Här hittar du artiklar tidigare utgivna på Människovärdes nättidning Liv&Rätt.

Hem / 2018 / Fostersyn i svensk rätt – del 26

Fostersyn i svensk rätt – del 26

I ett utredningsbetänkande om LBÄ-lagen sägs att människovärde är ett grundläggande begrepp i all etik som innehåller tanken att ett människolivs värde är oersättligt och därför kan fördärvandet av ett livs utvecklingsmöjligheter aldrig rättfärdigas. Foto: Människovärdes bildbank

Detta är del 26 i en artikelserie om människosyn, fostersyn och människovärde baserad på Jan Persellis avhandling Fostersyn i svensk rätt, utgiven vid filosofiska fakulteten vid Linköpings universitet. Avhandlingen har tre syften. Första syftet är att utreda fostrets status i svensk rätt. Andra syftet är att bidraga till diskussionen om människosyn, fostersyn och människovärde som dessa kommer till uttryck i vår juridiska vardag. Tredje syftet är att bidra till framtida större enhetlighet vad gäller lagstiftning som berör den tidiga människan (det befruktade ägget, blastemet och fostret).

FORSKNING MED IN VITRO FERTILISERADE ÄGG

Lagen om åtgärder i forsknings- eller behandlingssyfte med befruktade ägg från människa (1991:115)

Frågeställningen huruvida det ska vara tillåtet med forskning och behandling med befruktade ägg behandlades av Gen-etikkommittén, med lagmannen Bertil Wennergren som ordförande. Kommittén avlämnade 1983 diskussionspromemorian om Genteknikens tillämpning på människa382 och under slutet av år 1984 betänkandet Genetisk integritet.383 Tyngdpunkten i kommitténs arbete ligger vid de etiska frågeställningar som uppkommer till följd av sådan användning av hybrid-DNA-teknik som innebär ingrepp i den mänskliga organismen, alltså genteknikens användning på människa. Ett av huvudsyftena med förslaget till lag om åtgärder i forsknings- och behandlingssyfte med befruktade ägg från människa är att förbjuda genterapi med effekter som går i arv. Frågan om fosterdiagnostik har också behandlats av utredningen om det ofödda barnet som hösten 1989 avlämnade betänkandet Den gravida kvinna och fostret – två individer; Om fosterdiagnostik, Om sena aborter.384

Forskning på befruktade ägg anses vara av betydelse för flera syften. Ett är att utveckla säkrare och mer framgångsrika behandlingsmetoder för ofrivilligt barnlösa, ett annat syfte är att få kunskap om vilka faktorer som är av speciell betydelse för embryots utveckling. Angelägen kunskap kan erhållas om bl.a. orsakerna till missbildningar, och detta kan ligga till grund för utvecklande av nya ofarligare läkemedel, men också bidra till insikterna i olika miljöfaktorers påverkan på fostret. Utvecklingen av bättre preventivmedel anses också vara av stor vikt.

Fostersyn i LBÄ-lagen

Enligt lagen om åtgärder i forsknings eller behandlingssyfte med befruktade ägg från människa (LBÄ-lagen) förbjuds sådana försök som sker senare än 14 dagar efter befruktningen. Försök får inte syfta till att utveckla metoder för att åstadkomma genetiska effekter som kan gå i arv. Ett ägg som varit föremål för försök skall efter den nämnda tidpunkten förstöras. Ett befruktat ägg får inte förvaras i fryst tillstånd längre än ett år. Om ett befruktat ägg varit föremål för försök får det inte föras in i en kvinnas kropp. Ägg får bara användas för forskningsändamål om kvinnan och, där samtycke kunnat inhämtas, även mannen lämnat sitt samtycke.

Diskussion om fostersynen i LBÄ-lagen

I diskussionspromemorian385 diskuteras livets början på flera ställen, och här ägnas ett mycket stort utrymme åt etiska problem i samband med livets begynnelse. Begreppen ’människosyn’ och ’människovärde’ diskuteras ingående, liksom »människan i de officiella dokumenten». Etik i samband med gentekniska tillämpningar utreds i samband med försök på människa. Av stort intresse här är diskussionen om det är lämpligt med en 10 dagarsgräns för forskning eller en 14 dagarsgräns. Enligt promemorian definierar 10 dagarsgränsen det liv som skall skyddas som ett självständigt liv, och 14 dagarsgränsen definierar det som ett kännande liv. Vidare presenteras en analogi med hjärndöden, och om detta resonemang accepterades så skulle liknande förutsättningar gälla mellan det tidiga livet och hjärndöd. Ett argument för detta är den symmetri som då erhålls.

