Nättidning utgiven av föreningen Människovärde

Hem / 2017 / Liv och Rätt: december / Hotet mot värdigheten – del 1

Hotet mot värdigheten – del 1

”Jag skall icke ge någon gift, ens på begäran, eller råda någon att använda sådant” formulerades av Hippokrates på 500-talet f.Kr. och är en av de äldsta etiska reglerna till läkare.

Detta är en artikelserie utifrån en rapport utgiven av Claphaminstitutet om en genomgång av konsekvenserna av läkarassisterat självmord, med särskilt fokus på  Oregonmodellen. Rapportförfattarna är Mikaela Luthman, överläkare för palliativ vård på Stockholms sjukhem, och Anne-Berit Ekström, dr och chefläkare för habilitering och hälsa i Västra Götalands region. Förordet nedan är skrivet av Claphams redaktionsgrupp bestående av Per Ewert, Fabian Ståhle & Elisabeth Rumar

Förord

Frågan om dödshjälp tycks ha en förmåga att ständigt ta sig tillbaka in i debatten igen, oavsett hur många gånger ministrar och partier avvisar kraven på att sjukvården ska införa en procedur där man medverkar till att patienter dödas. Kanske är det ett symptom på vår tid med dess krav på total autonomi för individen. Att införa en dödens kultur i sjukvården är dock en gräns som aldrig får passeras. Konsekvenserna av dödshjälpslagarna i Holland och Belgien förskräcker. Det har gjort att dödshjälpförespråkarna numera inte längre lyfter fram dessa länder som positiva exempel . Idag framförs istället kraven på att införa läkarassisterat självmord enligt den modell som finns i exempelvis Oregon. Dessa krav är ett steg i en oroande utveckling att fullt ut legitimera dödshjälp. Att öppna dörren för dödshjälp, om så än bara på glänt, är att öppna en Pandoras ask, där det blir närmast omöjligt att överblicka konsekvenserna. Denna rapport lyfter på punkt efter punkt fram de allvarliga effekter som blivit resultatet på de platser som praktiserat dödshjälp enligt Oregonmodellen. Detta är fakta som sällan eller aldrig lyfts fram i den svenska debatten. Vi hoppas därför att denna rapport ska få bli ett värdefullt verktyg för ämnesintresserade och beslutsfattare, och ett stöd i att hålla fast vid den vårdetik som rått ända sedan läkekonstens fader Hippokrates dagar, där sjukvårdens uppdrag är att om möjligt bota, försöka lindra och alltid trösta – men aldrig ge någon ett dödligt gift, även om patienten ber en om det. Denna rapport vill lyfta fram att utveckling och utbyggnad av den palliativa vården är ett mycket bättre alternativ för att uppnå så god livskvalitet som möjligt i livets slutskede. Med en god palliativ vård kan den värdighet vi alla önskar ska prägla vår sista tid i livet både bevaras och utvecklas.

Använda förkortningar i rapporten är följande:
C & C – Compassion and Choices
CBC – The Center for Bioethics and Culture Network
DHS – Department of Human Services
DREDF – Disability Rights Education & Defense Fund
DWDA – Oregon’s Death With Dignity Act
ODHS – Oregon Department of Human Services
OPHD – Oregon Health Division
PCCEF – Physicians for Compassionate Care
RTVD – Rätten till en värdig död
SMER – Statens medicinsk-etiska råd

1.Inledning

1.1 Bakgrund och syfte

Diskussionen om så kallad dödshjälp fortsätter att vara kontroversiell i Sverige. En metod för läkarassisterat självmord som förespråkas är den så kallade Oregon-metoden, som ofta framställs som oproblematisk. Riksföreningen Rätten Till en Värdig Död (RTVD) framställer i sin promemoria  Att bestämma själv – rätten till en värdig död  ”dödshjälp” som ett uttryck för ökat självbestämmande. Föreningen utmålar arbetet för legalisering och införande av läkarassisterat självmord som något eftersträvansvärt.1 De positiva orden om Oregonmodellen skulle kunna antas stämma om man bara tittar på den officiella bilden som Oregons hälsovårdsmyndighet och dödshjälpsförespråkande organisationer vill ge. Det finns dock betydande etiska problem med alla typer av ”dödshjälp”, även läkarassisterat självmord.

