Nättidning utgiven av föreningen Människovärde

Hem / Featured / Har vi slutat bry oss om de ofödda?

Har vi slutat bry oss om de ofödda?

Hur avtrubbade har vi blivit när dödandet av oskyldiga barn tillåts passera med en axelryckning? De barnmorskor som trots allt reagerar hamnar i långdragna rättegångar, får utstå allmänhetens löjeväckande kommentarer och beläggs med arbetsförbud. Foto: Människovärdes bildbank

I somras berättade TV4-nyheterna att en abort har genomförts i graviditetsvecka 30. Efter en gynekologisk undersökning och ultraljud på en abortmottagning tror en specialistläkare att en kvinna som söker abort har varit gravid i tolv veckor och sex dagar. Hon remitteras därför till Karolinska sjukhuset i Huddinge för en sen medicinsk abort. Ingen kontrollerar om veckoangivelsen stämmer, så kvinnan tar de piller hon ordineras.

Barnet dör. Efteråt konstateras att veckoangivelsen är felaktig. Kvinnan var i själva verket i graviditetsvecka 30, och hade med råge passerat gränsen för fri abort, som är vid 21 veckor och 6 dagar. Den mottagning som genomförde ultraljudet har i efterhand svårt att förklara hur det kunde ske. Men den aktuella läkaren har i kvinnans journal skrivit upp måtten på fostrets huvud, vilket borde ha lett till reaktioner. Måtten stämde nämligen inte överens med veckoangivelsen. ”Oförklarligt, beklagligt och djupt olyckligt”, är ord som verksamhetschefen på abortmottagningen använder, i en intervju med TV4-nyheterna.

Nu har både Karolinska och den lokala abortmottagningen Lex Maria-anmält sig själva. Karolinska har dessutom upprättat en polisanmälan. Inspektionen för vård och omsorg (IVO) ska utreda det inträffade och läkaren som gjorde den felaktiga veckoangivelsen har fått sluta. Abortmottagningen ifråga har dessutom infört krav på ett andra ultraljud, i de fall man konstaterar att en graviditet har passerat vecka 12.

Man kan tycka att ärendet därmed är utagerat. Vi skulle kunna konstatera att det är mänskligt att fela, avvakta utredningen av fördelningen av skuldbördan och sedan gå vidare i livet. Men en mening, från kvalitets- och patientsäkerhetschefen på Karolinska sjukhuset, dröjer sig kvar. ”När det får konsekvenser för en levande, eller potentiellt levande, individ – då är det allvarligt”, säger hon till TV4-nyheterna.

Förra året genomfördes 37 000 aborter i Sverige. I samtliga fall fick aborten ”konsekvenser för en levande, eller potentiellt levande, individ”. Hjärtat börjar slå redan 21 dagar efter befruktningen. Efter 10 veckor har de flesta organen bildats, och väntar bara på att växa färdigt. I vecka 14 kan barnet suga på sina fingrar. I vecka 16 hör barnet och reagerar vid olika ljud. I vecka 20, när abort fortfarande är tillåtet, har barnet fått hår och ögonfransar. I vecka 30 väger barnet omkring 1600 gram och är drygt 40 centimeter långt.

Det som nu skett, där ett barn berövas livet i graviditetsvecka 30, renderar inte mycket mer än korta notiser här och där. Och de individer som berövas livet före graviditetsvecka 22, i enlighet med gällande lagstiftning, uppmärksammas inte ens med notiser. Hur avtrubbade har vi blivit när dödandet av oskyldiga barn tillåts passera med en axelryckning? De barnmorskor som trots allt reagerar, och inte vill vara delaktiga, hamnar i långdragna rättegångar och får utstå allmänhetens löjeväckande kommentarer. De försätts i exil och beläggs med arbetsförbud. Men vi andra, som knappt reagerar över denna vedervärdiga orättfärdighet, fortsätter leva våra liv som om inget hade hänt.

Som kristna borde vi gå i täten för de oföddas rätt till liv. Eller har vi också avtrubbats? Har vi slutat bry oss? Ser vi inte de ofödda som människor längre? Är priset för högt för att reagera över denna orättfärdighet? Väljer vi att engagera oss i andra frågor i stället, där vi kan inkassera fler pluspoäng från omgivningen?

Lukas Berggren, chefredaktör Världen idag


Artikeln är tidigare publicerad i Världen idag.

 

 

 

Om Redaktion Liv och Rätt

avatar