Här hittar du artiklar tidigare utgivna på Människovärdes nättidning Liv&Rätt.

Hem / 2012 / Medias beröringsskräck gör Malmö en otjänst

Medias beröringsskräck gör Malmö en otjänst

Protesterna mot Davis Cup-matchen i Malmö i mars 2009 utlöste en våg av antisemitiska utbrott.

Jag bor i Malmö, där 40 procent av stadens invånare har någon utländsk bakgrund. Trots Malmös starka invandrarinslag, eller kanske på grund av detta, har vi mycket lite av den organiserade högerextremism av vit makt-karaktär som finns i andra mindre orter.

Men givetvis finns den etniskt svenska rasismen och föraktet, inte minst mot Malmös växande befolkning av muslimer.

Åtskilliga kvinnor som bär hijab kan vittna om tillmälen och rasistiska glåpord på bussar på gatan och andra offentliga ställen. Malmös egen ”laserman” drevs av ett hat mot alla former av utlänningar – mest av allt mot muslimer.  Och vi har alla de fruktansvärda händelserna i Norge i juli förra året i färskt minne. Det är kanske därför som medier i dag är väldigt försiktiga med att leta efter orsakerna när det råkar vara muslimer eller människor med rötterna i Mellanöstern som står för hatbrotten. Frågan är om det är så klokt?

[private_Prenumeration på Liv och Rätt]

En av mina ideella bisysslor är att vara talesperson för Judiska församlingen i Malmö, vars upptagningsområde är större delen av södra Sverige. Vi har under de senaste 15 åren sett en ökning av judehatet i Malmö. Vi vet att den absoluta majoriteten av dem som utsätter våra församlingsmedlemmar för antisemitiska incidenter är ungdomar och yngre män med rötterna i Mellanöstern eller med en muslimsk bakgrund.

Jag har hittills personligen inte råkat ut för några glåpord eller liknande. Och den övervägande majoriteten av Malmös muslimer ägnar sig inte åt att förfölja judar. Men det förtar inte det faktum att många medlemmar i Judiska församlingen har trakasserats på väg till och från gudstjänsterna i Malmös synagoga. Judiska skolbarn har mobbats för att de är judar, och Malmörabbinen Shneur Kesselman brukar ofta mötas av tillmälen som ”judesvin” och otäcka anspelningar på Förintelsen. Det har gjort att många av våra medlemmar inte längre känner sig bekväma med att öppet vågar visa sin judiskhet.

En deldebattörer och tidningsröster menar att judehatet kan förklaras och förstås med att många palestinier och andra araber i Sverige är förtvivlade över Israels agerande. Men det räcker inte som förklaring, menar jag.

För två år sedan publicerades en artikelserie i Skånska Dagbladet som skildrade den utsatthet som många judar i Malmö känner. Innehållet i artikelserien spreds som en präriebrand över internet. Utomlands var journalister förvånade över att lilla Malmö i det fredliga Sverige kunde härbärgera en sådan antisemitism. I stort sett alla journalister från svensk, dansk, norsk, finsk, fransk, tysk, italiensk brittisk, amerikansk, rysk och israelisk press, TV och radio har ställt i stort sett samma fråga till mig: ”Förklara varför ni blir utsatta för detta?”

I stället för att försöka mig på några amatöranalyser över antisemitism bland muslimer, så har jag ständigt uppmanat medierna att själva försöka ta reda på svaren själva. Men med några få undantag så har jag hittills sett få ansatser att undersöka hur och varför detta judehat odlas i vissa muslimska kretsar i Malmö.

Ett av våra undersökande TV-program valde att ställa in ett grävande reportage i Malmö, bland annat med hänvisningen till att andra medier redan har pekat ut judiska församlingens problem med trakasserier. Jag tror att man inte ville målas in i ett islamfientligt hörn.

Jag tror också att denna beröringsskräck faktiskt gör den absoluta majoriteten av muslimer i Malmö en otjänst. Det gör att alla muslimer ändå pekas ut – inte minst av populistiska partier som Sverigedemokraterna. Det tjänar ingen på. Allra minst Malmö.

Fredrik Sieradzki, PR-konsult

redaktionen@livochratt.se

[/private_Prenumeration på Liv och Rätt]

Om Fredrik Sieradzki

avatar
Fredrik Sieradzki är ekonom och är sedan tio år verksam som PR-konsult. Han har en bakgrund sin journalist bland annat på tidningen Resumé och Finanstidningen och Dagens IT.  När han inte spelar Wordfeud med sin fru och två tonårsbarn, är han aktiv som talesperson i judiska församlingen i Malmö och varm värnare av jiddischspråket.