Här hittar du artiklar tidigare utgivna på Människovärdes nättidning Liv&Rätt.

Hem / 2012 / Kinas ettbarnspolitik – ett gissel för både befolkningen och omvärlden

Kinas ettbarnspolitik – ett gissel för både befolkningen och omvärlden

Cheng Guangcheng, en outbildad bondson från den kinesiska landsbygden, har satt fokus på ett av Kinas många brott mot de mänskliga rättigheterna, nämligen ettbarnspolitiken. Vad som dessutom håller på att rullas upp som en framtida katastrof, är vad denna hårdföra befolkningspolitik inneburit för Kinas demografiska utveckling.

Chen Guangcheng tillsammans med Kurt Campbell och Gary Locke vid den amerikanska ambassaden i Peking, den 1 maj. Vad som hände sedan är omtvistat. (Foto: US Department of State)

Kinas hårdföra ettbarnspolitik har pågått i mer än tre decennier, och landet har prisats av bland annat FN för sina insatser för att uppmärksamma befolkningsfrågor. De mänskliga lidanden som ettbarnspolitiken inneburit har bara ägnats förströdd uppmärksamhet av världens medier, men aldrig på det sätt som nu sker genom den blinde barfotaadvokaten Cheng Guangcheng.

Samtidigt som USA:s utrikesminister Hillary Clinton reste till Peking för toppmötesförhandlingar med Kinas finansminister, flydde nämligen Cheng Guangcheng från sin husarrest och sökte skydd på USA:s ambassad. Sedan går uppgifterna isär om hur Guangcheng sedan förflyttats till ett sjukhus, starkt bevakad av kinesisk polis. Enligt Guangcheng tvingades han lämna ambassaden, medan ambassaden hävdar att han lämnade den frivilligt.

Incidenten kunde knappast ha kommit olägligare för USA, vars statsskuld i praktiken ägs av Kina och där goda kontakter med den forna ärkefienden nu är av största betydelse. Inte heller Kina har något större intresse av att medierna nu riktar sitt intresse, inte mot Kinas drakekonomi utan snarare dess drakoniska tillämpning av befolkningspolitiken.

Började skolan vid 17 års ålder

Vem är han då, den blinde advokaten som gjort det konststycke som få andra lyckats med: nämligen att uppmärksamma Kinas ettbarnspolitik och de följder den fått för befolkningen?

Chen Guangcheng är fyrtio år och har varit blind sedan spädbarnsåldern. Han växte upp i en fattig familj och kunde börja skolan först vid sjutton års ålder.

Vid några och tjugo år började han engagera sig för handikappade och deras rättigheter i Shandong-provinsen, omkring 50 mil söder om Peking. Även om han inte var utbildad advokat, var han så framgångsrik att människor började komma till honom med sina klagomål. Förutom handikappfrågor engagerade han sig också mot olagliga skatteindrivningar och miljöförstöring, vilket till slut ledde till nationell uppmärksamhet.

Fängelse och husarrest

Naturligtvis blev han obekväm för myndigheterna, som började förfölja Guangcheng redan innan han lade sig i myndigheternas olagliga tillämpningar av ettbarnspolitiken, vilket innebär både tvångssteriliseringar, tvångsaborter och andra övergrepp mot de familjer som fått fler än ett barn.

År 2006 fängslades Chen Guangcheng. Enligt åtalet hade han ”avsiktligt förstört allmän egendom och organiserat en mobb som störde trafiken”. För detta brott fick han fyra års fängelse, som sedan omvandlades till husarrest. Det var den husarresten som Chen Guangcheng flydde från den 22 april. Med hjälp av vänner kördes han till Peking och den amerikanska ambassaden.

Chen Guangcheng har utmanat inte bara sin egen nation och dess intressen att dölja ettbarnspolitikens övergrepp utan också stormakten USA, som givetvis inte vill ha en dissident på halsen under pågående toppmötesförhandlingar. Som MercatorNets redaktör Michael Cook konstaterar i sin krönika den 2 maj: ”Chen Guangchengs öde vilar nu på förhandlingar mellan två regeringar som båda önskar att han kunde kliva ut framför en lastbil.”

Tvångsabort och spädbarnsmord

De i praktiken mycket blodiga övergrepp som nitiska kinesiska tjänstemän utfört mot sina undersåtar har dokumenterats på många olika sätt. Tvångsaborter, tvångssteriliseringar, förföljelser mot föräldrar som vägrat följa myndigheternas påbud, kidnappningar av barn, påtvingade familjeseparationer och spädbarnsmord – allt detta är vardag i ettbarnspolitikens Kina.

Men förutom det trauma som barnbegränsningsmetoderna i Kina skapar, håller landet också på att närma sig en demografisk katastrof. I välrenommerade tidskriften The Economist konstaterar man att Kina kommer att bli gammalt innan det blir rikt.

Påståendet stöds av den statistik som talar om att antalet barnafödslar per kinesisk kvinna har sjunkit från 2,6 till 1,56 på trettio år. Minskningen ser kanske inte så stor ut på papperet, men i ett längre perspektiv och med ett land av Kinas storlek blir konsekvenserna enorma.

Raketer eller rullatorer

Utan att förlora sig i siffror, som The Economist själv förtjänstfullt redogör för, kan man konstatera att allt färre unga personer får allt fler äldre att försörja. I vissa städer, som exempelvis Shanghai, kommer mer än en tredjedel av stadens befolkning år 2020 att vara över 60 år. Det är åtta år dit.

