Nättidning utgiven av föreningen Människovärde

Hem / 2013 / Onyanserat i svenska medier

Onyanserat i svenska medier

Svenska medier drivs av fördomar när de rapporterar om Katolska kyrkan. (Foto: Wikimedia Commons)

Svenska medier drivs av fördomar när de rapporterar om Katolska kyrkan. (Foto: Wikimedia Commons)

Under veckan som gått sedan påven Benedikt XVI meddelade att han tänker avgå har svenska medier närmast svämmat över av artiklar som på ett eller annat sätt syftat till att misstänkliggöra påven och hela den världsvida katolska kyrkan.

Till skillnad från i stort sett alla andra länder i världen finns i Sverige knappast någon förmåga att se opartiskt eller ens det minsta nyanserat på Katolska kyrkan och dess företrädare. Ingen skulle komma på tanken att anklaga Svenska Riksidrottsförbundets generalsekreterare Birgitta Ljung för att vissa svenska idrottsledare visar sig vara pedofiler, eller Svenska kyrkans ärkebiskop Anders Wejryd för att det finns både kvinnliga och manliga pedofiler i deras organisation. När det gäller påven och Katolska kyrkan är det dock fritt fram.

Vi har sett exempel på det redan tidigare, till exempel i SSU:s tidning Tvärdrag, där påven avbildades som en lysten pedofil med ett försvarligt stånd. Tidningens redaktör Daniel Suhonen skämdes inte ens när han erkände att man aldrig skulle ha gjort en liknande satir om en muslimsk ledare. Katoliker är ju inte en utsatt grupp i samhället, förklarade Daniel Suhonen beskäftigt och glömde lättvindigt bort att majoriteten av katolikerna i Sverige tillhör en socialt utsatt grupp, varav många är arbetslösa och nysvenskar.

Att sociala medier som Twitter drunknar i okvädingsord och förolämpningar mot katoliker i allmänhet och mot påven i synnerhet är alltså inte så mycket att förundras över. I en tid då näthatet debatteras i parti och minut är det fortfarande fullkomligt accepterat att i Sverige hata och håna katoliker, enbart för deras tros skull. I en tid då samma hat, om det riktades mot exempelvis muslimer, skulle få namnkunniga antirasister och mediepersoner att skrika högt, är det ingen som vakar över hatet mot vårt lands katolska minoritet.

Att de mer seriösa medierna följer samma fientliga och ingrodda hatmönster är dock mer uppseendeväckande. Svenska medier låter inte så mycket som ett uns av de positiva omdömen som resten av världen fäller om påven Benedikt XVI komma fram. Sålunda antyder Svenska Dagbladet i en artikel den 16/2 att påven kommer att stanna i Vatikanen även efter sin avgång – för att slippa åtal för de pedofilbrott som begåtts av katolska präster och biskopar.

De underlåter naturligtvis att upplysa läsarna om att den internationella brottmålsdomstolen (ICC) inte tagit upp fallet eftersom präster inte anställs direkt av Vatikanen, utan lokalt. Påven kan alltså inte hållas juridiskt ansvarig för vad en individuell präst gör.

Det moraliska ansvaret är naturligtvis ett helt annat. Och det ansvaret har påven Benedikt XVI tagit – faktiskt på ett mycket tydligare sätt än vad exempelvis både Svenska Riksidrottsförbundets eller Svenska kyrkans ledning gjort. Under sina åtta år i ämbetet har han rest jorden runt och mött offer för övergreppen och han har också instiftat nya riktlinjer för att förhindra framtida övergrepp. Om detta skriver Svenska Dagbladet intet. Inte heller skriver de om de många utsatta som idag hyllar påven för hans insats, eller om den irländska människorättskämpen Marie Collins som menar att påven, genom sin hantering av övergreppen i kyrkan, är en förebild för alla  präster och biskopar.

Om mediernas rapportering skriver alltid träffsäkra Anna Ekström i Liv&Rätt denna  vecka. Hon ger oss också sin egen personliga bild av påven Benedikt XVI – missa inte det!

Det är dock inte bara i rapporteringen om Katolska kyrkan som svenska medier intar en onyanserad hållning. I de brittiska tidningarna kan vi idag läsa om en diskussion mellan brittiska regeringen och EU angående sociala förmåner för invandrare. Diskussionen är nyanserad, balanserad och innehåller inte något av den pajkastning som liknande diskussioner i svenska medier automatiskt brukar innebära. Ingen brittisk journalist kommer på tanken att kalla  Iain Duncan Smith för främlingsfientlig för att han kräver att nyanlända först ska rota sig i landet innan de drar nytta av välfärdssystemet. Läs mer här!

Bitte Assarmo

Om Bitte Assarmo

avatar
Fri skribent med hjärtat till vänster, som brinner för rättvisa och människovärde. Bor i idyllisk femtiotalsförort söder om Stockholm men har rötterna i Bergslagens mäktiga granskogar.