Kommittén kommer fram till att även det aborterade fostret har människovärde,386 och tar i anslutning till detta upp den besvärliga frågan om varför avbrytande av mänskligt liv är acceptabelt upp till 18:e graviditetsveckan under det att försök på foster upp till denna graviditetsvecka inte är det. I promemorian diskuteras detta etiska problem relativt utförligt och man säger sig här se en etiskt svårlöst fråga om experiment av etiska skäl får göras på aborterade levande foster, men däremot inte tidigt efter befruktningen. Då innebär detta orimliga konsekvenser. Man ger i promemorian uttryck för åsikten att etiska kriterier måste kunna anges varför avbrytande av mänskligt liv enligt abortlagen är acceptablet, men försök på foster inte är det.

Den tidpunkt efter vilken kvinnan själv inte längre får avgöra frågan om abort, kan uppfattas så, att det stadium i utvecklingen då är uppnått vid vilket fostret fått ett egenvärde (människovärde). Om gränsen för försök på embryon sätts vid t.ex. implantationen dvs. då embryot är ca 10 dagar gammalt eller efter två veckor tidigareläggs också tidpunkten när människovärde är uppnått enligt detta sätt att se saken. Logiskt leder detta till en orimlig situation eftersom aborter efter denna tidpunkt då skulle bli att jämföra med mord. Är detta också en etiskt orimlig situation? Är det skillnad mellan försök på embryon och aborter av dem? Resultatet av handlingen blir ju detsamma, nämligen avbrytande av mänskligt liv. Diskussionen för här fram till vad man skulle kunna kalla en etisk paradox som uppkommer genom att synen på experiment är restriktivare än synen på abort.387

Man menar att detta är som att jämföra ojämförbara saker, ungefär som att jämföra äpplen med päron (mitt uttryck). Aborten är definitionsmässigt en nödfallssituation, och valsituationen uppstår först när graviditeten är konstaterad, och tillsammans med andra omständigheter kan inte abort utföras förrän långt efter det att 14 dagars-gränsen har passerats. Experiment på embryon och aborterade foster är någonting helt annat, sägs det. Inga mänskliga tvångssituationer föreligger, utan allting är överlagt och kalkylerat i förväg. Värt att notera här är att långa stycken av de etiska diskussioner som förs i promemorian oförändrade flyttats över till utredningens betänkande. Går vi till utredningens betänkande Genetisk integritet388 så sägs att

Människovärde är ett grundläggande begrepp i all etik. Det innehåller tanken att varje människa har ett egenvärde, ett värde i sig, som är oberoende av vilka övriga egenskaper hon har, goda som dåliga, att ett människolivs värde är oersättligt och att därför fördärvandet av ett livs utvecklingsmöjligheter aldrig kan gottgöras eller rättfärdigas.389

och i samband härmed refererar utredningen till Ingemar Hedenius definition.390 Vidare sägs att människovärdet ska ses som utgångspunkt för den etiska normbildningen, att det utgör ett postulat eller ett axiom, och är som sådant jämförbart med postulat och axiom i matematisk-logisk mening. Ett axiom, sägs det, utgör den yttersta grunden för en teori och kan varken bevisas eller motbevisas. Människovärdet är odelbart och inte graderbart. Varje människoliv är, oberoende av yttre omständigheter, värt att leva och bevara.

Människovärdet är grundval för rätten till liv och rätten att få leva som en fri människa. Människor måste dock komma överens om vilka regler eller normer som bör gälla t.ex. att inga människor skall behandlas som slavar eller trälar (boskap). FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna är att se som en sådan överenskommelse. Människovärdet erkänns härigenom av världsopinionen som grund för människornas förhållningssätt till varandra, till samhället och indirekt även till naturen. I detta ligger människovärdets etiska styrka. Övertygelsen härom utgör civilisationens kännemärke.391

Sammanfattningsvis sägs att de etiska byggstenarna baseras på en teleologisk normteori vari ingår deontologiska element. Genom en analys av internationella och svenska dokument har konturerna till en humanistisk människosyn framträtt. Att det mänskliga livet är okränkbart är en utgångspunkt och en förutsättning för de mänskliga rättigheterna, som det internationella samfundet har accepterat. Ett uttryck för den mänskliga friheten och värdigheten är samtycket, betonar utredningen. I de fall där en individ inte själv kan uttrycka sin vilja, får andra ta ställning med den berörda individens intressen för ögonen. Riktpunkten bör vara sådana ställningstaganden som möjliggör hans framtid som en ansvarig, skapande och socialt medveten människa.

