Nättidning utgiven av föreningen Människovärde

Hem / Featured / Fostersyn i svensk rätt – del 30

Fostersyn i svensk rätt – del 30

Detta är del 30 i en artikelserie om människosyn, fostersyn och människovärde baserad på Jan Persellis avhandling Fostersyn i svensk rätt, utgiven vid filosofiska fakulteten vid Linköpings universitet 1998. Avhandlingen har tre syften. Första syftet är att utreda fostrets status i svensk rätt. Andra syftet är att bidra till diskussionen om människosyn, fostersyn och människovärde som dessa kommer till uttryck i vår juridiska vardag. Tredje syftet är att bidra till framtida större enhetlighet vad gäller lagstiftning som berör den tidiga människan (det befruktade ägget, blastemet och fostret).

 

Analys av lagarnas syn på fostrets status

Här går jag igenom lagområdena ett efter ett. Som nämnts i inledningen finns det goda skäl att misstänka att skilda värderingar vad avser fostrets status har kommit till uttryck i olika lagar och förordningar. Efter en genomgång av dessa lagar och förordningar klarnar bilden, och man kan se hur en rad viktiga överväganden och hänsyn har utgjort grunden för varje enskild lag eller förordning. Vad som efterhand också framstår allt klarare är att det inte är en enhetlig syn på fostrets status som har legat till grund för de ställningstaganden som gjorts.

I förarbetena till 1974 års abortlag skjuts frågan om fostrets status undan så långt det går, och den status som ändå följer implicit ur för-arbetena är inte synlig i direkta och redovisade resonemang. Abortlagen fokuserar nästan helt och hållet på kvinnans rätt att själv bestämma. Transplantationslagen från 1975 ser överhuvudtaget inte fostret som någonting som omfattas av dess bestämmelser. Eftersom riksdags-ledamöterna ofta motionerar med frågor om fostrets status, och frågan om fostret tas upp i remissvaren kan man dock inte säga att fostret glömts bort». Jag drar slutsatsen att man i förarbetena till transplanta-tionslagen mycket medvetet väljer att inte nämna hur man ska förhålla sig till fostret. I 1974 års abortlag fram till 1995 och i transplantations-lagen fram till 1987 lämnas man utan handlingsdirektiv vad gäller fostret fram till graviditetsvecka 18. Det finns helt enkelt inga regler för hur man ska se på fostret eller hantera det i olika situationer.

I begravningslagen och begravningsförordningen utgår lagstiftaren efter ändringen 1991 från att fostret bör få en värdig behandling från den 12 graviditetsveckan. I samband med LVM betonas de skador som kan uppstå om fostret exponeras för droger och lagen avser att skydda fostret redan från första början. I lagen om åtgärder i forsknings- eller behandlingssyfte med befruktade ägg från människa menar lagstiftaren att forskning och försök på befruktade ägg inte kan tillåtas efter 14 dagar med hänsyn till människovärdet. Enligt ärvdabalken är fostret en möjlig arvtagare redan från konceptionen och god man kan tillsättas för att bevaka fostrets intressen. I dessa lagar och förordningar identifieras fostret som någonting skilt från kvinnan, det betraktas aldrig som en del av hennes kropp, och det behandlas direkt eller indirekt såsom någonting skyddsvärt.

Det går också att iaktta förändringar i tänkandet över tiden. Fram till 1974 hade fostret en skyddad ställning i svensk rätt. 1938 års abortlag utgick från att fostret var skyddsvärt, vilket hänvisas till i samband med ärvdabalkens betämmelse att fostret kan taga arv om det sedermera föds till liv. Med 1974 års abortlag och transplantationslagen från 1975 upphörde det tidiga fostret att anses skyddsvärt och det betraktas därefter som en av den gravida kvinnans kroppsdelar. Efterhand ändrades åter synen på fostret. Detta kommer till klart uttryck I samband med LVM, i begravningsförfattningarna och i lagen om åtgärder i forsknings- eller behandlingssyfte med befruktade ägg från människa. I praktiken betraktades transplantationslagens bestämmelser som tillämpliga på fostret från slutet av 1980-talet, och i den nya lagen om transplantation diskuterades fostrets status ingående.

Här i analyskapitlet ska jag närmare granska hur fostret uppfattas och försöka fastställa dess status i de olika lagarna och förordningarna. Jag kommer att diskutera huruvida det råder bristande samstämmighet mellan de olika lagarna och jag kommer avslutningsvis att diskutera tänkbara skäl till varför dessa skillnader uppkommit.

Lagar och förordningar som analyseras, grupperade i 7 lagområden:

  1. 1974 abortlag
    1996 version av 1974 års abortlag
  2. 1975 transplantationslag
    1987 transplantationslag med nytt dödsbegrepp och rekommendationer vad avser fostret
    1995 lag om transplantationer
  3. 1991 (LBÄ) lagen om åtgärder i forsknings- eller behandlingssyfte med befruktade ägg från människa
  4. 1981 (LVM) lagen om vård av missbrukare i vissa fall
    1988 (LVM) nyare version
  5. 1958 ärvdabalken
  6. 1991 folkbokföringslagen/författningen
  7. 1990 begravningslagen/författningen

Övergripande frågeställningar och ställningstaganden

Vad gäller analysen av författningarna går jag tillväga så att jag för-söker besvara följande fyra frågor:

  • Hur uppfattas fostret rent allmänt? (fostersyn)
  • Vilken status har fostret (rättsligt och moraliskt) enligt en given skala? Finns det interna skillnader?
  • Finns det skillnader mellan lagarna och förordningarna i uppfattningen om fostrets status? Är lagarna och förordningarna i dessa stycken oförenliga?
  • Om det finns skillnad mellan lagarna och förordningarna vad gäller uppfattningen av fostret och vad gäller synen på fostrets status, hur kan man förklara dessa skillnader?

