Nättidning utgiven av föreningen Människovärde

Hem / 2013 / Nu lämnar jag Liv&Rätt – men jag förblir en gaphals

Nu lämnar jag Liv&Rätt – men jag förblir en gaphals

Det här blir min sista ledare för Liv&Rätt, i alla fall som det ser ut just nu. Det känns både vemodigt och spännande. Vemodigt därför att Liv&Rätt varit en stor del av min yrkesverksamma tillvaro sen starten i maj 2012 – spännande eftersom det ger mig möjligheter att ta mig an nya utmaningar.

Under min tid som chefredaktör har jag varit med och rört om i grytan en hel del. Vi avslöjade Troende socialdemokraters flirt med islamister, och vi satte fokus på kulturstyrningen på våra bibliotek. Vi berättade att Livsmedelsverket låter misstänkta matfuskare utreda sig själva och litar på dem eftersom de har som (ytterst naiv) utgångspunkt att företagen vill göra rätt.

Viktigast av allt: Vi har satt fokus på livets okränkbara värde, både innan födseln och i livets slutskede. Vi har ständigt återkommit till det faktum att vi i Sverige – ett land som slår sig kollektivt för bröstet och säger sig gå i bräschen för mänskliga rättigheter och jämställdhet – ser nära 40 000 barn dödas varje år, innan de ens hunnit födas.

För det har vi blivit hatade och smutskastade förstås, fattas bara annat. Men det är smällar man får ta. Och som jag dessutom mer än gärna tar, för min rätt att tala fritt om något som få människor idag vidrör. För något är fundamentalt fel när man dödar så många ofödda barn i ett modernt, upplyst land där sexualundervisningen är ett lika självklart skolämne som matematik och svenska.

Vid närmare eftertanke – kan den absurda och fascistoida synen på de ofödda barnen ha något att göra just med sexualundervisningen? Med tanke på att de svenska politikerna gett tolkningsföreträde åt en liten lobbyorganisation, vars mantra är att sex är vägen till lycka – ja, det tror jag. Jag är faktiskt helt övertygad om det. RFSU har stor del i att vi i Sverige idag har en så skev syn på ofödda barns mänskliga rättigheter. Och jag ska sticka ut hakan och dessutom påstå att RFSU har stor del i den ökande psykiska ohälsan hos barn och ungdomar. Nej, jag har inga belägg för det. Men jag hävdar det i alla fall. Det säger sig självt att en organisation som jobbar stenhårt med att skilja sex från den självklara komponenten kärlek är en destruktiv kraft som påverkar negativt. Och om jag nu har fel; var finns beläggen för att RFSU är den goda, positiva kraft de själva utmålar sig som? Inte i barns och ungdomar psykiska hälsa i alla fall…

Liv&Rätt har varit en alternativ röst i mediebruset, och alternativa röster är just det som behövs när medierna blir alltmer likartade, när utrymmet för diskussion krymper, när det bara får plats en åsikt i taget i debattrymden. Vi ser ett Sverige som blir alltmer nihilistiskt, alltmer benäget att välja den lätta utvägen i alla sammanhang, alltmer ovilligt att ta strid för människans okränkbara värde. Lev för stunden – njut av nuet – och sätt dig själv i första rummet. Och framför allt – stick inte ut hakan! En svensk tiger, i alla fall när det handlar om abort och dödshjälp. Och den som talar utmålas som mörkerman, reaktionär, kvinnohatare, fascist…

Det där är verkligen märkligt. Att sätta epitetet fascist på människor som värnar människovärdet. Men så är ju också Sverige himla fantastiskt; vi har verkligen anammat det Orwellska nyspråket och använder det frejdigt.

Som tur är finns det gott om människor som inte låter sig skrämmas av det samhälle som vuxit fram. Människor som inte tiger utan som talar högt.

Jag försöker vara just sådan människa. En gaphals. En obekväm typ, som inte låter mig skrämmas av åsiktsmaskineriet utan försöker tänka själv, oavsett vad konsensus föreskriver – och oavsett om jag retar upp högermänniskor eller vänstermänniskor. För frågan om livets okränkbara värde har inte en politisk färg, handlar inte om huruvida man är “röd” eller “blå”. Frågan om livets okränkbara värde handlar om moral, etik och medkänsla.

Jag kommer inte längre att vara en gaphals på Liv&Rätt – i alla fall inte just nu – men i andra sammanhang och andra forum. Och jag förblir en gaphals därför att det är min övertygelse att alla människor har samma värde, vare sig de är ofödda, nyfödda, vuxna, gamla, funktionshindrade, friska, sjuka… Jag tackar er, kära läsare, för den här tiden och önskar er allt gott.

Bitte Assarmo

Om Bitte Assarmo

avatar
Fri skribent med hjärtat till vänster, som brinner för rättvisa och människovärde. Bor i idyllisk femtiotalsförort söder om Stockholm men har rötterna i Bergslagens mäktiga granskogar.