Nättidning utgiven av föreningen Människovärde

Hem / Featured / Människohandel – Sexköpslag – del 2
 En jämförelse mellan Sverige och Norges lagstiftning gällande sexköp.

Människohandel – Sexköpslag – del 2
 En jämförelse mellan Sverige och Norges lagstiftning gällande sexköp.

Detta är del 2 i en artikelserie om människohandel och sexköpslagen, samt jämförelsen mellan Sverige och Norges lagstiftning gällande sexköp. Norge har antagit samma lag som Sverige då den svenska lagen har visat sig ge positivt resultat. Den norska  lagstiftningen har dock tagit detta ett steg längre då det där inte bara är olagligt att köpa sex i landet men också i andra länder och detta även om det inte är olagligt i det andra landet.

Reglering på Europeisk nivå

Människohandel för sexuella ändamål innebär att någon genom olaga tvång, vilseledande eller genom något annat otillbörligt medel förmår någon att lämna sitt land i syfte att i ett annat land utsättas för sexuella brott eller sexuella ändamål.

Människohandel för sexuella ändamål innebär att någon genom olaga tvång,
vilseledande eller genom något annat otillbörligt medel förmår någon att lämna sitt
land i syfte att i ett annat land utsättas för sexuella brott eller sexuella ändamål.

Den första internationellt erkända definitionen av människohandel togs fram i FNs protokoll om förebyggande, bekämpande och bestraffande av människohandel, särskilt kvinnor och barn. Tre rekvisit ska vara uppfyllda för att det ska anses som människohandel. 1. Handelsåtgärd: rekrytering, transport, överföring, hysande eller mottagande av person. 2. Otillbörliga medel: genom hot om eller bruk av våld eller andra former av tvång, bortförande, bedrägeri, vilseledande, maktmissbruk eller missbruk av en persons utsatta belägenhet eller givande eller mottagande av betalning eller förmåner för att erhålla samtycke från en person som har kontroll över en annan person. 3. Utnyttjandesyfte: i syfte att utnyttja denna person. Utnyttjande ska innebära åtminstone utnyttjande av andras prostitution eller andra former av sexuellt utnyttjande, tvångsarbete eller tvångstjänst, slaveri eller med slaveri jämförbara bruk och sedvänjor, träldom eller avlägsnande av organ.

Enligt artikel 5 i FN-protokollet är det stater som godkänt och ratificerat protokollet skyldiga att kriminalisera människohandel. I Sverige kriminaliserades människohandel för sexuella ändamål i juli 2002 och människohandel för arbetskraftsexploatering och organhandel juli 2004. 

Mer än 700 000 människor uppskattas enligt FN falla offer för människohandel årligen. Detta är det snabbast växande området inom organiserad brottlighet. FN motarbetar detta genom att först ta fram avtal/konventioner som länder kan ansluta sig till och därmed förbinda sig att följa principerna i konventionen. Det andra som FN gör för att bekämpa detta är att utarbeta program med konkreta åtgärder som måste användas för att kraven i konventionen ska bli verklighet. Länder kan sedan bidra med resurser eller ansluta sig för att bekämpa människohandel i sitt land. FN jobbar även som en informationskanal genom att uppmärksamma problemet bl.a. genom att ta fram fakta och föreslå åtgärder. FN har utsett en rapportör på området som kallas ”Special rapporteur on trafficking in persons, especially in woman and children”. 

The Global Programme against Trafficking in Human Beings har utarbetats av FN:s center för internationellt brottsförebyggande (CICP) i samarbete med FN:s institut för interregional juridisk forskning (UNICRI). Programmet lanserades i mars 1999 och syftar till att hjälpa medlemsländerna att bekämpa människohandel. Generalförsamlingen antog år 2000 Förenta Nationernas konvention mot transnationell organiserad brottslighet samt tre protokoll knutna till den. Ett av dessa protokoll handlar om att förebygga, motverka, och straffa handel med människor, särskilt kvinnor och barn. Det ingår dessutom i FN:s millenniedeklaration att som mål intensifiera kampen mot transnationell brottslighet i alla dess former, t ex handel med människor.

I Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna regleras de olika rättigheterna och människohandel kan bland annat kategoriseras i artikel 4, förbud mot slaveri och tvångsarbete. Människohandel och trafficking behandlas i Europarådets konvention om bekämpande av människohandel (Warszawa 16 maj 2005) som Sverige skrev på 12 maj 2005 och sedan ratificerade den 20 maj 2010.

Människohandel för sexuella ändamål innebär att någon genom olaga tvång, vilseledande eller genom något annat otillbörligt medel förmår någon att lämna sitt land i syfte att i ett annat land utsättas för sexuella brott eller sexuella ändamål. Detta har under åren uppmärksammats i Europa då unga kvinnor, framförallt från Asien och Östeuropa, tvingas leva i prostitution. Detta drabbar även barn och handeln drivs ofta av kriminella ligor. Det hela inleds genom att personen, oftast kvinnor och barn, t.ex. blir lurade, sålda eller tvingas in i situationer som de sedan har svårt att ta sig ur.

FN och EU har båda jobbat för att hitta en gränsöverskridande brottsbekämpning av människohandel bl.a. genom polisiärt samarbete i Europol. I EU jobbas det även för att ta fram en lagstiftning för att kunna bekämpa verksamheten. Det finns redan nu i FN ett protokoll och i EU ett rambeslut för att få ett internationellt samarbete för att motverka människohandel.

I Europadomstolen slogs det fast i målet Rantsev v. Cyprus and Russia 7 Januari 2010, att slaveri och trafficking av människor i dess natur var riktat till ett utnyttjande som baserade sig på utövande av makt gentemot offret och rätten till ägandeskap. Det hotade människor, i likhet med handelsvaror, att säljas och köpas och sättas i tvångsarbete. Handeln innebar nära övervakning, våld och hot. Domstolen slog därför fast att trafficking var förbjudet enligt artikel 4 EKMR. Domstolen slog även fast att Cypern inte uppfyllt sin positiva skyldighet enligt artikel 4. Dels genom att inte erbjuda ett tillfredställande rättsligt system och dels genom polisens bristande utförande att skydda dottern från trafficking trots det omständigheter som givit misstanke om att flickan varit offer för trafficking. Detsamma gällde Ryssland som även dem dömdes för brott mot artikel 4 EKMR. Detta p.g.a. att de misslyckats utreda var dottern blivit rekryterad och att identifiera de inblandade och dess metoder. Slutligen har även Cypern begått brott mot artikel 2 (rätt till liv) som resulterade i Cyperns misslyckande att utreda dotterns död.

I ett annat fall M. and Others v. Italy and Bulgaria ansåg domstolen att den Italienska myndigheten inte utrett fallet tillräckligt för att ta reda på om den minderåriga flickan vid upprepade tillfällen slagits och våldtagits i huset där hon hölls. Domstolen ansåg där att det skett ett brott mot artikel 3, förbud mot omänsklig behandling.

Detta tyder på att människohandel kan utdömas från olika artiklar men röra sig om samma typ av handlingar. Danelius tar upp i sin bok att begreppet omänsklig behandling eller förnedrande behandling inte definierats i de internationella överenskommelserna men att det inte skulle vara fallet vid människohandeln är svårt att se. I dessa fall ovan dömer domstolen både utifrån artikel 3 om tortyr och omänsklig eller förnedrande behandling och artikel 4 slaveri och tvångsarbete. Det är dock inte otroligt att även andra artiklar kan bli tillämpliga i liknande fall.

Linn Åström,  Masterstudent i mänskliga rättigheter vid Uppsala universitet

Om Redaktion Liv och Rätt

avatar