De diskussioner som aktualiseras av de tredje och fjärde fråge-ställningarna samlas mot slutet i två särskilda avsnitt. En viktig ut-gångspunkt för min analys är följande:

Om det är fallet att kvinnans rätt till abort slår ut fostrets rätt till liv, så betraktas fostrets (människo-) värde som lägre än kvinnans (människo-) värde.

Slutsatsen följer inte logiskt av premissen, men den är ändå rimlig.

1974 års abortlag (1974:595)

Vad gäller 1974 års abortlag så kan man konstatera att den ändrats väsentligt sedan 1970-talet. »Svart på vitt» i själva lagtexten är skillnaderna inte synliga vad gäller fostrets status, kvinnan har rätt till abort till den 18 graviditetsveckan. Desto tydligare är skillnaderna när det gäller förarbetena. Det är enligt min mening lämpligast att dis-kutera fostersynen i denna lag som om det vore två lagar, (i) den ur-sprungliga lagen från 1974 och (ii) samma lag men med den senaste ändringen från 1995450 som både har andra förarbeten och en annan syn på fostrets status. Jag menar att vi i förarbetena till abortlagen i dess olika versioner hittar åtminstone två skilda synsätt på fostret. Därtill kanske ytterligare ett synsätt som kan uppfattas som en kompromiss mellan de två ytterligheterna. Å ena sidan har vi synen att fostret till en början är en del av kvinnan, å andra sidan synen att fostret är en egen individ redan från befruktningen. 1965 års abortkommittés syn,451 propositionens452 syn och utskottsbetänkandets453 syn sammanfaller i den ena extremen att fostret är en del av kvinnan till en början, och som utvecklas till en egen individ med intressen, och som blir allt mer skyddsvärt. I förarbetena till den nya skrivningen ändras synen. Utredningens om det ofödda barnet454 syn tenderar åt den andra extremen att fostret har full rätt till liv redan från konceptionen, men stannar vid en diskussion om fostrets potentiella rättigheter, fostret är ännu inte en fullt utvecklad person menar man. Propositionens,455 och utskottsbetänkandets456 syn stretar tillbaka mot 1965 års abort-kommittés syn på fostret, men ger ändå inte uttryck för synen att fostret till en början skall uppfattas som en del av kvinnan.

Fostersyn i abortlagen från 1974 fram till 1995

Framför allt i 1965 års abortutredning finner man stöd för att fostret till en början betraktas som en del av kvinnan, och att fostret anses ha ett ökande värde framstår tydligt när man beaktar de olika gränser som finns i lagen. Att abort generellt sett inte är tillåten efter graviditetsvecka 18 är en sådan tydlig markering. Vidare att abort inte alls är tillåten efter graviditetsvecka 22 (tidigare v. 24, ännu tidigare v. 28), om inte kvinnans liv eller hälsa är hotade, är en annan sådan tydlig markering. Att fostret utvecklas gradvis är den grundläggande synen, och den tar sig uttryck i dessa fasta gränser. Vid vecka 22 har fostret i sin utveckling kommit så nära viabilitet det kan komma utan att betraktas som viabelt, och just viabilitet anges som skälet till att det inte längre kan anses acceptabelt med en abort av andra skäl än att kvinnans liv och hälsa är i allvarlig fara. Efter vecka 28, då fostret i enlighet med WHO:s rekommendationer skulle,457 (och enligt folkbokföringen fortfarande skall) räknas som barn om det är dödfött, beviljas i praktiken inga aborter om det inte föreligger en omedelbara fara för moderns liv eller hälsa. Det anses dock i den svenska abortlagen aldrig att fostrets liv är lika mycket värt som den gravida kvinnans, de två jämställs inte någon gång under graviditeten.

Fostrets status i abortlagen från 1974 fram till 1995

  Bit av vävnad Egen kategori Fullv.människa Ökande värde
Abortlag 75-95 x     x

 

Kan vi här finna interna uppfattningar rörande fostrets status som är oförenliga med varandra? Nej, det kan jag inte se, men väl en del svårigheter som jag snart återkommer till. Just den dynamiska synen på fostrets status, Langs tilläggsposition, här nummer 4, att fostret till en början ses som en bit av vävnad, en del av kvinnans kropp, som allt mer utvecklas till en egen individ, gör föreställningen att fostret både betraktas som en del av kvinnans kropp och som en egen individ logiskt möjlig.

