Hem / Featured / Kärnan i abortfrågan rör det liv som aborteras

Kärnan i abortfrågan rör det liv som aborteras

Måste vi ständigt ta alla genvägar som leder bort från den lilla kroppen med den lilla personligheten och det lilla hjärtat? skriver Människovärdes ambassadör Jens Charlieson. Foto: Liv&Rätt:s bildbank

Under oktober gick RFSU ut med en kampanj som fick eget liv under hashtagen #ståuppföraborträtten. Det hela var en del av en världsomspännande kampanj, där lobbyorganisationer i stora delar av världen gjorde sitt för att lyfta kvinnans rätt till abort. Ordet abort väcker känslor som få andra.

Det är ju så med ord; de allra flesta är bara en sammansättning av fonem som givits en viss betydelse. Vissa ord laddas dock med betydelser långt utöver ordbokens. Tsunami är ett talande exempel. Innan december 2004 var det bara ett ord, men när det nya året kom ägde varje stavelse en helt ny tyngd.

Tänk då om ordet inte fanns. Om vi tvingades packa upp all den tyngd som ordet bär på, vad jobbigt det hade varit att prata om det. Om vi tvingades berätta om alla drunkningar, alla föräldralösa barn, alla barnlösa föräldrar, alla ensamma överlevare, alla vidriga scener från skakiga kameror. Vi säger tsunami istället. Det blir enklare så.

Aborträtten försvaras av fina människor. Den försvaras av kvinnor som har kuvats och blivit nedprioriterade och antastade och bortviftade. Den försvaras av män som har satt sig in i kvinnans situation och för bara ett kort ögonblick kunnat känna tyngden av en ofrivillig graviditet. Uppsåten är goda, men det finns svåra etiska frågor som glöms bort eller helt ignoreras, i ivern att #ståuppföraborträtten.

Kärnan i den här frågan rör det liv som aborteras. Det livet levs inne i en annan människa, och det är just det som gör frågan svår. Hur värderar man en vuxen kvinnas rättigheter mot en väldigt liten flickas rätt till liv?

Det går förstås att avfärda alla ifrågasättanden med att fostret bara är en ovälkommen tillväxt i magen, lite som en blindtarm som enkelt kan tas bort utan några moraliska tveksamheter. Men en blindtarm har inget hjärta som slår. Den har inte tio fingrar och tio tår. Den har inget fingeravtryck och dess DNA skiljer sig inte från kvinnans så som en egen individs DNA gör. Och den har inte en egen liten blindtarm djupt där inne.

Det går också att kringgå kärnan genom att fokusera på risken för illegala aborter. De känns i hjärtat, och det gör ont. Kvinnorna ser ingen annan väg ut ur det slukhål de hamnat i, och de skadas för livet. På liknande sätt skadas flickor för livet när deras kön skärs sönder och samman på ett smutsigt badrumsgolv i förorten. Vi kunde utföra könsstympningen så mycket bättre och säkrare i en klinisk miljö på svenska sjukhus, men vi förstår alla att skräckhistorier aldrig kan avgöra vad som är rätt och fel. Argumentet om illegala aborter är en genväg förbi en väldigt svår fråga.

Kan vi inte hålla oss där istället, vid kärnan? Måste vi ständigt ta alla genvägar som leder bort från den lilla kroppen med den lilla personligheten och det lilla hjärtat? Det är kärnan som måste besvaras av var och en som säger sig #ståuppföraborträtten. Jag försöker inte provocera, bara förstå.

Tänk om ordet abort inte fanns. Om vi tvingades packa upp all den tyngd som ordet bär på. Om vi tvingades berätta om vad som egentligen sker vid varje abort, om vi tvingades se alla armar och ben och bultande hjärtan och läppar och små, små hårstrån längs ryggen. Vi säger abort istället. Det blir enklare så.

 

Jens Charlieson, ambassadör Människovärde

Om Jens Charlieson

avatar
Skribent och författare. Ambassadör för Människovärde.