Här hittar du artiklar tidigare utgivna på Människovärdes nättidning Liv&Rätt.

Hem / 2014 / Hemundervisning – och barn med särskilda behov

Hemundervisning – och barn med särskilda behov

Barn undervisas av mamman

Om barnet inte fungerar i skolmiljön … så är omognad den vanligaste orsaken. Ett omoget barn kan i regel bara undervisas av en vuxen som barnet är anknuten till…(Foto: Michael Bentley via Flickr.com)

Vad ska man göra när skolan ringer och säger att ens barn har problem och att det behövs en elevvårdskonferens? I länder där hemundervisning är tillåtet är svaret från de erfarna föräldrarna entydigt. De säger: ”Ta hem barnet. Vad skolan egentligen säger är att de inte klarar av ditt barn.” Både erfarenheten och vetenskapen säger nämligen att det är betydligt lättare att klara ett barn med särskilda behov i enskild undervisning i hemmet med en förälder, än i ett vanligt klassrum med stöd av en speciallärare. Om föräldern är villrådig så är det bättre för barnet att specialläraren är konsult åt föräldern i hemmet, än åt läraren i klassrummet.

Orsaksambanden är egentligen enkla. Om barnet inte fungerar i skolmiljön, vare sig kognitivt eller socialt, så är omognad den vanligaste orsaken. Ett omoget barn kan i regel bara undervisas av en vuxen som barnet är anknuten till – det ligger i sakens natur. Att klara detta i ett klassrum i skolmiljö, är en väsentligt större utmaning än i ett hem. Förutsättningen är förstås att en förälder är villig och har möjligheten.

Kunskapen om detta inom skolvärlden är dock närmast obefintlig. Man förefaller tro att varje problem som skolan inte kan lösa måste innebära att det behövs mera skola.

De tio vanligaste syndromen eller bokstavsdiagnoserna som ges till barn idag har kallats för de torrögda syndromen, syndromen hos barn som genom för stor stress förlorat sin förmåga att anpassa sig till sina egna bristande förmågor. Det sägs att varje människa har något neurobioloiskt fel på sin hjärna, men de av oss som fått en nära anknuten kärleksfull fostran med känslorna i behåll kommer automatiskt upptäcka dessa och skapa omvägar för att hantera dem. Denna anpassningsförmåga kräver dock kontakt med känslorna och där kommer ofta stress i vägen. En bokstavsdiagnos kan ha sin grund i en alltför intensiv och stressande skolmiljö.

Genom åren har jag haft många telefonsamtal och mejlkontakter med förtvivlade föräldrar som klarsynt ser att skolan inte klarar att ta omsorg om deras barn, långt mindre lära dem något. Men när de försöker hitta egna lösningar så mötts de alltför ofta med kalla handen, med skoltvång och med hot om socialanmälan.

Efter att ha följt ett antal sådana fall så förefaller det alltmer klart att svenska skolledare förvisso vill eleverna väl, men att det hos alltför många finns en högre prioritet – lojalitet med skolpolitikerna och Skolinspektionen. Hellre får ett barn gå under, än riskera kritik från högre myndigheter.

Svensk skola har under alliansregeringen blivit alltmer fundamentalistisk. Det följer hellre kartan än verkligheten, och hellre ideologin än eleven. Tyvärr har inget riksdagsparti ännu presenterat något trovärdigt alternativ.

 

Jonas Himmelstrand

Jonas är ordförande i ROHUS – Riksorganisationen för hemundervisning i Sverige – en politiskt och religiöst obunden organisation som verkar för rätten att hemundervisa i Sverige i enligt med de internationella människorättsorganisationerna. Jonas är också författare till boken ”Att följa sitt hjärta – i jantelagens Sverige”. Jonas är gift med Tamara, har tre barn och bor i exil på Åland för att kunna hemundervisa barnen.

 

Foto: Michael Bentley via CC BY-SA 2.0 

Om Jonas Himmelstrand

avatar
Jonas är ordförande i ROHUS – Riksorganisationen för hemundervisning i Sverige – en politiskt och religiöst obunden organisation som verkar för rätten att hemundervisa i Sverige i enligt med de internationella människorättsorganisationerna. Jonas är också författare till boken ”Att följa sitt hjärta – i jantelagens Sverige”. Jonas är gift med Tamara, har tre barn och bor i exil på Åland för att kunna hemundervisa barnen.