Även om det inte går att visa på interna logiska motsättningar i 1974 års abortlags syn på fostrets status så finns det ändå svagheter. Synen att fostret till en början är att anse som en del av kvinnans kropp innebär att fostret till en början inte finns som en egen entitet. Frågorna om exakt när fostret blir en egen entitet utreds inte närmare någonstans, trots att detta var en central fråga och trots att utredningen arbetade under ca 9 år. Man konstaterade lakoniskt att dessa frågor innebär uttryck för värderingar, och därmed ansåg man sig inte behöva besvara dem eftersom värderingarna ansågs höra till det privata, till det som inte kunde vara föremål för ett vetenskapligt ställningstagande. Detta är förstås ett uttryck för den skandinaviska rättsrealismen som den tolkades under 1960-talet. Föreställningen att fostret till en början är att betrakta som en del av kvinnan torde numera anses som en från biologisk synpunkt tvivelaktig föreställning. Det befruktade ägget består (vanligtvis458) av en förening av mannens och kvinnans könsceller, en av kvinnans äggceller och en av mannens spermier. I befruktningsögonblicket uppstår en helt ny, av kvinnan visserligen beroende men ändå skild organism. Det befruktade ägget finns visserligen (vanligtvis, men inte nödvändigtvis) i kvinnans kropp, men till en början svävar det fritt och är inte sammankopplat med kvinnans kropp. När det befruktade ägget efter ca 14 dagar fäster vid livmoderväggen är det mer (biologiskt) korrekt att betrakta det som en parasitär organism än som en del av kvinnan. Det befruktade ägget är redan från det första ögonblicket en alldeles egen entitet vars genetiska kod kvarstår dess existens ut. En annan sak är att det befruktade ägget i ett tidigt skede kan dela sig och ge upphov till flera individer, men ingen av dem är identisk eller kan vara identisk med kvinnan eller med varandra. I den meningen kan man i detta skede inte tala om att det befruktade ägget har en personlig identitet.459 Allt detta var kända fakta vid tiden för 1965 års abortutredning, och skälen till att man ändå stödde en tolkning enligt vilken fostret till en början är att betrakta som en del av kvinnan var politiska, och uttryck för sådana värderingar och sådant subjektivt tyckande som man sade sig vilja undvika. Åtminstone en annan lag, ärvdabalken, hade sedan länge en syn på fostret som ett möjligt rättssubjekt. I 1938 års abortlag tog man hänsyn till detta, och i kommentarer till ärvdabalken från 1958 hänvisas just till 1938 års abortlags syn på fostret som någonting både existerande och skyddsvärt, och 1938 års abortlags syn på fostret användes som ett argument för att foster räknas som rättsubjekt i ärvdabalken. I och med 1974 års abortlag ändrades dessa förutsättningar. En tidigare enhetlig syn på fostrets status mellan dessa ärvdabalken. I och med 1974 års abortlag ändrades dessa förutsättningar. En tidigare enhetlig syn på fostrets status mellan dessa lagar upphörde därmed.

Fostersyn i abortlagen från 1995

Fostret skyddas som vi har sett från 18:e graviditetsveckan, efter vilken abort endast medges om »synnerliga skäl» föreligger. Trots att fostret skyddas från vecka 18 så jämställs aldrig fostret med den gravida kvinnan och betraktas alltså aldrig som fullvärdig människa. Så här långt råder samstämmighet med den äldre skrivningen av abortlagen. I de utredningar som föregick ändringen, Familjeplanering och abort. Erfarenheter av ny abortlagstiftning,460 Aborterade foster m.m.,461 Barn genom insemination,462 Barn genom befruktning utanför kroppen,463 Skydd för det väntade barnet. Åtgärder vid missbruk m.m. under graviditet,464 och Den gravida kvinnan och fostret – två individer. Om fosterdiagnostik. Om sena aborter465 så träder en annan syn fram. Det är en syn som alltmer identifierar fostret som en egen individ, och som i enlighet därmed bör beaktas moraliskt och tillmätas legal status. I den sistnämnda utredningen sägs att synen på fostret förändrats, från att till en början av graviditeten betraktas som en del av kvinnans kropp till att modern och fostret redan från början är två skyddsvärda individer.466

Här, i den sistnämnda utredningen, betraktas alltså fostret redan från början som skyddsvärt, och det är en syn som framhävs i utredningen, men tonas ner i propositionen. Utredningen säger sig vidare ha »sökt tillämpa en humanistisk människosyn»467 vid ställningstagandet till konstlade befruktningsmetoder och i övrigt vid skydd för det ofödda barnet. Utredningen menar vidare att det föreligger en intressekonflikt när »olika människors intressen ställs mot varandra eller när det spirande livet ställs mot moderns/föräldrarnas önskan att bestämma över reproduktionen eller att föda ett friskt barn.»468 En humanistisk männi-skosyn innebär i detta sammanhang att människor ses som mål och inte enbart som medel. Om man betraktar fostret som en fullvärdig människa så får det således enligt denna humanistiska människosyn inte användas som medel för olika syften. Det »spirande livet» är enligt utredningen en bärare av stort värde.469 Utredningen kommer här fram till att kvinnans intresse att själv bestämma över sin reproduktion väger tyngre än fostrets intressen. Sammantaget är detta en återgång till den fostersyn som rådde i 1938 års abortlag, dock inte en återgång till synen på den gravida kvinnans plikter. I propositionen talas inte om fostret som en egen individ, annat än när utredningen kommenteras, men det konstateras att fostret har rätt till skydd under sin utveckling, men också att denna rätt måste vägas mot moderns rätt till självbestämmande. Såvitt man kan se föreligger här inga andra interna motsättningar än de som råder mellan utredningen och propositionen/-utskottsbetänkandet.

