Nättidning utgiven av föreningen Människovärde

Hem / 2013 / Oviljan att reflektera göder muslimhatet

Oviljan att reflektera göder muslimhatet

Denna vecka kan Liv&Rätt avslöja att Broderskapsrörelsen – Troende socialdemokrater – fortfarande när en vurm för religiös extremism. Vår initierade källa berättar att frånvaron av reflektioner ligger tung över organisationens röststarka ledning, och att man duperat broderskapare i resten av landet att tro att debatten handlar om rasism och islamofobi när det i själva verket handlar om vem och vilka som ska få representera landets många muslimer.

Detta är farligt, utifrån flera perspektiv. Den religiösa extremism som politisk islamism utgör, är en fara för alla demokratiska samhällen – något vi ser prov på inte minst i de arabländer där revolutionen snabbt övergått i ett järnhårt islamistiskt styre med förföljelser av oliktänkande som resultat. Men Broderskaps fanatiska hållning gör också situationen värre för Sveriges muslimer, här på hemmaplan. Deras envisa vägran att överhuvudtaget fundera över sina egna ställningstaganden gör att begreppen islam och islamism urvattnas, smälter ihop till en luddig blandning, där det blir svårt att se var gränserna går. Detta mår ingen bra av – utom de som har ett politiskt syfte med sin religion – och i slutänden kan det resultera i att verklig islamofobi nonchaleras.

För islamofobi existerar i allra högsta grad. Kvinnor med huvudduk attackeras på öppen gata. Människor med namn som klingar muslimskt har svårare att komma in på arbetsmarknaden. Och många svenska konvertiter, som är öppna med sin muslimska tro, vittnar om hot och hat.

En av dem är bloggerskan och konvertiten Carolina Farraj. Sedan hon, en vanlig svensk tjej, konverterade till islam har hon levt under ständiga hot. ”Du har svikit din nation och är inte välkommen eller önskad här längre”, står det i ett av många hotfulla och hatiska meddelanden hon fått på Twitter, samt att ”Du är det smutsigaste som finns i det här landet” och ”Jag hoppas du blir behandlad som en hora.”

Islamofobi i sin mest obehagliga form, när den drabbar en svensk muslim i vardagen.

Det är just det här Troende socialdemokrater påstår sig vilja kämpa emot. Men resultatet av deras agerande blir i förlängningen snarast det motsatta, eftersom de vägrar reflektera över skillnaden på islam och islamism utan istället kastar ur sig islamofobi-etiketten på alla som inte delar deras åsikter till 100 procent.

När de, som påstår sig vara antirasister och måna om religionsfriheten för Sveriges muslimer, inte har vett att göra skillnad på politisk islamism och islam utan istället göder begreppet ”muslimskt civilsamhälle” – hur kan de då tro att allmänheten ska göra annorlunda? När Broderskap drar alla muslimer över en kam, och bortser från uppenbara brister i det demokratiska tänkandet hos vissa av sina medarbetare, hur kan de då klaga på att islamofobin sprids i samhället?

Det är skillnad på islam och islamism. Och det är skillnad på olika muslimska organisationer i Sverige. Att Broderskap inte förmår förstå detta kan bara bero på två saker: okunnighet eller samtycke med extremisterna. Så vilket är det? Vad pysslar Broderskap med – egentligen? Och hur kommer det sig att de inte kan se att de, genom sitt agerande, göder hatet mot Sveriges muslimer?

Bitte Assarmo

Om Bitte Assarmo

avatar
Fri skribent med hjärtat till vänster, som brinner för rättvisa och människovärde. Bor i idyllisk femtiotalsförort söder om Stockholm men har rötterna i Bergslagens mäktiga granskogar.