En undersökning bland 1 200 slumpvis utvalda stockholmare visade att hela 73 procent var positiva till läkarassisterat självmord, medan 12 procent var emot. Av 1 200 tillfrågade läkare inom sex olika specialiteter var 34 procent positiva till läkarassisterat självmord, medan 39 procent var emot. De yngre läkarna var mer negativa än de äldre.2

Thomas Flodin, tidigare ordförande i Läkarförbundets etik- och ansvarsråd (EAR) skrev i en artikel att principen att läkare inte bör bidra till sina patienters död är en av de äldsta etiska reglerna och formulerades av Hippokrates som att: ”jag skall icke ge någon gift, ens på begäran, eller råda någon att använda sådant.” Flodin påpekade också att WMA (World Medical Association), som förvaltar och utvecklar läkarkårens etiska regelverk, tar bestämt avstånd från både eutanasi och läkarassisterat självmord.3

I denna rapport redovisas några problem som föreligger vid läkarassisterat självmord. Såväl de juridiska, etiska och praktiska aspekterna behandlas för att ge en mer nyanserad bild av de frågeställningar som uppkommer angående läkarassisterat självmord. Rapporten syftar till att lyfta fram de praktiska och etiska problem som uppkommer med införande av läkarassisterat självmord enligt Oregonmodellen, samt de risker som visat sig vid modellens tillämpning.

 

1.2 Definitioner

Oregonmodellen betecknar den typ av läkarassisterat självmord som först infördes i den amerikanska delstaten Oregon och som numera ofta förespråkas i debatten om dödshjälp. I denna rapport, som framför allt tar sikte på Oregonmodellen, används främst beteckningen läkarassisterat självmord för att beskriva företeelsen på ett precist sätt. Den i dagligt tal vanligen använda termen dödshjälp för att beteckna Oregonmodellens praxis undviks, dels för att den innefattar en vidare betydelse än just läkarassisterat självmord, dels eftersom användningen av ordet ”hjälp” ger en positiv klang till en handling som starkt kan ifrågasättas vara en positiv gärning. Läkarassisterat självmord är en lättbegriplig och korrekt definition av handlingen som inte lovar mer eller mindre än vad som är fallet i praktiken.

Termer som självvalt livsslut är liksom dödshjälp en oprecis beskrivning och kan dessutom ses som förskönande av handlingen i fråga. Termen används dock av Statens medicinsk-etiska råd (SMER), som är ett av regeringen tillsatt organ som har till uppgift att belysa medicinsk-etiska frågor ur ett övergripande samhällsperspektiv.4 Det kan ifrågasättas varför ett statligt organ använder denna oprecisa och förskönande terminologi.  Detta är en terminologi som ofta används av förespråkare av dödshjälp, som motsätter sig termen läkarassisterat självmord. Organisationen Compassion & Choices (C & C) som argumenterar för dödshjälp menar att medicinsk dödshjälp är den korrekta och mest neutrala termen för det som av förespråkarna kallas death with dignity och av motståndarna kallas assisterat självmord. Vidare anför C & C att termen assisterat självmord är stötande och sårande för dödligt sjuka, eftersom dessa personer egentligen vill leva.5 C & C:s resonemang kan ifrågasättas på ett flertal punkter. Organisationens påpekande ändrar dock inte det faktum att innebörden i Oregonmodellen i sak verkligen är självmord med läkares hjälp.

Eutanasi innebär att en läkare ger patienten en dödlig injektion. Eutanasi förekommer bland annat i Nederländerna, Belgien och Schweiz.

 

 

1 Se Rätten Till en Värdig Död (RTVD), Att bestämma själv – rätten till en värdig död
2 Michael Lövtrup, Läkarna tvekar om dödshjälp, http://fof.se/node/41520/lakarna-tve-kar-om-dodshjalp
3 Thomas Flodin, Nej till läkarassisterat självmord! http://www.lakartidningen.se/OldWebArticleP- df/7/7225/LKT0732s2215_2215.pdf.
4 Statens medicinsk-etiska råd, Om Smer, http://www.smer.se/om-smer/
5 Compassion & Choices, Medical Aid in Dying is Not Assisted Suicide, https://www.compassionand-choices.org/wp-content/uploads/2016/07/FS-Medical-Aid-in-Dying-is-Not-Assisted-Suicide-FI-NAL-11.22.16-Approved-for-Public-Distribution.pdf

 

Mikaela Luthman, överläkare för palliativ vård på Stockholms sjukhem
Anne-Berit Ekström, dr och chefläkare för habilitering och hälsa i Västra Götalands region

Om Redaktion Liv och Rätt

avatar