Fostrets status i abortlagen från 1995

Låt mig placera in min tolkning av fostrets status som den kommer till uttryck i abortlagen från 1995:

  Bit av vävnad Egen kategori Fullv.människa Ökande värde
Abortlag 95- x   x

 

Tolkningen att fostret har ett ökande värde kan motiveras på samma sätt som vid tolkningen av den tidigare versionen av 1974 års abortlag. Gränserna, 18 veckor för »fri abort» och 22 veckor för abort med Socialstyrelsens tillåtelse om »synnerliga skäl» föreligger, är desamma och argumenten för dem likaså. Uppfattningen att fostret till en början är en del av kvinnan, som en bit vävnad, har övergivits. Fostret har dock aldrig samma status som en fullvärdig människa. Närmast till hands ligger tolkningen att fostret betraktas som en egen kategori, någonting som visserligen inte är bärare av rättigheter men som ändå är skyddsvärt i sig själv, ett skyddsvärde som ökar allteftersom graviditeten framskrider. Fostret anses ha ett ökande värde precis som enligt den tidigare skrivningen, men det har något värde och någon moralisk status redan från början. Att abort är möjligt att moraliskt rättfärdiga uppfattas som självklart, och här hänvisas till kvinnans rätt till självbestämmande i första hand, men också till sådana fall där fostret är skadat av olika skäl och därmed riskerar ett plågsamt liv. Ingen kan bättre än kvinnan själv avgöra vilka skäl som bör ligga till grund för en abort, även om man tar avstånd från könsdiskriminering, att t.ex. »fel kön», dvs. flickfoster, kan anges som skäl för en abort. Men, anser man i såväl utredning som proposition, alla alternativ till att låta kvinnan själv bestämma skulle vara sämre. De skulle t.ex. innebära en förnedrande situation där kvinnan skulle tvingas redovisa skäl för sin önskan till abort, och det skulle i sin tur innebära en frestelse för henne att ange andra skäl än de faktiska.

Lag om vård av missbrukare i vissa fall (1981:1243, och 1988:870)

Denna lag har också ändrats på för fostersynen viktiga punkter. Det motiverar dock inte att vi diskuterar lagen som om den vore två skilda saker, som vi gjorde med abortlagen och transplantationslagen ovan. Visserligen har praxis vad gäller de gravida missbrukande kvinnorna kommit att ändras, men det har orsakats främst av att frågan om den gravida missbrukande kvinnan accentuerats först efter LVM:s införande, och diskussionen om förändringar i samband med LVM har därför skett med anledning av den ökade uppmärksamheten på alkoholrelaterade fosterskador. På det sättet kan man säga att förändringarna i samband med LVM i detta avseende främst handlat om en utvidgning av LVM:s område, inte om en i grunden förändrad fostersyn, som var fallet med abortlagen. En annan sak är att den förändrade fostersynen överhuvudtaget i svensk rätt kanske främst kommit till uttryck just i förarbetena till ändringen av LVM 1988.470

Fostersyn i samband med LVM

LVM ägnar sig först och främst åt missbrukare, och gravida missbrukare är en liten minoritet bland missbrukare, men för dem gäller speciella förhållanden. Det är i omsorgen om de barn som gravida missbrukande kvinnor kan komma att föda som man kan se att LVM, underförstått men ändå tydligt, ger uttryck för att foster har ett högt skyddsvärde redan från början av graviditeten. Som vi har sett uttrycker man »oro för en utveckling som innebär att allt fler barn föds med allvarliga och livslånga handikapp till följd av ett alltmer utbrett missbruk av alkohol».471 Men, man säger också klart och tydligt att det är den missbrukande kvinnan som är föremål för omsorgen, och om hon inte inser hur farligt missbruket är kan det »knappast anses vara ett normalt beteende hos en gravid kvinna som fått fullständig information om de risker för barnet som en mera omfattande alkoholkonsumtion innebär».472 Om hon vägrar vård i detta fall så måste det »i de flesta fall ses som ett tecken på att kvinnan helt förlorat kontrollen över sin alkohol- eller narkotikakonsumtion och att hon måste ha vård för sitt missbruk».473

Fostrets status i samband med LVM

Fostret betraktas aldrig i denna lag som en del av kvinnan eller som en bit vävnad. I de av lagens förarbeten som nämner fostret betraktas det som någonting mycket ömtåligt och skyddsvärt. Samtidigt blir här en ambivalent inställning tydlig som jag ska försöka visa. Varken i propositionen eller i de promemorier som socialdepartementet tog upp när de första försöken av LVM utvärderades nämns fostret. Däremot fanns socialberedningens överväganden klara: Åtgärder mot missbruk under graviditet,474 som vi sett några citat från ovan, Svenska läkaresällskapets symposium »Vem svarar för den ofödde?» och socialstyrelsens skrift Missbruk och graviditet.475 Efterhand utvecklades en praxis med omhändertagande av gravida missbrukande kvinnor, och i det tidiga skedet menade man att den kvinna som missbrukade när hon var gravid var så illa däran att hon därmed visat att hon behövde vård. Alltså de kvinnor som inte förstod fostrets status behövde tas om hand. Min tolkning av LVM:s fostersyn kan illustreras enligt Wasserstroms och Langs skala sålunda:

  Bit av vävnad Egen kategori Fullv.människa Ökande värde
LVM x  

 

Jag menar att fostret betraktas som en egen kategori i samband med LVM. Min tolkning motiveras främst av att fostret de facto tillmäts skyddsvärde. Aspekten att det skulle ha ett ökande värde syns inte alls eftersom omsorgen om fostret är stort redan från det att graviditeten konstaterats. Att fostret skulle anses ha fullt människovärde motsägs av att man i samband med LVM bestämt menar att abortlagens be-stämmelser gäller. Detta kan dock te sig underligt om man först om-händertar en gravid missbrukande kvinna för att sedan tillmötesgå hennes önskan till abort (och därmed fortsatt missbruk).

