Här hittar du artiklar tidigare utgivna på Människovärdes nättidning Liv&Rätt.

Hem / 2013 / Kinesiske Chen om övergreppen mot Falungong: ”Förföljelsen är en tragedi för hela mänskligheten”

Kinesiske Chen om övergreppen mot Falungong: ”Förföljelsen är en tragedi för hela mänskligheten”

Förföljelsen av Falun Gong-utövarna uppmärksammas i hela världen, här under en protestaktion i Washington 2009. (Foto: Edward Dai via Wikimedia Commons)

Förföljelsen av Falun Gong-utövarna uppmärksammas i hela världen, här under en protestaktion i Washington 2009. (Foto: Edward Dai via Wikimedia Commons)

Den kinesiska förföljelsen mot Falungongrörelsen har nu pågått i närmare 15 år, och vittnesbörden om brutala övergrepp är otaliga. Berättelsen om Chen och hans mamma är bara ett av många tiotusental vittnesbörd om grova brott mot de mänskliga rättigheterna i Kina.

 

Juli 1999. Sverige går in i sommartorkans månad. En lag om vinterdäck träder i kraft, Margot Wallström väljs till Sveriges EU-kommissionär och Ludmilla Engquist vinner 100 meter häck på Stockholms stadion. Det mesta som händer är blott en krusning på den svenska ankdammens yta.

I Kina blir däremot juli 1999 starten på en kompromisslös och brutal förföljelse mot en religiös rörelse – Falungong. Med en hårdhet som inte har sitt motstycke sedan studentupproren på Himmelska Fridens torg slår den kinesiska regimen ner på Falungongutövarna. Under två intensiva veckor med början den 23 juli förbjuds rörelsen, tusentals utövare fängslas och dess publikationer bränns.

 

Anklagelser om hjärntvätt

 

Samtidigt startar också en massiv propagandakampanj som innehåller alla de ingredienser som förekommer i organiserat förtal av religiösa rörelser som anses hota allmänheten: ”Rörelsen är en sekt som hjärntvättar sina medlemmar, den driver människor till galenskap och självmord och anstiftar mord på oskyldiga medborgare.”

 

Den våg av förföljelse mot Falungongrörelsen som startade i slutet av 1900-talet har nu pågått i närmare 14 år. Eftersom det fortfarande är mycket svårt att få tillförlitliga siffror på vad som har drabbat Falungongutövarna i landet, får man se statistiken som generell snarare än exakt. Bland många andra har journalisten och författaren Ethan Gutmann satt sig in i siffrorna och gjort en uppskattning.

Tortyr och organplundring

Gutmann kommer fram till att totalt 450 000 (lågt räknat) Falungongutövare har satts i fängelse eller arbetsläger. Tusentals har dödats, många tiotusentals har vittnat om tortyr och omänsklig behandling. Dessutom menar Gutmann i en bok som utkom i somras att omkring 65 000 utövare plundrats på kroppsorgan som sedan sålts på den internationella marknaden.

 

Vad som sker i de arbetsläger som Falungongutövarna skickas till är inte lätt att ta reda på. Till lägren, som på kinesiska kallas laogai som betyder ”reform genom arbete”, skickas fångar som utan rättegång har dömts för regimkritisk eller omstörtande verksamhet. När det gäller Falungongrörelsen så räcker det att bekänna sig till dess principer, inneha skriftligt material eller ställa frågor om det, för att dömas till straffarbete.

 

Slog sönder familjen

 

En av de mångtusentals Falungongutövare som sitter i ett laogai-läger för ”reform genom hårt arbete” är en 64-årig lärare och tvåbarnsmor – vi kan kalla henne Lian. En vacker vårdag träffar jag hennes son på ett fik i centrala Stockholm. Han är i Sverige i affärer och vill innan han reser tillbaka till Kina berätta hur hans familj drabbats av den kinesiska förföljelsen mot Falungong-rörelsen. Han är mycket noga med att sopa igen spåren efter sig, ringer bara från telefonautomater och avslöjar aldrig sitt riktiga namn. I mejlet jag får kallar han sig för Chen. Det kan han få fortsätta heta.

