Nättidning utgiven av föreningen Människovärde

Hem / 2012 / Jag missade ett bindestreck…

Jag missade ett bindestreck…

I vårt påstått inkluderande samhälle finns det trots allt många instanser som är angelägna om att sär-skilja sär-lingarna från oss alla andra som inte är sär-skilda. Den som i likhet med Jessica Roos Rahmquist har fått ett barn med funktionsnedsättning vet vad det lilla bindestrecket handlar om.

För drygt sju år sedan låg hon plötsligt där på min mage, mitt tredje alldeles fantastiska, speciella och särskilda barn. Lika vacker, lika mörkhårig, lika ljuvlig, lika underbar, lika fantastisk, lika speciell och lika särskild som hennes storasyster och storebror. Lycklig var jag – omedelbart förälskad i henne!

Jag fick frågan av barnmorskan om jag tyckte hon var fin… Fin…?”Hon är ljuvlig”, sade jag, ”underbar, fantastisk, speciell, särskild och hon är efterlängtad.” Jag fick till svar att visst är hon fin, hon är underbar och hon är speciell och sär-skild… [private_Prenumeration på Liv och Rätt]

”Är hon lik något av dina andra barn?” löd nästa fråga. ”Absolut”, svarade jag i mitt lyckorus, ”hon är väldigt lik sin storebror som också hade de här särskilda, lite sneda ögonen då han föddes.”

Hon log och svaret dröjde. ”Mmm”, sade hon sedan, ”det är en sär-skild liten dotter ni fått. Vi tror att hon har Downs syndrom, men hon är jättefin, alldeles underbar, speciell och sär-skild!”

Att hon, min lilla nyfödda dotter, var allt det där visste jag ju redan. Jag visste dock inte så mycket om vad Downs syndrom innebär och kan innebära. Framförallt visste jag inte att min lilla dotter skulle komma att uppfattas som sär-skild av hela samhället.

Jag missade ett bindestreck.

Ett bindestreck kan tyckas obetydligt men har kommit att prägla hela vårt liv. Min lilla speciella, fina, särskilda dotter har sär-skilda behov, hon behöver sär-skilt stöd av sär-skilda pedagoger och hon är emellanåt i behov av sär-skilda hjälpmedel.

Det finns sär-skilda människor som beslutar om vad som är bäst för min sär-skilda lilla dotter. Det finns en sär-skild skola, sär-skolan, som enligt sär-skilda rektorer och sär-skilda politiker är den skola som passar min sär-skilda lilla dotter bäst.

Kanske är det så? Jag vet inte, det finns inget facit för henne, lika lite som det inte finns det alla oss som inte är sär-skilda.

Vad jag vet är att Sverige slår sig för bröstet och anser att man kommit långt vad gäller lika rättigheter för alla, att man anser att i Sverige tillgodoses allas behov utifrån de egna förutsättningarna, att olikheter människor emellan inte skall spela någon roll, att skolan skall vara en skola för alla, att alla barn skall ges de förutsättningar som krävs för att klara skolgången och jag vet också att jag inte håller med om något av de ovan nämnda påståendena.

Jag vet det för jag har blivit varse att jag missade ett bindestreck…

Min lilla fina fantastiska, ljuvliga, särskilda dotter är kanske mer speciell och särskild än jag först anade. Jag blundar inte för hennes funktionsnedsättning och jag skulle verkligen inte vilja att hon var annorlunda än vad hon är. Jag är otroligt tacksam för det stöd hon får av sin fantastiska förskolerektor, av den fina förskolepersonalen, av specialpedagog, talpedagog, sjukgymnast, läkare och inte minst av sina syskon, släkt och vänner.

Jag skulle bara vilja att hon i samhällets ögon blev sedd som den hon är och inte som sär-skild

Jessica Roos Rahmquist
[/private_Prenumeration på Liv och Rätt]

Om Jessica Roos Rahmquist

avatar
Jessica Roos Rahmquist är beteendevetare och trebarnsmamma med de vanliga bestyren att få livspusslet att gå ihop. Genom yngsta dottern Hedvig är hon och familjen berikad med en extra kromosom som lär henne vad livet går ut på.