Transplantationslagarna

När det gäller transplantationslagarna har fostersynen förändrats på ett dramatiskt sätt. Det är fråga om ett omvälvande skede i svensk lagstiftning vad gäller synen på människans väsen, inte bara synen på henne som foster. Här diskuterar jag två lagar, men liksom i fallet med abortlagen är skillnaderna mellan transplantationslagen från 1975 och dess version efter 1987 så pass omfattande med avseende på synen på fostrets status att jag väljer att behandla dem som två skilda lagar. Nyligen, 1 juli 1996, fick vi återigen en ny lag om transplantation.476 I denna nya lag om transplantation har fostret erhållit en synbar plats efter att ha fört en undanskymd tillvaro i de tidigare lagarna.

Transplantationslagen (1975:190) fram till 1987

Döda foster användes i transplantationsverksamheten under hela 1970-talet. Fostret nämns inte i 1975 års transplantationslag. Inte heller talas explicit om fostret i ds:en och i propositionen.477 Uppmärksamheten på fostret är desto större i utskottsbetänkandet.478 Det beror på att intresset i media var stort och på att flera riksdagsledamöter motionerade i frågan. Alltså kan man säga att trots att fostret inte nämns i transplantationslagen eller i alla dess förarbeten, så var fostrets existens inte bortglömd, och den transplantationsverksamhet som skedde och skulle fortsätta att ske och som rörde foster ändå på något sätt var berörd av transplantationslagen.

Fostersyn i transplantationslagen fram till 1987

Denna lag ansågs inte vara tillämplig på aborterade foster. Före ca 1980 tolkades fostrets status i enlighet med abortlagens syn på fostret som en del av kvinnan. Men det var en speciell del. Under den tid som fostret till en början sågs som en del av kvinnan, borde transplantationslagen vara tillämplig på fostret likväl som på andra delar av kvinnan. Att så inte ansågs vara fallet tyder på att fostret ändå hade en annan status än som en del av kvinnan.

Fostrets status i transplantationslagen fram till 1987

Här ska jag placera in tolkningen av fostrets status i matrisen:

  Bit av vävnad Egen kategori Fullv.människa Ökande värde
Transplantations-lag 75-87 x x   x

 

Enligt transplantationslagen ses fostret till en början som en del av kvinnan, helt i enlighet med abortlagens syn. Dessa lagar tillkom för övrigt ungefär samtidigt, och det är rimligt att anta att man vid transplantationslagens tillkomst tog hänsyn till abortlagens synpunkter i denna fråga. Alltså betraktas fostret till en början som en del av kvinnan, som en bit vävnad, någonting som efterhand utvecklas till någonting allt mer skyddsvärt. Detta skyddsvärde kunde dock till en början tolkas som att det var tillåtet att forska med levande födda foster (barn, definitionsmässigt). Protesterna mot de perfunderingsförsök på levande foster som tidigare beskrivits i kapitlet om transplantations-lagen var emellertid så kraftiga att den tolkningen inte kan anses som giltig under någon längre tid. Emellertid utdelades mig veterligen inga straff mot dem som utförde försöken.

Vad gäller interna skillnader i syn på fostrets status har vi den besynnerliga synen att å ena sidan betraktades fostret som en del av kvinnan, och å andra sidan ansågs det inte att kvinnan skulle tillfrågas vad som ska ske med just denna del när den avlägsnats från hennes kropp. Hon tillfrågades ju om vad som skulle ske med andra delar av hennes kropp, t.ex. en arm, ett öga, en livmoder. Detta påtalades i en motion,479 som dock avfärdades.480 Av detta kan man dra slutsatsen att fostret trots allt åtminstone i något avseende betraktades som en alldeles egen kategori.

Transplantationslagen (1975:190) efter 1987

I och med det nya hjärndödsbegreppet ändrades transplantationslagen år 1987.481 Denna ändring gällde naturligtvis inte fostret i första hand, men man kan notera att fostrets status uppmärksammades mer med denna ändring.

Fostersyn i transplantationslagen efter 1987

Transplantationslagen ansågs fortfarande inte gälla döda foster, men döda foster användes ändå i transplantationsverksamheten, liksom tidigare. I och med, eller samtidigt med, det nya dödsbegreppets införande tillmättes problemen med fostrets status en större betydelse. Detta berodde på flera omständigheter. Här nämner jag två viktiga: (i) Användningen av döda foster i transplantationsverksamheten ökade av flera skäl. Transplantationsverksamheten i sig själv ökade, allt fler saker blev möjliga att göra i takt med att nya metoder utvecklades, i synnerhet utvecklades medel som förhindrade avstötningsprocessen, och i anslutning till det uppmärksammades alltmer att fostervävnad var gynnsam just p.g.a. att vävnadsavstötningen kunde minskas i samband med att fostervävnad användes. (ii) Synen på fostret var, eller hade varit, under omvärdering i samband med flera utredningar. Dessa ut-redningar handlade om bestämmelser angående forskning och under-visning med befruktade ägg från människa, om omhändertagande av gravida missbrukande kvinnor, och om begravningsförfarande med dödfödda.