Utredningen betonar skillnaden mellan forskning och sjukvård. Forskning och försök på människa, menar utredningen, är inte avsedda att direkt gagna den enskilda individen, försökspersonen. Inom sjukvården gäller dock att ge patienten den behandling och vård som han behöver. Utredningen anser att den bör diskutera även forskning på foster eftersom gränserna mellan förstadier till foster och foster är flytande.

För många medicinska åtgärder är det av vikt att kunna ta ställning till om och i så fall när embryot eller fostret skall anses ha människovärde. Tre möjligheter föreligger: först efter födelsen, någon gång under fosterutvecklingen eller redan vid konceptionen.392

Dessa tre möjligheter presenteras enligt följande: (i) Enligt en utbredd uppfattning börjar det mänskliga livet vid konceptionen. När spermien och ägget har sammansmält har den blivande individen fått sin arvsmassa, det genetiska artprogrammet är givet, enligt vilket utvecklingen från zygot till foster och barn är igång. (ii) En annan utbredd uppfattning menar att mänskligt liv blir till först på ett något senare stadium än vid konceptionen. Man menar här att visserligen börjar det artspecifika mänskliga livet onekligen redan vid konceptionen, men det individspecifika mänskliga livet, som är grunden för »personligheten, medvetandet och jaget» börjar först vid implantationen då blastemet fäster vid livmoderväggen, vid ca 10:e dygnet. Här finns en avgörande skillnad, menar utredningen.

Som tidigare framhållits finns inte några tekniker för utveckling in vitro av en individ ur ett blastem och forskning angående sådana tekniker pågår veterligen inte för människans vidkommande (jfr. II.4.3). En sådan forskning skulle betraktas som djupt oetisk. Först efter implantationen anläggs neuralröret och nervsystemet, som är förutsättningen för medvetet mänskligt liv.393

(iii) En tredje uppfattning innebär att det mänskliga livet visserligen börjar vid konceptionen, men eftersom detta liv befinner sig i en nödvändig utveckling saknas det förutsättningar för att redan från början tala om ett personligt, medvetet mänskligt liv. Det går inte att göra gällande, menar utredningen, att en befruktad äggcell redan från början helt och fullt är en människa eller en person. Utredningen anser att (ii) och (iii) lämnar rum för en mer nyanserad syn på embryonal- och fosterutvecklingen. Många biologer och medicinare anser att det inte går att peka ut något avgörande stadium i blastemets, embryots och fostrets utveckling där mänskligt liv i egentlig mening kan anses uppstå. Eftersom (i) inte kan anses vara en »nyanserad» uppfattning för när mänskligt liv kan tänkas uppstå, så återstår tanken att uppkomsten av mänskligt liv, som är beroende av den biologiska utvecklingen, är

en gradvis fortgående process och någon annan gränshändelse än födelsen som i sig själv skulle konstituera ett odiskutabelt människovärde existerar inte.394

På frågan om forskning och försök skall få bedrivas säger utredningen att biologiskt sett måste två villkor vara uppfyllda för att en ny individ skall uppkomma, nämligen befruktningen och implantationen. Med detta som utgångspunkt går det att inta en väl motiverad ståndpunkt till frågan. Två alternativ förs fram, a och b.

Mänskliga zygoter och blastem bör, enligt alternativ a, överhuvudtaget inte få användas i experimentsyfte. De är inga objekt eller föremål som man får göra försök med. De får inte användas som medel eller instrument för något. Detta skulle strida mot den pliktetiska norm som bygger på uppfattningen att individuellt mänskligt liv börjar vid befruktningen och att redan zygoten har mänskligt värde. Men här kan frågan ställas om man inte därmed avstår från mycken värdefull kunskap. Kunskap som skulle kunna lindra och bota mänskligt lidande och rädda många barn genom förbättrad medicinsk metodik. Dessutom bör betänkas att i andra länder kommer man att bedriva denna typ av forskning. Därför, menar utredningen, bör man överväga alternativ b, enligt vilket mänskliga zygoter och blastem bör få användas för forskning under vissa betingelser. Grundinställningen är då, liksom i alternativ a, negativ till forskning och försök på zygoter och blastem, och bör få förekomma endast undantagsvis. Utredningen anför några argument för sin inställning:

  • Inte förrän vid implantationen skapas förutsättningar för utveckling av individuellt liv.
  • Neuralröret är första ansatsen till centrala nervsystemet och därmed förutsättningen för medvetet liv. Det anläggs först efter implantationen.
  • Diagnostik och terapi kan inte få tillgång till nödvändig kunskap på annat sätt än genom forskning och försök på mänskliga zygoter och blastem. Möjligheterna att lindra lidande samt bota sjukdom och infertilitet förbättras med detta alternativ395

