbytbar i kanten. Vårt ’jag’, vår ’person’, i den mån dessa ting identifieras med kroppen, hotas av ytterligare en begreppslig upplösning. Allt detta sker med en väldig fart.

Före 1958 fanns det ingen lag som reglerade transplantationsverksamheten, och det var inte heller nödvändigt. Den transplantationsverksamhet som trots allt förekom reglerades inom ramarna för annan tillämplig, men relativt restriktiv, lagstiftning.337 Efter de medicintekniska framstegen som gjordes under andra världskriget uppstod behovet av en speciell lagstiftning som reglerade tillvaratagandet av organ och vävnader från döda personer.

Med 1958 års lag, Lagen om tillvaratagande av vävnader och annat biologiskt material från avliden person338 fick läkarna äntligen möjlighet att tillvarata vävnader och annat biologiskt material från kroppen efter den som avlidit på sjukhus eller såsom död förts dit. Ingreppen fick inte utföras om den avlidne, eller nära anhörig till denne uttalat sig emot det. Före 1958 kunde läkare tillvarata vävnader endast om den avlidne gett sitt uttryckliga medgivande till det innan, och just denna svårighet, som innebar brist på transplantationsmaterial, var det huvudsakliga skälet till en översyn av lagstiftningen på området. Det transplantationsmaterial man framförallt ville försäkra sig om var hornhinnor, kärlsegment och hud.

1975 fick vi en ny transplantationslag339 som tillkom bl.a. eftersom behovet av en nordisk samordning ansågs välkommen, och för att göra det möjligt att tillvarata transplantat för andra angelägna ändamål än för direkt behandling av sjukdom eller kroppsskada. Med andra angelägna ändamål avsågs t.ex. forskning och undervisning, och likaså ansågs möjligheterna att kunna möta behovet av biologiskt material för läkemedelsframställning vara av stor vikt. Organ och annat biologiskt material fick tas från avlidna som inte tidigare uttalat sig mot att donera organ eller biologiskt material, s.k. presumerat samtycke. Transplantationslagen genomgick en genomgripande förändring i och med det nya hjärndödsbegreppets införande 1987.340 Presumtionsförfarandet ändrades igen, och när den senaste lagen trädde i kraft sommaren 1996 ändrades det ytterligare en gång. Samtidigt genomgick synen på fostrets status stora förändringar, förändringar som kom till uttryck dels i en debatt i riksdagen och därpå följande granskning av JO, dels i att SMER, Statens Medicinsk-Etiska Råd, utfärdade riktlinjer för hur fostren skulle hanteras. Det var riktlinjer som i grunden uppvisade en syn på det döda fostret som liknar den som 1975 års transplantationslag hade på döda människor. När slutligen den nuvarande lagen trädde i kraft innebar det samtidigt att synen på fostret genomgått grundläggande förändringar, och SMERs riktlinjer kan sägas vara inkorporerade i lagen. När det gäller transplantationslagarna har verkligen fostersynen förändrats på ett dramatiskt sätt. Det är fråga om ett omvälvande skede i svensk lagstiftning vad gäller synen på människans väsen, inte bara synen på henne som foster, och här kommer därför en tämligen omfattande diskussion om detta förlopp. Först presenteras den utveckling som den förra transplantationslagen genomgick.

Den gamla transplantationslagens (1975:190) utveckling

Den gamla transplantationslagens syn på fostret är inte alldeles lätt att bli klar över. Man kan fråga sig om lagen alls hade en fostersyn till en början. Transplantationslagen hade dock en implicit fostersyn, om än inte klart artikulerad. Foster har under alla omständigheter använts i transplantationsverksamhet, och i 1975 års transplantationslags förarbeten förhåller man sig på något sätt till denna verksamhet. Under åren förändrades denna lag på ett genomgripande sätt vad gäller fostersyn.