Fostrets status i transplantationslagen efter 1987

Återigen ska jag placera in tolkningen av fostrets status i matrisen:

  Bit av vävnad Egen kategori Fullv.människa Ökande värde
Transplantations-lag 87-96 x   x

 

Det är i strikt mening inte transplantationslagen som tillämpas utan Statens medicinsk-etiska råds (SMER) riktlinjer.482 Verksamheten skall dock enligt dessa riktlinjer, den andra paragrafen av sex, ske enligt trans-plantationslagen, dock med tillägget att vävnad från foster endast får tas om kvinnan informerats och efter skäligt rådrum givit sitt tillstånd till detta. Fostret tillmäts stor betydelse och vävnad får t.ex. endast tas från döda foster. Projekt som rör transplantation av vävnad från foster skall prövas i forskningsetisk kommitté och kvinnan skall informeras och ge sitt tillstånd. Detta motiverar att ett kryss sätts i rutan för egen kategori. Att fostret tillmäts ett ökande värde är i enlighet med abortlagen vars syn på fostret uttryckligen sägs gälla. Trans-plantationsverksamhet med döda foster förutsätter tillgång på döda foster, och i detta avseende är abortlagen en förutsättning för verksamheten. I den meningen har transplantationslagen en indirekt syn på abortfrågan.

Kan vi se några interna skillnader vad angår fostrets status när det gäller transplantationslagen efter 1987? En värderingsmässig skillnad är tydlig här. Transplantationslagen, i den mån den är tillämplig vad gäller foster, gäller döda foster. I princip skall de behandlas med samma värdighet som döda människor. Transplantationslagen tar här ingen hänsyn till dödsorsaken, som vad gäller foster oftast är en konsekvens av en framkallad abort. Döda foster och döda människor tillmäts samma värde, dock inte levande foster och levande människor. Sålunda finns här en slags likhet inför döden. En rimlig tanke vore, att eftersom levande foster värderas lägre än levande människor, så kunde, i analogi med detta, döda foster också värderas lägre än döda människor. Men så är det alltså inte. Levande viabla foster vars mödrar är döda blev en aktuell fråga i och med införandet av det nya hjärndödsbegreppet 1987, och i och med förfinade metoder att kunna rädda för tidigt födda. En praxis uppstod för hur man kunde hålla den döda gravida kvinnans kropp vid liv en kortare tid för att på bättre sätt kunna avbryta havandeskapet och om möjligt rädda fostret/barnets liv. Detta kom senare att ingå i lagen om transplantation, från 1995.

Lag om transplantation (1995:831)483

Det som kännetecknar förarbetena till lagen om transplantation är den ökade etiska medvetenhet som kommer till uttryck i dem. Det har blivit allt klarare att de problem och de frågeställningar som är förknippade med döden och med den medicinska verksamheten överhuvudtaget har fått en ökad betydelse i dagens samhälle. Det finns en rädsla i samhället för en ohämmad verksamhet med döda kroppar, med döda foster och med handel av olika organ. Man kan i dagspressen läsa om hur människor i delvis underutvecklade och fattiga länder som Indien och Kina med skumma eller brutala metoder övertalas att sälja sina njurar till rika behövande västerlänningar. Vi läser om handel med dödsdömdas organ på en öppen marknad. Samtidigt som den medicinska utvecklingen på en rad olika områden framskridit med väldig fart har den döda kroppen exploaterats i en oroväckande omfattning. Sammantaget har skälen att se över transplantationsbe-stämmelserna varit mycket starka.

Fostersyn i lagen om transplantation

I denna lags förarbeten ansågs frågan om fostrets status så viktig att man föreslog omedelbara provisoriska författningsförändringar i den gamla transplantationslagen. Fostret nämns redan i den första paragrafen, och fostret får ett helt avsnitt av lagen, från 11 § till 15 §. Vävnad från fostret får tas enbart med tillstånd från Socialstyrelsen, och endast om det föreligger synnerliga skäl. Vävnad får användas endast för medicinska ändamål, vilket ska tolkas så att foster inte får användas i kommersiellt syfte, som för att utveckla produkter som kan tänkas tillhöra den kommersiella marknaden, såsom hudkräm mot rynkor, medel mot åldrande, etc. Till skillnad från tidigare bestämmelser rörande transplantation utreds och behandlas frågan om fostrets status på ett genomgående sätt i förarbetena. Av de olika förarbetena till lagen så tillägnas fostret t.o.m. en helt egen utredning.484 Jämfört med tidigare lagar är det en betydande skillnad.

Fostrets status i lagen om transplantation

Låt mig återigen placera in min tolkning av fostrets status i lagen om transplantation enligt den värdeskala som jag skapat med hjälp av Wasserstrom och Lang:

  Bit av vävnad Egen kategori Fullv.människa Ökande värde
Transplantations-lag 96- x   x

 

Att fostret tillmäts ett ökande värde är i enlighet med abortlagen, både före och efter 1 januari 1996, vars syn på fostret uttryckligen sägs gälla. Abortlagen utgör för övrigt oftast en förutsättning för att lagen om transplantation skall kunna tillämpas på foster. I den meningen har lagen om transplantation åtminstone en indirekt syn på abortfrågan, liksom den tidigare transplantationslagen hade.

Kan man se några interna skillnader vad gäller fostrets status när det gäller lagen om transplantation? Ja, samma värderingsmässiga besvärlighet som gällde för transplantationslagen efter 1987 gäller även här, att döda foster och döda människor tillmäts samma värde, men inte levande foster och levande människor, och mitt resonemang blir i väsentliga avseenden desamma.

