Här hittar du artiklar tidigare utgivna på Människovärdes nättidning Liv&Rätt.

Hem / Featured / Fostersyn i svensk rätt – del 28

Fostersyn i svensk rätt – del 28

Detta är del 28 i en artikelserie om människosyn, fostersyn och människovärde baserad på Jan Persellis avhandling Fostersyn i svensk rätt, utgiven vid filosofiska fakulteten vid Linköpings universitet 1998. Avhandlingen har tre syften. Första syftet är att utreda fostrets status i svensk rätt. Andra syftet är att bidra till diskussionen om människosyn, fostersyn och människovärde som dessa kommer till uttryck i vår juridiska vardag. Tredje syftet är att bidra till framtida större enhetlighet vad gäller lagstiftning som berör den tidiga människan  (det befruktade
ägget, blastemet och fostret).

 

Ärvdabalken

Enligt många länders rättssystem är man ense om att ett fullt livsdugligt såväl som ett ännu inte livsdugligt foster har rätt till arv och testamente, samt, i vissa länder och under vissa omständigheter, rätt till skadestånd för fosterskador. I praktiken är det nödvändigt att fostret framföds levande för att dessa rättigheter skall kunna förverkligas. Det verkar ofta som om man förutsätter att fostret har någon form av rätt till liv, såvida inte motsatsen kan rättfärdigas med hänsyn till en sannolikt viktigare rätt som innehas av en redan född person. Det diskuteras i USA huruvida barn kan komma få möjlighet att stämma sina föräldrar om de åsidosatt det ofödda barnets medicinska behov. Att foster skulle ha rätt till liv är en främmande tanke enligt svensk rätt efter 1975. Men det har någon slags rätt till arv, en god man kan t.ex. tillsättas för att bevaka den oföddes intressen, och denna arvsrätt är väl värd att studera närmare. Likaså möjligheterna till testamente.

Fostersyn i ärvdabalken

Arv innebär i modern juridisk mening succession eller övergång av en avliden persons egendom till vissa i ärvdabalken nämnda personer. Den avlidne kallas här för ’arvlåtare’, och de som ärver kallas för ’arvingar’ eller ’arvtagare’. Arvet övergår enligt en i lagen angiven arvsordning. Den ordning i vilken arvlåtarens släktingar ärver bygger på parentel-principen. Denna innebär att släkten indelas i tre grupper, parenteler, eller arvsklasser. I rakt nedstigande led: descendenter, i rakt uppstigande led: ascendenter, syskon och syskons barn: kollateraler. Som arvtagare i rakt nedstigande led räknas ofödd som är avlad av arvlåtaren före arvlåtarens död men ännu icke är född, om den ofödde senare framfödes med liv. Detta redovisades i inledningskapitlet.

Här kommer de relevanta paragraferna:

I 1 kapitlet Om rätt att taga arv 1§ i ärvdabalken står:

1 §  Arv kan tagas endast av den som lever vid arvlåtarens död; dock må barn, som är avlat dessförinnan, taga arv, om det sedermera födes med liv. Är fråga om rätt till del i boet efter arvlåtarens efterlevande make, skall hänsyn tagas till tiden för makens död.

Även en annan regel i ärvdabalken är aktuell i detta sammanhang. Enligt denna regel krävs att testamentstagaren är född vid och fortfarande lever vid testators död eller då avlad och sedermera föds med liv.

9 kapitlet Om rätt att göra eller taga testamente 2 §:

2 §  Förordnande till annan än den som är född vid testators död eller då avlad och sedermera födes med liv är utan verkan. Utan hinder av vad nu sagts gäller förordnande, enligt vilket blivande arvsberättigade avkomlingar till någon, som enligt första stycket äger taga testamente, skola erhålla egendom till full ägo sist vid dennes död eller då annan, som skall åtnjuta rätt till egendomen, avlider eller hans rätt eljest upphör. Ej må i sådant förordnande olikhet göras mellan syskon, vilka ej äro födda eller avlade vid testators död.

Diskussion om fostersynen i ärvdabalken

Historiskt sett är äktenskapet avgörande vad gäller fosters rätt att ärva. Bestämmelsen att avlade men ännu icke födda ska ärva är mycket gammal, och man kan spåra den till den romerska rätten. Foster avlade inom äktenskapet har intill modern tid haft större rätt till arv än utomäktenskapliga levande barn. Ofödda har också på olika sätt varit föremål för möjligheten att erhålla testamente. På så sätt kan man säga att olika rättstraditioner, den romerska och den germanska, haft en likartad syn på de avlade men oföddas rätt till arv.424 Vad gäller ofödda i en mer generell bemärkelse har den s.k. fideikommissinstitutionen varit giltig. Emellertid är den under avveckling sedan 1963, och tangerar endast de problem som diskuteras här. Arvs- och testamentsfrågan utreddes under 1920-talet, och då diskuterades de oföddas rätt till arv, i synnerhet fideikommissinstitutionen, men även vanligt arv.