Den gamla transplantationslagen tillkom bl.a. för att harmonisera de övriga nordiska ländernas lagar. En författningsmässig reglering av förutsättningarna för transplantationsingrepp på levande givare beträffande formerna för samtycke hörde till de viktiga frågorna. Vad gäller transplantationsingrepp på avlidna så mjukades reglerna för samtycke upp jämfört med tidigare lagstiftning. Om det inte kunde antas att den avlidne var emot ingrepp, så var de tillåtna, s.k presumerat samtycke för transplantation. I och med det nya hjärnrelaterade dödsbegreppets införande år 1987341 skärptes bestämmelserna för samtycke med hänsyn till det nya dödsbegreppets bristande acceptans i samhället, och fram till juni 1996 rådde således presumtion mot samtycke för tillvaratagande av organ och vävnad och anhörigas samtycke måste inhämtas. Denna acceptans verkar dock ha ökat med åren, varför det förmodade sam-tycket åter kommer till heders i den nya transplantationslagen, som trädde i kraft 1 juli 1996. Detta är ett exempel på hur lagen återverkar på den allmänna uppfattningen om de mest grundläggande moraliska avgörandena i livet.342 Svenska Läkaresällskapets och SMER:s etiska riktlinjer som knyter an till transplantationslagen vad avser behandlingen av och synen på fostret förstås egentligen endast om man begrundar några av de mest relevanta paragraferna av den gamla transplantationslagen i dess senaste version, nämligen §§ 1, 2, 4, 5, och 7. Dessa återfinns i bilagan i slutet. Jag återkommer snart till Svenska Läkaresällskapets och SMER:s etiska riktlinjer.

Fostersyn i den gamla transplantationslagens tidiga version

Enligt 2 § fick biologiskt material efter tillstånd av socialstyrelsen tillvaratas för andra ändamål än transplantation. Tillståndet lämnades om styrelsen fann att särskilda skäl för ingrepp förelåg. Sådana skäl kunde vara behandling, undervisning och forskning. Detta gällde foster som framfötts levande och som sedan dött, eller foster som framfötts döda efter 28:e graviditetsveckan och därmed räknas som barn i enlighet med folkbokföringslagen 30 §.

Diskussion om fostersynen i den gamla transplantationslagens tidiga version

Ordet »foster» nämndes visserligen inte i den gamla transplantationslagen, men det var den gamla transplantationslagen som utgjorde grunden för transplantationsverksamheten med aborterade foster, detta enligt Svenska Läkaresällskapets riktlinjer. Den gamla transplantationslagens bestämmelser var tillämpliga endast på människor, dvs. dem som framfötts med liv, eller på dödfödda som avlidit efter utgången av 28:e graviditetsveckan. Andra döda foster föll utanför transplantationslagens tillämpningsområde i juridisk mening, men skulle ändå behandlas i enlighet med den enligt de etiska riktlinjerna.

I departementspromemorian Promemoria med förslag till lag om transplantationer och sjukhusobduktioner m.m.343 diskuterades inte foster explicit. I promemorian förekom det termer och uttryck som »annat medicinskt ändamål», »om särskilda skäl föreligger», »åtgärder, som är erforderliga för utveckling och förbättring av metoderna för transplantation», »viss forskning»,344 etc. som markerade bland annat verksamhet med aborterade foster. Dessa uttryck återfanns senare både i lagförslaget och i den löpande texten, och det är i förståelsen av dessa och liknande termer transplantationsverksamheten med foster haft sin legala grund.

I propositionen345 diskuterades inte heller foster explicit. Under rubriken allmänna synpunkter» diskuterades huruvida transplantationsingrepp på levande eller avliden givare borde få äga rum dels för behandling av sjukdom eller kroppsskada hos annan människa, »dels för annat medicinskt ändamål.»