Den åldrande befolkningen kommer också att tvinga Kina att se över sin fördelningspolitik. Möjligen kan detta leda till att valet mellan raketer och rullatorer tvingar Kina att försvaga sin krigsmakt. Vad som redan nu sker, är dock att kinesiska myndigheter ser sig om efter välgörenhetsorganisationer som kan göra deras jobb. I staden Hangzou, cirka 18 mil sydväst om Shanghai, står sådana organisationer redan nu för 20 procent av stadens befintliga vårdplatser för äldre. Till och med religiösa organisationer välkomnas nu av den kinesiska regeringen för detta arbete.

De allt lägre födelsetalen leder också till att den billiga arbetskraften, som Kina hittills har kunnat locka företag i Väst med, blir allt svårare att hitta om man inte väljer att använda gästarbetare. Hur många som lockas av arbetsförhållanden, som i vissa fall gränsat till slavarbete, lär tiden utvisa.

Plundras på organ

En tredje och ännu smutsigare aspekt på barnbegränsningspolitiken är den ökande prostitutionen i Kina. Eftersom många familjer aborterar flickfoster för att få en pojke, har ett underskott på flickor och unga kvinnor uppstått. Det blir helt enkelt svårare för kinesiska män att hitta någon att gifta sig med. Resultatet har blivit brudköp från andra länder, exempelvis Vietnam, samt alltmer utbredd traffickingverksamhet.

Mellan åren 2004 och 2010 har mer än två tredjedelar av de traffickingligor som sprängts av vietnamesiska myndigheter arbetat direkt mot Kina. Kvinnor och barn, ibland kidnappade, sänds till Kina för att giftas bort med kinesiska män, för prostitution eller annat slavarbete. Enligt vietnamesiska myndigheter händer det också att offren plundras på kroppsorgan, som säljs vidare.

Barnäktenskap med kidnappade brudar

Sambandet mellan prostitution och könsobalans i befolkningen är historiskt dokumenterat, som Mara Hvistendal konstaterar i sin reportagebok Unnatural Selection: Choosing boys over girls, and the consequences of a world full of men (Public Affairs Books, 2011).

Ett liknande fenomen kunde ses exempelvis i 1800-talets Frankrike när industrialiseringen tog fart och arbetskraften, framför allt män i stora mängder, flyttade in till städerna.

I takt med prostitutionen och den gränsöverskridande traffickingverksamheten, ökar också de kinesiska barnäktenskapen som ett resultat av ettbarnspolitiken. Föräldrar med en son vill inte ta risken att inte hitta någon flicka att gifta bort honom med när tiden är inne. Därför ”paxar” de tidigt en minderårig flicka och kallar arrangemanget att skaffa en ”fostersvärdotter”. I själva verket är småflickor lediga för äktenskap svåra att finna, varför flickorna ofta helt enkelt kidnappas.

Brant ökning av hivsmittade

En vidare konsekvens av den ökande prostitutionen är förstås också en brant ökning av hivsmittan och andra sexuellt överförbara sjukdomar. Enligt Abraham Y Ebenstein och Ethan Jennings Sharygin, två ekonomer som studerat den kinesiska prostitutionen, kommer överskottet av män i giftasmogen ålder att öka.

Om den kinesiska prostitutionen blir kvar på sin nuvarande nivå, kommer Kinas sneda könsfördelning att leda till en 2-3-procentig ökning av antalet män som betalar för sex – en förändring som i sin tur betyder att den hivsmittade delen av befolkningen kommer att öka brant under de närmast trettio åren (”The Consequences of the ’Missing Girls’ of China”, The World Bank Economic Review, 2009).

Det bör dock påpekas att ettbarnspolitiken givetvis inte är den enda orsaken till den ökande prostitutionen och hiv-utbredningen. Ett större välstånd har gett fler kinesiska män möjligheten att nyttja dessa ”nöjen”. Även den ökade rörligheten över Kinas gränser har gjort det enklare för människohandlarna att bedriva sin vidriga verksamhet.

Smusslas undan som student

Sympatisörer till Chen Guangchen visar upp en banderoll utanför hans hus den 14 oktober 2011. (Foto: Ted Lipien, under CC-SA 2.0 licens).

Uppståndelsen kring Chen Guangcheng i dessa dagar kommer säkerligen att lösas på ett sätt så att varken Kina eller USA tappar ansiktet på ett alltför förödmjukande sätt. Den senaste uppgiften är  att han ska få komma till USA för att studera som ”gästforskare”. Det kanske är ett diplomatiskt sätt att lösa den för båda regeringarna så generande situationen.

Men om Chen Guangcheng och hans många likasinnade landsmän fortsätter sin modiga kamp mot Kinas barbariska ettbarnspolitik, som nu börjar ge sina mörka återverkningar i så många delar av det kinesiska samhället och de omgivande länderna, vad kommer USA och resten av den demokratiska världens regeringar att göra då? Hur många dissidenter kan smusslas undan till amerikanska universitet innan det blir pinsamt?

Varken Kina eller omvärlden är i dag beredda på ett uppror av den arabiska vårens slag. Den styrka varmed ett kinesiskt uppror skulle kunna drabba Asien och hela världsekonomin, skapar oanade och ganska skrämmande framtidsperspektiv. Kanske hade det ändå varit lugnast om Chen Guangcheng hade fått ruttna i sin husarrest så att Västs demokratier hade kunnat fortsätta att krypa för Kina och dess oändliga affärsmöjligheter? För är vi verkligen säkra på att FN:s mänskliga rättigheter gäller även för de kinesiska familjerna?

Maria K Andersson

En version av denna text har publicerats på debattforumet Newsmill

 

Om Maria K Andersson

avatar
Maria Andersson är frilansskribent, författare och fil kand i kommunikationsvetenskap.