Lagen om åtgärder i forsknings- eller behandlingssyfte med befruktade ägg från människa (LBÄ-lagen)485

Fostersyn i LBÄ-lagen

Huvudsakligen behandlar denna lag några stadier i mänsklig tillblivelse som i strikt medicinsk mening föregår fosterstadiet,486 nämligen det befruktade ägget. Detta betraktas i utredningen487 inte som en del av kvinnan. Det befruktade ägget eller blastemet uppfattas som helt och hållet skilt från henne. I detta och även andra avseenden har kommitténs arbete inneburit ett klart ställningstagande för fostrets (i denna vida mening) status redan från början av graviditeten. Jämfört med abortlagen från 1974 i sin tidigare skrivning (som var den gällande när LBÄ-lagen trädde i kraft) och transplantationslagen som dessa lagar såg ut fram till ca 1983 är detta en påtaglig skillnad.

Fostrets status i LBÄ-lagen

Här vill jag placera in tolkningen av fostrets status i LBÄ-lagen enligt Wasserstrom- och Langskalan:

 

  Bit av vävnad Egen kategori Fullv.människa Ökande värde
LBÄ-lagen x  

 

Till skillnad från abortlagens tidiga version, som gällde vid tidpunkten för LBÄ-lagens ikraftträdande, så betraktas fostret aldrig som en del av kvinnan. Tekniskt sett befinner sig just dessa befruktade ägg och blastem som är föremål för lagens tillämpning aldrig i någon kvinna. Utredningen anser att fostret efter 14 dagars fosterutveckling har ett odelbart och ograderbart människovärde, ett människovärde som utgör grundval för rätten till liv och rätten att få leva som en fri människa. Utredningen menar dessutom att övertygelsen om detta utgör civilisa-tionens kännemärke.488 Efter 14 dagars fosterutveckling anses fostret inte bara ha ett självständigt liv utan också ett kännande liv, och det förklarar varför ett förbud kan motiveras från den tidpunkten, menar man i utredningen. Vidare anser utredningen det vara tillåtet och önskvärt att bedriva forskning med det befruktade ägget, men inte att det befruktade ägget i något avseende därmed liknar en bit vävnad och inte heller ett försöksdjur. Närmast till hands ligger att kategorisera det befruktade ägget som tillhörande en egen kategori. Efter 14 dagar byter det befruktade ägget, då ett embryo, kategori, och hamnar utan-för lagens tillämpning.

Finns här någon intern motsägelse? Ja, det finns en rad svårlösta och i utredningen också identifierade problem. Olika värden vägs mot varandra, och de motsättningar som finns mellan dem diskuteras tämligen utförligt under utredningsarbetet. Kvinnans rätt att bestämma över sin kropp (A) ställs mot fostrets rätt till liv, eller mot fostrets människovärde (B), och nyttan av forskning (C) ställs mot samhällets behov av välordnad och etiskt acceptabel forskning (D). Här ställer jag upp dem för att förtydliga:

Kvinnans rätt att bestämma över sin egen kropp=(A)
Fostrets rätt till liv (människovärde)=(B)
Nyttan av forskning=(C)
Samhällets behov av etiskt acceptabel forskning=(D)

Möjliga konflikter givet dessa fyra värdeområden är alltså:

(A) och (B) Kvinnans rätt mot fostrets rätt

(A) och (C) Kvinnans rätt mot nyttan av forskning

(A) och (D) Kvinnans rätt mot samhällets behov av etiskt acceptabel forskning

(B) och (C) Fostrets rätt mot nyttan av forskning

(B) och (D) Fostrets rätt mot etiskt acceptabel forskning

(C) och (D) Nyttan av forskning mot etiskt acceptabel forskning

Men utredningen väljer alltså att fokusera konflikterna mellan (A) och (B), (B) och (C) och (C) och (D), här kursiverade.

Detta är svårförenliga värden/rättigheter som ska jämkas samman. Utredningen medger också att det är besvärliga balansakter som måste utföras. Men, som synes, det finns många frågor som inte utförligt tas upp till diskussion. Det finns därtill ytterligare saker som borde vägas in, och som blir synliga givet att man är medveten om att vissa politiska åskådningar ger upphov till speciella perspektiv vad gäller rättigheter och värderingar, och dessa nämns inte heller i utredningsarbetet. Låt mig ge ett exempel. Den starka konflikten mellan kvinnans rätt att bestämma över sin egen kropp och fostrets rätt till liv är exempel på en liberal rättighetskonflikt. Givet det liberala perspektivet kan man väga dessa rättigheter mot varandra och diskutera sig fram till en åsikt eller en lösning, kanske en kompromiss. Givet ett socialistiskt och utilitaristiskt (ett kollektivistiskt, skulle liberalen säga) perspektiv ser denna konflikt annorlunda ut. Den blir svagare och mindre betydelsefull som konflikt betraktad i och med att rättigheter för socialisten ofta anses måste underordnas samhällsnyttan, och det ter sig jämförelsevis enklare för socialisten att acceptera eventuella motsättningar såsom varande den bästa kursen mellan Skylla och Charybdis. Det finns alltså en rad möjliga konflikter, som kommittén väljer att inte diskutera, som uppstår där individuella rättigheter ställs mot både varandra och mot samhälleliga nyttor, och där perspektivet är politiskt.

Den konflikt som finns mellan (A) och (B) diskuteras utförligt i utredningen, och man kommer fram till att i ett tvångsläge »har kvinnans intressen företräde framför fostrets men det innebär inte att fostret frånhänts människovärde».489 Det här är inte lätt att förstå. Om å ena sidan ’människovärde’ ska uppfattas som ett absolut begrepp och därmed rätt till liv är det svårt att förstå vad utredningen menar, om å andra sidan ’människovärde’ ska förstås som ett dimensionellt begrepp, som någonting man kan ha mer eller mindre av, borde utredningen förklara hur man kommer fram till det, vad det innebär, etc, vilket alltså inte sker.