 

Fängelse och husarrest

 

Chen är diskret klädd, talar mycket bra engelska och är allvarlig och lågmäld.

 

– Första gången min mamma blev fängslad var år 2001. Hela vår familj utom min pappa var Falungongutövare. Vi var en lycklig familj, men allt slogs sönder i och med att förföljelsen började.

 

– Mamma arbetade som collegelärare, och hade lämnat några småskrifter om Falungong till en student. Hennes rumskamrat upptäckte dem och rapporterade till polisen, berättar Chen över en slät kopp kaffe.

 

När detta inträffade, gick Chen själv i college. Även han fick känna på förföljelsen. Han sattes i husarrest och hotades med att inte få ta examen.

 

– Det var en hård tid. Vi tvingades vara mycket försiktiga, och pappa levde med en falsk identitet för att kunna besöka resten av familjen.

 

Tvingad till indoktrinering

 

Mamma Lian fick avtjäna 1,5 år i laogai-fängelset innan hon släpptes. Sin lärartjänst fick hon inte tillbaka, utan tvingades ta en sämre betald administrativ tjänst på skolan. Dessutom övervakades hon av den lokala hemliga polisen (”den fungerar ungefär på samma sätt som tyska Gestapo gjorde”) och tvingades gå på obligatoriska lektioner för ytterligare tankereform och indoktrinering.

 

Hur såg grannar och vänner på det ni som familj utsattes för? undrar jag. Accepterade de regimens beskrivning av er som farliga?

 

Chen medger att allmänheten i början köpte regimens nidbild av hans rörelse. Statstelevisionens indoktrinering är stark och den upprepade propagandan av Falungong som statsfientlig och uppviglande skapade misstänksamhet och avoghet.

 

Gott rykte bland folk

 

Men långsamt har attityderna förändrats. Man känner trots allt sina grannar och vet vad de går för.

 

– Vi som tillhör Falungong uppfattas som vanliga människor. Den allmänna bilden är nog att vi är vänliga, omtänksamma och arbetar hårt – ungefär som folk är mest. Möjligen kan vi i vissas ögon uppfattas som udda eftersom vi inte eftersträvar rikedom, vi röker eller dricker inte och har inga särskilda hobbies.

 

Trots detta beskrivs Falungong av den kinesiska regimen som en samhällsomstörtande, farlig rörelse. Själv ser Chen förföljelsen som ett direkt utslag av de maktanspråk som förre presidenten Jiang Zemin hade. Från dess introduktion i början av 1990-talet växte rörelsen snabbt och var i slutet av samma decennium så stor att den upplevdes som ett reellt hot mot regimen. Ungefär samtidigt hade president Zemins makt försvagats, men med ett hårt tillslag mot rörelsen kunde han visa handlingskraft och styrka.

 

Förföljelse på alla nivåer

 

Denna inställning finns fortfarande kvar hos Kinas mäktigaste män inom det kommunistiska parti som styr landet. Någon ändrad attityd sedan ledarskiftet i samband med partikongressen i höstas har Chen inte noterat. Trycket är fortfarande hårt.

 

– Däremot kan man skönja en förändrad attityd hos lägre tjänstemän, som privat kan uttrycka att de gärna skulle vilja slippa medverka till förföljelsen, säger Chen.

 

Att det systematiska förtrycket mot Falungongrörelsen finns i alla delar av samhället, har Chens familj fått känna på även i andra avseenden. När hans syster fick barn, var det känt att hon och hennes man sympatiserade med Falungong. De informerades om att dottern inte skulle få registreras, vilket betyder att hon skulle gå miste om självklarheter som allmän sjukvårdsförsäkring och normal skolgång.

 

– Bara tack vare en lycklig slump stötte mina föräldrar på en vänligt inställd tjänsteman som utfärdade registreringen, mot reglementet. Men det är ett typiskt exempel på hur Falungong utövare diskrimineras och förföljs i Kina i dag, förklarar Chen.

