Nättidning utgiven av föreningen Människovärde

Hem / Featured / Fostersyn i svensk rätt – del 1

Fostersyn i svensk rätt – del 1

Detta är del 1 i en artikelserie om människosyn, fostersyn och människovärde baserad på Jan Persellis avhandling Fostersyn i svensk rätt, utgiven vid filosofiska fakulteten vid Linköpings universitet. Avhandlingen har tre syften. Första syftet är att utreda fostrets status i svensk rätt. Andra syftet är att bidraga till diskussionen om människosyn, fostersyn och människovärde som dessa kommer till uttryck i vår juridiska vardag. Tredje syftet är att bidra till framtida större enhetlighet vad gäller lagstiftning som berör den tidiga människan (det befruktade ägget, blastemet och fostret).

INLEDNING

Fostersyn i svensk rätt – del 1

De flesta som reflekterat över frågan är överens om att från födelsen till döden är den mänskliga varelsen en person som bär legala rättigheter och skyldigheter. När det gäller det mänskliga fostret så finns det dock ingen konsensus om dess status, vare sig filosofiskt, etiskt eller juridiskt.

Fostret har olika status i olika lagar. I denna avhandling analyseras sju lagområden, (i) abortlagen, (ii) transplantationslagen, (iii) lagen om åtgärder i forsknings- eller behandlings- syfte med befruktade ägg från människa (LBÄ), (iv) lagen om vård av missbrukare i vissa fall (LVM), (v) ärvdabalken, (vi) folkbokföringsförfattningarna, och (vii) begravningsförfattningarna. I synnerhet undersöks vilka skillnader som råder mellan dessa olika områden i fråga om bakomliggande värderingar.

Sju områden där fostrets status har relevans

De flesta som reflekterat över frågan är överens om att från födelsen till döden är den mänskliga varelsen en person som bär legala rättigheter och skyldigheter. Den vuxna, fullt kompetenta mänskliga varelsen är paradigmfallet av personskap. När det gäller det mänskliga fostret så finns det dock ingen konsensus om dess status, vare sig filosofiskt, etiskt eller juridiskt. Frågan om fostrets status har dock mer än ett akademiskt intresse. Den har påtaglig inverkan på lagstiftningsfrågor och medicinsk praxis. Inom medicinen är frågorna om fostrets status relevanta inom så olika områden som genetisk och prenatal rådgivning, vård av gravida kvinnor, behandlingen av fostret i livmodern, obstetrik, aborter, transplantationer och in vitro fertilisering och därmed associerad forskning. Eftersom graviditet och barnafödande är speciella processer med både biologiska och sociala dimensioner, har medicinska åtgärder på dessa områden unika implikationer för samhället i stort. Det medicinska handlandet är naturligtvis beroende av fostrets status. Tillgången till avancerad medicinsk konceptionsrelaterad teknologi, fosterutveckling, perinatal vård och abort har feedback-effekt på såväl de moraliska som de legala synpunkterna när det gäller fostrets status. Nya medicinska tekniker ställer lagstiftaren inför fullbordat faktum, och lagstiftaren måste anpassa sig efter en ny slags verksamhet, kanske en verksamhet som tidigare var principiellt otänkbar. Det finns således ett samband mellan vad som är legalt tillåtet och vad som är medicinskt möjligt. Nutida lagsystem verkar helt enkelt inte kunna ge oss en enhetlig syn på fostrets status, och det råder inte konsensus om någon etisk doktrin. Låt mig exemplifiera!

Abortlagarna är i de flesta västerländska samhällen på ett mer eller mindre sätt tillåtande till abort. I vissa länder är abort nästan helt och hållet förbjuden, som på Irland tills helt nyligen, eller så tillåts abort om vissa premisser är uppfyllda, som i Sverige. Jämförelsevis är dessa förutsättningar i Sverige så generösa att man talar om ”fri abort”.

Om den gravida kvinnan är drogmissbrukare så kan det hända att myndigheterna vidtar åtgärder för att skydda fostret, enligt LVM, lagen om vård av missbrukare i vissa fall. Transplantationsverksamheten har utvecklats mycket kraftigt från 1950-talet då de första lyckade njurtransplantationerna utfördes. Det finns många sorters transplantationer, men det är de bestämmelser som reglerar tillvaratagande av vävnader och organ från döda foster som fokuseras i denna avhandling. Oftast handlar det om transplantationer av biologiskt material från foster till levande personer, t.ex. hjärnvävnad från foster till patienter med Parkinsons sjukdom. Den medicinska verksamheten att transplantera biologiskt material från foster till foster väcker förstås den intressanta frågeställningen om vem som kan vara en patient.

Forskning med in vitro fertiliserade ägg (LBÄ) är också en verksamhet som befinner sig i ett kraftigt utvecklingsskede. I många länder finns ingen lagstiftning alls på området, men i t.ex. England och Sverige förbjuds forskning på in vitro fertiliserade ägg från människa från den 14:e dagen.

Givet vissa omständigheter ska fostret registreras i folkbokföringen, även om det är dödfött, enligt folkbokföringsförordningen. Har det visat livstecken efter förlossningen skall det också registreras i folkbokföringen.

Om fostrets fader dör kan det få rätt att ärva fadern, enligt ärvdabalken.

Om fostret dör efter en viss tidpunkt så får det ett »värdigt omhändertagande», en slags begravning, enligt begravningslagen och -förordningen, och det ska också, i allmänhet, få med sig de flesta av sina organ i graven, enligt transplantationslagen.

Alla dessa ting regleras i lagar och förordningar, och i några fall av Socialstyrelsens allmänna råd. Som man lätt kan föreställa sig så kan dessa förordningar emellanåt gripa in i varandra.

Jan Perselli doktorerade 1998 vid Linköpings universitet på avhandlingen ”Fostersyn i svensk rätt”.

Om Redaktion Liv och Rätt

avatar