Annat medicinskt ändamål än transplantation kan utom forskning i syfte att förbättra transplantationstekniken även gälla framställning av läkemedel i speciella fall. Som viktiga exempel kan här nämnas dels hypofysextrakt vilket är nödvändigt för framställning av tillväxthormon som förhindrar dvärgväxt, dels blod som används för framställning av livsräddande immunsubstanser vid behandling av blödarsjuka.346

Medan fostret varken nämndes eller diskuterades på annat sätt vare sig i promemorian eller propositionen, så uppmärksammades fostret desto mer i utskottsbetänkandet. Detta beror dels på några uppmärksammade motioner,347 dels på att frågan vid tidpunkten rönte intresse i media. Utskottsbetänkandet348 diskuterade således frågan om fostrets status tämligen ingående som svar på nämnda motioner i vilka det hävdades att man använde aborterade foster för att framställa medicin eller för att experimentera på dem medan de ännu var levande. Utskottet hänvisade med anledning av detta till en tidigare motion349 och ville i samband därmed vad avser forskning på foster medan de ännu är levande

erinra om att utbildningsutskottet år 1974 bl.a. behandlade en motion om förbud mot sådana experiment. Motionen remissbehandlades varvid yttranden avgavs av bl.a. socialstyrelsen och de medicinska fakulterna. I sitt av riksdagen godkända betänkande (UbU 1974:35) med anledning av nämnda motion och ett motions-yrkande om etiska regler för fosterexperiment framhöll utbildningsutskottet bl.a. att den forskning som förekommer eller förekommit beträffande abortfoster avser antingen organ eller organdelar från döda foster eller foster som överlevt abortingreppet men som ej är livsdugliga. Motionerna avstyrktes av utbildningsutskottet på närmare angivna skäl. Socialutskottet vill vidare understryka vad socialstyrelsen uttalade i sitt remissyttrande nämligen att experiment på levande foster, dvs barn, inte står i överensstämmelse med vedertagna etiska normer och inte kan tolereras i vårt samhälle. Det finns också skäl att erinra om att – som socialstyrelsen påpekade i remissyttrandet – efter den nya abortlagens ikraftträdande den 1 januari 1975 förutsättningarna för forskning på livsdugliga foster bortfallit.350

I utbildningsutskottets betänkande betonades att abort »syftar till att orsaka fostrets död genom dess för tidiga födelse eller genom att på annat sätt döda fostret med hjälp av invärtes eller utvärtes medel»351 och att den nya abortlagen som just trätt i kraft syftade till att fler tidiga aborter skulle möjliggöras och därmed undvikes aborter av de möjligen viabla fostren. Vidare anfördes att den forskning som förekom eller hade förekommit avsåg döda foster eller foster som överlevt ingreppet men som ej var livsdugliga. Det betonades att den forskning som bedrevs var mycket viktig och kunde komma många till glädje, och utskottet markerade detta på flera ställen i betänkandet. Likaså betonades att de etiska kommittéerna vid sjukhusen garanterade att forskningen gick till på ett etiskt riktigt sätt. I de sammanställda remissyttrandena framhölls på många håll att den typ av forskning på aborterade fullgångna foster» som det talades om i motionen inte förekom, att det inte heller förekom medveten försening av aborterna för att få bättre abortmaterial att forska på. Det är svårt att undvika intrycket att dessa förklaringar av vad som egentligen hade skett säger mer om verksamheten än vad som kanske var avsikten. Följande citat är läsvärda. Medicinska fakulteten vid universitetet i Uppsala anförde i sitt yttrande bl.a. följande

Den vanligaste typen av forskning (Typ I) under utnyttjande av abortfoster omfattar experiment i vilka man ger läkemedel, hormoner eller liknande ämnen till modern eller injicerar dem i fostervattnet före ett abortingrepp. Sedan fostret framskaffats tas blod och vävnadsdelar så snabbt som möjligt tillvara för analyser.352

Denna typ av forskning kunde dock ej ge svar på alla frågor, och i enstaka fall

har man därför försökt att under några timmar efter abortfostrets framfödande hålla delar av dess kropp vid liv (Typ II). Man kan genom att perfundera fostrets blodomlopp med blod eller andra lämpliga lösningar behålla viss funktion i organen hos det i egentlig mening icke livsdugliga fostret. /…/ Det är att märka att man vid försök av denna art har att göra med organismer hos vilka högre hjärnfunktioner icke kan vara utvecklade.353

Medicinska fakulteten vid universitetet i Göteborg hade en liknande syn på denna fråga.