Motsättningar mellan (A) och (C) diskuteras och utredningen kommer fram till att kvinnan (paret) måste lämna sitt godkännande för att forskning på det aborterade fostret skall vara tillåtet, vilket då kan sägas vara ett uttryck för relationen mellan (A) kvinnans rätt och (D) samhällets behov av etisk acceptabel forskning.

Fokuserar vi fostret och ser på de relationer som uppstår finner vi att de motsättningar som råder mellan (B) och (C) diskuteras mycket utförligt, och utredningen kommer fram till att forskning ska vara tillåten till den 14 dagen efter befruktningen, men förbjuden därefter med hänvisning till människovärdesprincipen.

Den motsättning som finns mellan fostrets rätt till liv (B) och en etiskt (och politiskt) acceptabel forskning (D) utreds däremot inte! En möjlig tolkning är att det socialistiska och/eller socialliberala perspektivet skymmer problemet. Det blir tydligt här nedan.

Den motsättning som finns mellan (C) och (D) diskuteras naturligtvis mycket utförligt i utredningen, och där betonas starkt behovet av en etiskt och politiskt acceptabel forskning. Utredningen är ju tillsatt just därför. Här infinner sig frågan om det är av kontingenta sociala (forsk-ningspolitiska) orsaker, eller per definition,490 vid vilken tidpunkt fostret kan tillmätas människovärde? Har man en liberal utgångspunkt skulle man kunna säga att det är per definition, medan en »kollektivistisk», antingen socialistisk utilitaristisk eller konservativ, utgångspunkt skulle leda till en diskussion om fostrets människovärde är ett resultat av en etiskt acceptabel forskningspolitik (t.ex. en rättsrealistisk socialism) eller om en etiskt acceptabel forskningspolitik behöver ta hänsyn till fostrets (i någon mening givna) människovärde (t.ex. en liberal konservatism).

Sammanfattningsvis. De värden och rättigheter som diskuteras ger upphov till fler typer av skillnader och motsättningar än man tar upp till diskussion i lagens förarbeten. Givet ett politiskt perspektiv synliggörs motsättningar av delvis annan karaktär än de som lagens förarbeten tar upp. Givet en liberal utgångspunkt hamnar konflikterna mellan olika rättigheter i fokus. Kvinnans rätt att bestämma över sin kropp ställs mot fostrets rätt att leva. En acceptabel forskningspolitik tar hänsyn till dessa rättigheter. Givet en kollektivistisk, socialistisk utilitaristisk och rättsrealistisk utgångspunkt erhåller fostret ett etiskt acceptablet människovärde som resultat av att man bedriver en accep-tabel forskningspolitik, dvs. en uppfattning av fostrets människovärde är någonting som följer av politiska och rättsliga åtgärder i avsikt att öka samhällsnyttan. Givet en kollektivistisk och konservativ utgångs-punkt så kan fostret anses ha (ett absolut) människovärde och detta värde bör värderas högre än forskningsresultatens eventuella samhälls-nytta. En acceptabel forskningspolitik relateras då, t.ex., till vilken hänsyn som tas till fostrets människovärde.

 

450 Lag 1995:660
451 SOU 1971:58
452 Prop. 1974:70
453 SoU 1974:21
454 SOU 1989:51
455 Prop. 1995:142
456 1994/95:SoU18
457 De gamla WHO-rekommendationerna, som ändrades 1989 (andra uppgifter förekommer), men Sverige har ännu inte följt efter.
458 I provröret åstadkoms andra konstellationer.
459 Ett möjligt betraktelsesätt är att det befruktade ägget, »preembryot» har flera (potentiella) per-sonliga identiteter. Enligt detta betraktelsesätt skulle det befruktade ägget vara ännu mer värde-fullt i detta skede än senare när det slutliga antalet fastställts. (Givet att flera personer är mer vär-da än en.)
460 SOU 1983:31
461 SOU 1991:42
462 SOU 1983:42
463 SOU 1985:05
464 SOU 1987:11
465 SOU 1989:51
466 SOU 1989:51, s 73.
467 SOU 1989:51, s 75.
468 SOU 1989:51, s 75.
469 SOU 1989:51, s 77.
470 Lag 1988:870.
471 SoU 1979/80:44, s 64.
472 Ds S 1981:6, s 65.
473 Ds S 1981:6, s 64.
474 Ds S 1981:6
475 Socialstyrelsen anser, »Missbruk och graviditet», 1980:4.
476 Lag om transplantation, 1995:831
477 Ds S 1974:5 och prop. 1975:50.
478 SoU 1975:8
479 Motion 1975:1898.
480 SoU 1975:8.
481 Lag 1987:270
482 Finns som bilaga.
483 Gäller från 1996-07-01
484 Aborterade foster m.m. (SOU 1991:42).
485 Lag 1991:115
486 »Foster i lagens mening torde även innefatta zygoter, blastem och embryon», SOU 1984:88, s 134.
487 SOU 1984:88.
488 SOU 1984:88, s 116.
489 SOU 1984:88, s 144.
490 Alltså en definition som är relaterad till något medicinskt faktum, eller till ett moraliskt ställ-ningstagande som grundar sig på ett medicinskt faktum.

 

Jan Perselli doktorerade 1998 vid Linköpings universitet på avhandlingen ”Fostersyn i svensk rätt”

 

 

Om Jan Perselli

avatar