Utredningen kommer efter viss diskussion fram till att gränsen för stopp mot försök på zygoter och blastem bör ligga vid 14 dygn efter befruktningen. Den bortre gränsen för neuralrörets anläggande ligger enligt utredningen vid 3 veckor efter befruktningen. »Där träds inte människovärdesprincipen för nära samtidigt som gränsen möjliggör inhämtande av värdefull kunskap».396

Forskning och försök får under inga förhållanden bedrivas så att människovärdet försvagas eller att intryck ges att mänskligt liv kan behandlas som medel i stället för mål i sig. Risken härför är betydande vid forskning och försök på sena blastem och tidiga embryon. Det är alltså enligt kommitténs mening nödvändigt att, till skydd för själva människovärdesprincipen, blastem som inte längre kan utvecklas till människa inte behandlas annorlunda än blastem som har denna utvecklingsmöjlighet.397

Kommittén föreslår att forskning på mänskliga zygoter och blastem är etiskt godtagbara om de utförs inom 14 dygn efter befruktning (frystid oräknad) och om donator av ägg och sperma lämnat sitt samtycke. Implantation efter försök föreslås bli förbjudet.

Kommittén tar upp frågan om forskning på levande aborterade foster, och resonemanget liknar i stora delar det som fördes i promemorian och som återgavs ovan. Här sägs emellertid ytterligare ett par saker av stort intresse för frågan om fostrets status. Vad gäller problemet med de två skilda tidpunkter (2:a respektive 18:e veckan) där människovärdet kommer i blickpunkten, menar utredningen, liksom i promemorian, att det är att jämföra olika ojämförbara etiska frågeställningar. I det en fallet ett tvångsläge i det andra ett frivillighetsläge. Frågeställningarna måste lösas upp var och en utifrån sina förutsättningar, och när så sker så upplöses den etiska paradoxen.

»I tvångsläget har kvinnans intressen företräde framför fostrets men det innebär inte att fostret frånhänts människovärde».398 Vidare sägs att även »det aborterade, levande fostret har människovärde, även om detta underordnats värdet av moderns självbestämmanderätt.»399

Tiden är inte mogen, anser kommittén, att lagstiftningsvägen reglera detta verksamhetsområde och föreslår a) etiska normer för reglering av verksamheten, b) en lag om användning av genteknik på människa m.m., och c) en utredning om patentbarhetsbestämmelserna i patentlagen vad gäller biologiska uppfinningar.

Åsikten framförs, både i propositionen och i utskottsbetänkande, att etiska normer inte är tillräckligt. Propositionens400 förslag överensstämmer med kommitténs på de flesta punkter vad avser synen på fostret. Dock framförs i propositionen åsikten att forskning på befruktade ägg m.m. bör regleras i lag. Utskottsbetänkandet401 ställer sig bakom propositionens förslag och motiveringar, t.ex. att det bör stiftas en lag och att etiska rekommedationer inte räcker.

Jag tycker det är uppenbart att LBÄ-lagen berör problemområden som är helt nya. Det finns ingenting att luta sig emot, det finns igen praxis, det finns inte ens goda analogier. Detta skapar stora problem för en lagstiftare som i det här fallet inte kan stödja sig mot en allmän uppfattning, inte kan uttala sig om samhällsnyttan utan att trassla in sig i ideologiskt resonerande, och inte heller kan värja sig mot att det man till sist kommer fram till uppfattas som fullt av värderingar.

382 Ds S 1983:12.
383 SOU 1984:88.
384 SOU 1989:51.
385 Ds S 1983:12. Promemorian heter just »Diskussionspromemoria» och omnämns som ’diskus-sionspromemoria’ i t.ex. SOU 1984:88. Se s 232ff.
386 Ds S 1983:12, s 77-79.
387 Ds S 1983:12, s 78.
388 SOU 1984:88.
389 SOU 1984:88, s 115.
390 Hedenius, Ingemar, »Om människovärde» i Om människovärde, Bonniers, Stockholm, 1982, s 19. Definitionen återges i kapitlet Begrepp och utgångspunkter.
391 SOU 1984:88, s 116.
392 SOU 1984:88, s 125.
393 SOU 1984:88, s 133.
394 SOU 1984:88, s 134.
395 SOU 1984:88, s 136.
396 SOU 1984:88, s 137.
397 SOU 1984:88, s 137.
398 SOU 1984:88, s 144.
399 SOU 1984:88, s 144.
400 Prop. 1990/91:52.
401 1990/91:SoU10

Jan Perselli doktorerade 1998 vid Linköpings universitet på avhandlingen ”Fostersyn i svensk rätt”

 

 

Om Jan Perselli

avatar