 

Övervakade av hemlig polis

 

I samband med partikongressen i Kina i november i fjol hårdnade förföljelsen mot oliktänkande, något som Chens familj återigen fick känna på. När hans föräldrar besökte sin dotter och dotterdotter i Peking, övervakades de av hemliga polisen som kartlade alla inresande personer till huvudstaden. Vid ett tillfälle i slutet av november var mamma Lian ensam hemma i dotterns hus. Polisen knackade på och började genast förhöra Lian.

 

– När min syster kom hem, hörde hon att mamma var på övervåningen. När hon kom upp för trappan såg mamma henne, och lyckades teckna åt min syster att fly huset innan polisen fick syn på henne. Min syster och min pappa vågade sig inte tillbaka förrän dagen därpå.

 

Plötsligt försvinnande

 

När Chen berättar om händelserna i november, stockar sig rösten. Den välformulerade engelskan, som annars flödat så obesvärat, stockar sig. Flera gånger tystnar Chen och ser ner i bordet, oförmögen att fortsätta. Bara sorlet från de omgivande cafégästerna hörs.

 

– När min syster och pappa kom tillbaka till huset var det tomt. Mamma var bortförd och hela huset var uppochnervänt. När min pappa förstod vad som hänt, fick han en hjärnblödning. Vi hittade honom på golvet; han hade kräkts. Efter ett dygn låg han i koma.

 

Så småningom lyckades familjen spåra mamma Lian till ett laogai-läger. De meddelade vad som hade hänt pappan, och Lian tilläts besöka sin medvetslösa make under hård bevakning. När han dog i slutet av december, fick hon dock inte komma till hans begravning.

 

Straffarbete utan rättegång

 

Lian har dömts till 2,5 års straffarbete – utan rättegång. Två gånger har Chen fått träffa henne.

 

– Hon verkar inte ha det så dåligt – hon har inte blivit vare sig slagen eller torterad. Vad hon gör i lägret vet jag faktiskt inte. Förra gången hon var fängslad, fick hon arbeta med att sprätta upp sömmar på kläder i en textilfabrik.

 

Nu har Chens familj anlitat advokater för att få mamman frisläppt. De har rätt att överklaga domen om de anser att den har fattats på felaktiga grunder.

 

Välkomnar påtryckningar

 

Men lika viktigt som att överklaga, anser Chen det är att sprida kunskap om Falungong och förtrycket av dess utövare i Kina. Diskussionen om huruvida vi borde handla med Kina tycker han är komplicerad.

 

– Det är klart att det bästa vore om man inte handlade med Kina. Å andra sidan kan man inte helt stoppa den enormt stora handel som pågår mellan Kina och andra länder; det vore att begära för mycket. Däremot borde andra regeringar göra hårdare politiska påtryckningar, ställa tydligare krav innan man ingår ekonomiska avtal.

 

”Bilda en egen uppfattning”

 

Framför allt skulle Chen vilja se att vanliga människor tog ställning. Han vill inte pådyvla människor någon särskild uppfattning om Falungong. I stället tycker han att folk, om de vill göra något för de förtryckta i Kina, ska bilda sig en egen uppfattning om rörelsen och sedan ta ställning.

 

– Får folk sedan en annan bild av Falungong än den som det kinesiska kommunistiska partiet sprider, så kan de agera utifrån den kunskapen.

 

Själv tycker han, begripligt nog, att Falungong inte är något hot mot det kinesiska samhället. Man har ingen samhällsomstörtande agenda, försäkrar han, utan vill bara leva i fred och utöva sin tro.

 

– Vår sak är god, och vi mår bra av vår tro. Därför måste förföljelsen upphöra. Den riktar sig inte bara mot enskilda människor utan mot det goda inom varje människa. Om vi inte kan stå emot ett sådant förtryck så är det en tragedi, inte bara för oss som tillhör Falungong, utan för hela mänskligheten.

 

Maria K Andersson

 

 

Fotnot: Chen och Lian heter egentligen något annat.

Om Maria K Andersson

avatar
Maria Andersson är frilansskribent, författare och fil kand i kommunikationsvetenskap.