Det som främst upprört vissa representanter för massmedia och de nämnda riksdagsledamöterna är uppenbarligen de perfusionsförsök, som tidigare utförts på aborterade foster på olika platser i världen. Deras och allmänhetens reaktion är förståelig. Dessa foster hade under en mycket begränsad tidsrymd intakt hjärtverksamhet och cirkulation. Huruvida de skall betraktas som levande är emellertid en definitionsfråga. Om hjärndödsbegreppet accepteras torde så icke vara fallet. Därmed synes också fråga om dessa foster kunde uppleva smärta vara besvarad. Att de undersökta fostren företett spontana muskelrörelser innebär icke en funktion av nervsystemet på högre nivå.354

Även JO uttalade sig härom några år tidigare, och i Justitieombudsmännens ämbetsberättelse diskuterades detta, och JO Bexelius ansåg att

fog saknas för kritik mot nu förekommande användning av döda foster för undervisnings- och forskningsändamål. Enligt min mening finns det inte heller tillräckliga skäl att genom lagföreskrifter närmare reglera hithörande förhållanden. De etiska kommittéer, som finnes vid samtliga medicinska fakulteter, jämte svenska läkarsällskapets delegation för medicinsk etik måste nämligen anses utgöra en tillräcklig garanti för att användningen av foster för undervisnings- och forskningsändamål hålles inom etiskt godtagbara gränser.355

Anér och Petersson i Röstånga motionerade inte bara om forskning på aborterade ännu levande foster utan även om att det aborterade fostret, som ansågs vara en del av kvinnan, efter abort borde omfattas av transplantationslagen:

Det gäller vad som i den föreslagna lagens 2 § kallas för »annat medicinskt ändamål». I specialmotiveringen förklaras detta betyda »tillvaratagande av biologiskt material t.ex. för forskning eller för framställning av läkemedel i speciella fall». I klartext betyder detta bl.a. att man använder aborterade foster för att antingen av dem framställa medicin eller också för att göra experiment på dem medan de är levande. Enligt 4§ får »ingrepp som avses i denna lag företagas på levande person om denne skriftligen samtyckt till ingreppet». Det framgår emellertid inte om sådant skriftligt samtycke också erfordras, när biologiskt material tas vara i samband med en abort, dvs. när ingreppet primärt utförts i annan avsikt än att få tag i det biologiska materialet. Med hänsyn till den personliga integriteten hos de kvinnor som underkastar sig abort anser vi att lagen bör vara uttryckligen tillämplig också på dem. Den del av deras kropp som det aborterade fostret anses utgöra bör lika litet som någon annan kroppsdel få användas till »annat medicinskt ändamål» utan deras eget skriftliga samtycke.356

Men det tyckte inte socialutskottet som här ville

framhålla att frågan helt synes böra bedömas med utgångspunkt i hur saken ter sig från kvinnans synpunkt. För den kvinna som sökt och erhållit abort torde det i allmänhet inte framstå som stötande om det foster som hon velat befrias ifrån utnyttjas för forskningsändamål sedan dess livskraft i enlighet med hennes vilja utsläckts. Ett sådant utnyttjande av dött foster kan därför enligt JO inte anses förutsätta samtycke i varje särskilt fall från kvinnans sida.357

