Nättidning utgiven av föreningen Människovärde

Hem / Featured / Människohandel för sexuella ändamål – Ur ett kritiskt genusperspektiv – del 1

Människohandel för sexuella ändamål – Ur ett kritiskt genusperspektiv – del 1

Detta är del 1 i en artikelserie om Människohandel för sexuella ändamål av Linn Åström, jurist med inriktning på mänskliga rättigheter.

Människohandel för sexuella ändåmål

Människohandel för sexuella ändamål sker i stor omfattning i Europa idag och är den största och mest lönsamma organiserade brottsligheten efter droger och vapenhandel. Detta trots att människohandel för sexuella ändamål kan anses vara ett brott mot flera av artiklarna i Europakonventionen om de mänskliga fri- och rättigheterna och kan klassas som vår tids moderna slavhandel. De artiklar som berörs är framförallt artikel 3 – förbud mot tortyr, artikel 4 – förbud mot slaveri och tvångsarbete, artikel 5 – rätten till frihet och säkerhet och artikel 14 – förbud mot diskriminering. Det kan dock även gälla artikel 2 – rätten till liv, artikel 8 – rätt till privat och familjeliv, artikel 10 – yttrandefrihet samt artikel 12 – rätten att ingå äktenskap. En anledning till att det är möjligt att driva denna kriminella verksamhet kan anses bero på den efterfrågan som finns samt möjligheten att tjäna stora summor pengar med ett litet risktagande.

I Sverige år 2016 finns det kvinnor och flickor som lever som sexslavar, trots att detta är en tid som värnar om individens fri- och rättigheter. I en studie från UNHCR uppskattas antalet som utsätts årligen vara mellan 700 000 och 4 miljoner.

I Sverige år 2016 finns det kvinnor och flickor som lever som sexslavar, trots att detta är en tid som värnar om individens fri- och rättigheter. I en studie från UNHCR uppskattas antalet som utsätts årligen vara mellan 700 000 och 4 miljoner.

I Sverige år 2016 finns det kvinnor och flickor som lever som sexslavar, trots att detta är en tid som värnar om individens fri- och rättigheter. Antalet som utsätts för människohandel är svårt att beräkna men i en studie från UNHCR uppskattas antalet som utsätts årligen vara mellan 700 000 och 4 miljoner människor. Av dessa beräknas enligt en undersökning gjord av UNODC 79 % vara för sexuella ändamål och av de brottsutsatta uppskattades ca 65 – 75 % av dessa vara kvinnor. Handeln fortsätter att existera för att samhället efterfrågar dessa tjänster och att det finns de som fortfarande anser sig ha rätten att köpa en annan individ till gagn för sina egna begär. Efterfrågan av sexuella tjänster öppnar för en handel med människor som ofrivilligt på grund av lögner och falska erbjudanden tvingas in i ett liv i slaveri där de utnyttjas sexuellt.

För att bekämpa denna verksamhet har Sverige kriminaliserat människohandel i brottsbalken 4:1 §. I Sverige har även köp av sexuella tjänster kriminaliserats som ytterligare ett steg i bekämpandet av människohandel för sexuella ändamål. Det finns delade åsikter om detta verktyg är bra eller inte och kan analyseras från två perspektiv. Det ena är kontraktsperspektiv där köpet betraktas som ett avtal mellan två jämställda. Det andra är ett asymmetriskt perspektiv där den ena betraktas som offer och den andra som förövare. Det har i en lägesrapport från polisen konstaterats att kriminaliseringen av köparen är ett viktigt verktyg för att kunna bekämpa människohandel för sexuella ändamål. I motsats till polisens rapport har RFSUs rapport från 2015 konstaterat att detta är grundat på lösa antaganden.

Vidare finns i Sverige idag även en problematik i att den befintlig lagstiftning som reglerar människohandel för sexuella ändamål inte på ett tillfredställande sätt möter offrets behov när dessa har identifierats och är i akut behov av hjälp. Ett exempel på detta är att den i konventionen utlovade reflektionsperiod, som offer för människohandel har rätt till, i den svenska lagstiftningen har kopplats till den rättsliga utredningen och ska ansökas om av åklagaren. Detta regleras i artikel 13 i Europakonventionen om bekämpande av människohandel som Sverige ratificerat i maj 2010. Detta regleras även i den svenska lagstiftningen i UtlL 5:15 § 2 stycket men är då till skillnad från i konventionen kopplat till brottsutredningen. Det blir då problematiskt om brottet begåtts i ett annat land och Sverige kommer vid sådana tillfällen sällan inleda en utredning, eller om personen lever skyddad på ett boende och inte är redo att ta kontakt med polis av rädsla, eller på grund av sitt psykiska tillstånd.

Ordet trafficking berör alla former av illegal handel (exempelvis droger, vapen, falska varumärken, djur, organ osv.). I Sverige används ordet vanligen synonymt med handel av kvinnor för prostitution. Under 1990-talet när handeln med kvinnor blev en aktuell politisk fråga var det vanligt att termen trafficking användes. Detta ändrades dock när Sverige tillträdde FN:s protokoll om förebyggande, bekämpande och bestraffande av handel med människor, särskilt kvinnor och barn till att människohandel istället blev den benämning som användes.

Begreppet människohandel är ett samlingsnamn för alla former av illegal handel med människor och berör kvinnor, män och barn. Begreppet innefattar även fler typer av ändamål som tvångsarbete, organhandel och för sexuella ändamål. Den första internationellt erkända definitionen av människohandel togs fram i FN:s protokoll om förebyggande, bekämpande och bestraffande av människohandel, särskilt kvinnor och barn.

”Människohandel innebär rekrytering, transport, överföring, hysande eller mottagande av personer genom hot eller bruk av våld eller andra former av tvång bortförande bedrägeri vilseledande, maktmissbruk eller missbruk av en persons utsatta belägenhet eller givande eller mottagande av be-talning eller förmåner för att erhålla samtycke från en person som har kontroll över en annan person i syfte att utnyttja denna person. Utnyttjande skall innebära åtminstone utnyttjande av andras prostitution eller andra former av sexuellt utnyttjande tvångsarbete eller slaveri eller med slaveri jämförbara bruk och sedvänjor träldom eller avlägsnade av organ.” (FN:s tilläggsprotokoll Nr 22: Om förebyggande, bekämpande och bestraffande av handel med människor, särskilt kvinnor och barn, 15 nov 2000, artikel 3).

 

Linn Åström, jurist med inriktning på mänskliga rättigheter

Om Redaktion Liv och Rätt

avatar