Stadgandet, att arvingen för att få taga arv skall leva vid arvlåtarens död innebär vidare, att arvingen redan levde vid denna tidpunkt. Då emellertid enligt såväl svensk som främmande rätt foster i arvsrättsligt hänseende betraktas som rättssubjekt före födelsen, har föreskrivits, att barn, som före arvlåtarens död är avlat ehuru ej framfött, må taga arv, om det sedermera födes med liv.425

Fostret betraktades som ett rättsubjekt, och frågan om en föreskrift för att god man skulle tillsättas diskuterades också, men utredningen menade att det inte behövdes: »I beaktande av sällsyntheten av ett dylikt fall torde emellertid en föreskrift i ämnet ej vara erforderlig. Även utan en sådan bestämmelse lärer god man, om det erfordras, kunna förordnas jämlikt grunderna för berörda lagrum.»426 Det verkar som om detta synsätt ännu är giltigt. I SOU 1987:11 Skydd för det väntade barnet räknas olika skydd för ofödda i lagstiftningen upp:

Även ett förordnande genom annan rättshandling än testamente till förmån för den som inte är född eller avlad vid tiden för förordnandet är enligt lagen (1930:106) om vissa rättshandlingar till förmån för ofödda utan verkan.

Enligt 1 kap. 1 § föräldrabalken skall den avlidne maken anses vara far till barnet om modern är änka och barnet föds inom sådan tid efter makens död att det kan vara avlat dessförinnan. Av 18 kap. 4 § 4 p. samma balk framgår att bortovarandes rätt kan bevakas och hans egendom förvaltas genom förordnande av en god man. Det är sannolikt att denna bestämmelse är tillämplig även på den som är avlad men ännu inte född.

I 8 kap. 1 § lagen om allmän försäkring sägs att en änka under vissa förhållanden har rätt till änkepension om hon har vårdnaden om och stadigvarande bor med barn under sexton år, som vid makens död stadigvarande vistades i makarnas hem eller hos änkan. Med barn avses i detta fall också barn som föds efter faderns död.427

I den senaste utgåvan av Gösta Walins Kommentar till ärvdabalken I kan vi finna ytterligare stöd för tanken att fostret i arvsavseende räknas som rättsubjekt:

Då foster i arvsrättsligt hänseende betraktas som »rättssubjekt» före födelsen, har föreskrivits, att barn som är avlat före arvlåtarens död må taga arv, om det sedermer föds med liv. Någon särskild föreskrift har ej meddelats om att i detta fall god man skall förordnas att bevaka den rätt som kan tillkomma sådan ofödd delägare i boet. Om fallet uppkommer, lärer av grunderna för 11 kap. 2§ FB och nu förevarande paragraf framgå att god man bör förordnas för den ofödde om det behövs.428

Enligt Walin så får god man tillsättas. Vad som utgör behoven i detta fall framkommer dock inte. Det verkar orimligt att anta att god man skulle kunna tillsättas mot den gravida kvinnans vilja, och det verkar orimligt att anta att god man inte skulle tillsättas om den gravida kvinnan vill det och det i övrigt finns förutsättningar för det.

Ärkebiskopens påpekande om förhållandet mellan abortlagen och ärvdabalken

I de remissyttranden i abortfrågan, som samlades i SOU 1972:39, diskuterade ärkebiskopen vad han ansåg vara en inkonsekvens mellan lagförslaget och ärvdabalken:

Kommittén har inte tillräckligt genomarbetat relationen mellan sitt lagförslag och övrig lagstiftning. I annan lagstiftning betraktas fostret som rättsubjekt genom att det i viss mån ges rätt att självt taga arv, nämligen om det sedermera framfödes med liv, som genom att det kan leda arv. Att fostret är ett rättssubjekt brukar visas med att det skyddas till liv just genom lagstiftningen mot abort. Abortkommitténs förslag som lämnar fostret utan skydd till livet ändrar i grunden förutsättningarna för själva det i all lagstiftning grundläggande begreppet rättssubjekt utan att kommittén berör förhållandet.429

Om man tidigare, bl.a. genom att hänvisa till abortlagen från 1938, kunnat visa att fostret är ett rättssubjekt, torde följden av den nya abortlagstiftningen vara att fostret inte längre är att betrakta som ett rättssubjekt. Detta gäller förstås, såvitt känt, endast ärvdabalken som ju i detta avseende tillkom före den nuvarande abortlagen. Ärvdabalkens ställning i den här frågan ter sig onekligen svagare och mer svårmotiverad efter den nya abortlagens tillkomst.

 

424 Se avsnittet Ärvdabalkens syn på fostret i kapitlet Begrepp och utgångspunkter.
425 SOU 1925:43 s 418.
426 SOU 1925:43 s 418.
427 SOU 1987:11 Skydd för det väntade barnet, s 25-26.
428 Walin, Gösta, Kommentar till Ärvdabalken I, Norsteds, 1993, s 24.
429 SOU 1972:39, Abortfrågan, s 107.

 

Jan Perselli doktorerade 1998 vid Linköpings universitet på avhandlingen ”Fostersyn i svensk rätt”

 

 

Om Jan Perselli

avatar