Nättidning utgiven av föreningen Människovärde

Hem / 2012 / Mattias Irving: Selektiva aborter måste bekämpas med information, inte med förbud

Mattias Irving: Selektiva aborter måste bekämpas med information, inte med förbud

Den svenska abortlagen baseras på vetenskapliga grunder och att de juridiskt fastställda ramarna för när ett foster blir en människa ger fullgott skydd både till kvinnan och till det ofödda barnet. Men det finns all anledning att se upp med de selektiva aborterna.

Mattias Irving

- Det är uppenbart att de selektiva aborterna placerar oss på ett sluttande plan, konstaterar Mattias Irving angående fosterdiagnostiken. (Foto:Bitte Assarmo)

Det säger Mattias Irving, filosof, kulturkritiker och redaktör på Seglora smedja och själv funktionshindrad. I den offentliga debatten har han allt som oftast talat sig varm för den svenska abortlagstiftningen och för kvinnors rätt till fri abort. Han menar att de juridiskt fastställda ramarna för när ett foster blir ett barn är vetenskapligt belagda och ger ett fullgott skydd för både mor och barn. Samtidigt är han ytterst skeptisk till de selektiva aborterna.

Ett sluttande plan

–Det är uppenbart att vi befinner oss på ett sluttande plan, säger han. Det finns alltid en risk att beslut om selektiva aborter fattas utifrån en samhällsekonomisk kalkyl där man glömmer människan. Då kan resultatet blir en del pragmatiska och rätt otäcka beslut.

Föräldrarnas beslut

Mattias anser att det är viktigt att betona att det är föräldrarna som har den slutgiltiga bestämmanderätten över om de vill föda sitt barn eller inte – oavsett om barnet befunnits vara funktionshindrat. Lika väl som ingen ska skuldbeläggas på grund av en abort ska man heller inte skuldbelägga den som väljer att föda ett barn med exempelvis Downs syndrom.

– Vården och vårdpersonalen får inte gå in och styra åt något håll, påpekar han och tillägger också hur viktigt det är att de selektiva aborterna inte börjar fungera som utgallring av människor som anses som icke önskvärda. Det är en av orsakerna till att vi inte får glömma det som skedde i Tyskland under andra världskriget.

Kritisk till könsselektiva aborter

– Det är därför ”Om detta må ni berätta” är så bra, säger han. Vi måste behålla minnesbilderna så länge vi kan. Och varje ny generation som föds måste också lära in annars kan samma misstag ske om och om igen.

Mattias är också starkt kritisk till de omdiskuterade könsselektiva aborterna, vare sig det är flickor eller pojkar som aborteras, men han tror inte att de kan förhindras i lag.

– Den som exempelvis gör abort på grund av att det väntade barnet är en flicka har sannolikt missuppfattat begreppet flickor och pojkar. Därför behövs ett större feministiskt perspektiv i debatten, för att sätta fokus på individen snarare än könet. Information alltså – inte förbud.

Information är enda vägen

I övrigt tycker Mattias Irving alltså att 18 veckor är en bra gräns för när ett foster kan kallas ett barn. Han framhåller dock att gränserna naturligtvis kan komma att flyttas i framtiden, om och när tekniken gör det möjligt att rädda allt tidigare födda barn. Han medger att det vore önskvärt att få ner antalet aborter i Sverige, men ser det som en fråga om information och upplysning snarare än om förbud och hårdare regler.

– Om en abort är etiskt riktig så är även tio aborter etiskt riktiga, säger Mattias. Det är inte antalet aborter i sig som är viktigast. Jag tycker det är viktigare att peka på anledningen till att kvinnor väljer att göra abort. Om det till exempel skulle vara så att man väljer abort av socioekonomiska skäl måste det ses som ett misslyckande från samhällets sida.

Därför tycker Mattias att det vore önskvärt att i samband med abortdebatten också föra in allmänna rättvisefrågor som exempelvis kortare arbetstid och liknande. Vad kan samhället göra? Allt hänger ihop.

Ogillar MRO:s metoder

Den metod som Människorätt för Ofödda, MRO, använder sig av då man åker runt med bilar som visar bilder på aborterade foster ogillar han skarpt.

– De har naturligtvis en poäng i att driva frågan hårt eftersom det ger organisationen uppmärksamhet, medger han. Jag tycker dock de missar en viktig sak, nämligen att bilderna faktiskt inte visar upp individer som kränks och lider i juridisk mening. Rent juridiskt kan de här bilderna alltså jämställas med bilder från vilket kirurgiskt ingrepp som helst.

Dessutom påpekar Mattias att en abort aldrig är en lätt sak att besluta om, och att bilderna kan göra beslutet ännu svårare.

– De informerar inte, säger han, de propagerar. Och utifrån det agerandet kan jag säga att jag själv aldrig skulle föra en dialog med MRO.

Skillnad på sanning och godhet

Mattias påpekar att hans argument för att värna abortlagstiftningen och förespråka fri abort är desamma som sekulära abortförespråkare använder. Och när jag frågar Mattias hur han som kristen får ihop de sekulära argumenten för abort med den kristna tron förklarar han att det handlar om hur han ser på sanning och godhet.

– Sanning och godhet är två skilda storheter, vilket det finns många filosofiska belägg för. Sanning är fakta, sådant vi kan se, smaka, röra vid… I sanningen som sådan finns ingen uppmaning till godhet. Den uppmaningen kan man i stället finna i Bibelordet. Där, i Jesu ord och gärningar, finner man incitamentet för att vilja göra gott.

– Jag skulle vilja säga att jag skriver under på den kristna trosbekännelsen utifrån mina egna filosofiska grunder. Jag skiljer på sanning och godhet utifrån ett filosofiskt synsätt, avslutar Mattias Irving.

Bitte Assarmo

Om Bitte Assarmo

avatar
Fri skribent med hjärtat till vänster, som brinner för rättvisa och människovärde. Bor i idyllisk femtiotalsförort söder om Stockholm men har rötterna i Bergslagens mäktiga granskogar.