Socialutskottet ville i likhet med utbildningsutskottet slå fast principen att kliniska försök, t.ex. forskning på abortfoster, borde bli föremål för etisk prövning, och då menades en prövning av de etiska kommittéer som hade inrättats runt om vid landets sjukhus. Dessa etiska kommittéer togs, och tas även idag, i anspråk främst för att bedöma ansökningar om forskningsstöd från statens medicinska forskningsråd och från fakulteternas egna fonder och forskningsmedel. Med detta ansåg socialutskottet att det inte fanns tillräckliga skäl att i transplanta-tionslagen eller annan lagstiftning införa regler om samtycke till användning av abortfoster för medicinska ändamål.
Av detta framgår att trots att fostret inte explicit diskuterades i den transplantationslagen eller i dess förarbeten, förutom motionsbehandlingen i socialutskottets betänkande, så stödde sig ändå en relativt omfattande och i vetenskapliga sammanhang betydelsefull verksamhet som berörde aborterade foster i allra högsta grad på ställningstaganden gjorda i den gamla transplantationslagens förarbeten, även om verksamheten i och för sig reglerades av lokala etiska kommittéer. I flera av remissyttrandena framhölls att det rörde sig om »hjärndöda» foster, och att de inte kunde känna smärta. Dessutom påpekades att frågan om någon är levande eller död, åtminstone vad gäller foster, är en definitionsfråga. Enligt folkbokföringens definition var, och är, dock dessa foster levande, dvs. barn, vilket ger vid handen att den medicinska fakulteten i Göteborg tillämpade ett olagligt dödsbegrepp vid det aktuella tillfället. 358 Detta förklarades med att fostren inte var livsdugliga, att de var »hjärndöda» och att forskningen var oerhört viktig och kunde komma många till nytta.

 

337 Bestämmelser som reglerade obduktioner, begravningar, etc.
338 Lag 1958:104. I Kungl. Maj:ts proposition 1958:23 s 24-25 sägs under rubriken »Specialmo-tivering» att det visserligen vore önskvärt med ett kort namn på lagen, t.ex. »Lag om transplanta-tion», men medicinalstyrelsen menade den gången att det vore ett ologiskt namn eftersom det handlar om »den förberedelse till transplantation, som ligger i anskaffandet av därför erforderlig vävnad», och inte transplantation egentligen, en distinktion som dött ut.
339 Lag 1975:190. Samtyckesreglerna behandlas mer i detalj längre fram.
340 Lag 1987:269.
341 Lag 1987:269.
342 Lang intar i denna fråga som vi såg i kapitlet om moderna teorier om fostrets moraliska status en position enligt vilken rätt och moral är oberoende normativa system, men inte helt och hållet separerade; många länkar och interaktioner existerar mellan olika rättsliga och moraliska system.
343 43Ds S 1974:5.
344 Ds S 1974:5, se t.ex. s 1, 4, 60 och 84.
345 Prop. 1975:50
346 Prop. 1975:50, s 23-24.
347 Motion 1975:1898 av fru Anér (fp) och herr Peterson i Röstånga (fp), 1975:1261 av fru Jacobs-son (m).
348 SoU 1975:8
349 Motion 1974:1364 av herr Carlshamre (m).
350 SoU 1975:8, s 8-9.
351 UbU 1974:35, s 3.
352 UbU 1974:35, s 10-11.
353 UbU 1974:35, s 11.
354 UbU 1974:35, s 12.
355 JO:s ämbetsberättelse år 1971 (Vårdområdet, Sjukvård, s 320).
356 Motion 1975:1898.
357 SoU 1975:8, s 9.
358 Folkbokföringsförordning 1967:198, 30 §: »Med barn avses nyfödd, som efter födelsen andats eller visat annat livstecken, samt dödfödd som avlidit efter utgången av tjugoåttonde havandeskapsveckan.»

Jan Perselli doktorerade 1998 vid Linköpings universitet på avhandlingen ”Fostersyn i svensk rätt”

 

 

 

Om Johanna Andersson

avatar