Nättidning utgiven av föreningen Människovärde

Hem / Featured / Personalismen och naturrätten – del 7

Personalismen och naturrätten – del 7

Det här är del 7 i en artikelserie om kristdemokratins grundsatser från ”Två essäer om kristdemokratisk politisk filosofi”. Den första essän behandlar bland annat synen på människan, samhället och den politiska gemenskapen, medan den andra essän huvudsakligen ägnas resonemang kring naturrättens ursprung, innebörd och giltighet.

2. EN ESSÄ OM NATURRÄTTEN

2. 1. Vad är naturrätten?

När vi talar om naturrätten talar vi om etik. Etik är den systematiska framställningen av hur vi människor bör bete oss mot varandra.

När vi talar om naturrätten talar vi om etik. Etik är den systematiska framställningen av hur vi människor bör bete oss mot varandra.

När vi talar om naturrätten talar vi om etik. Etik kan vardagligt uttryckas som läran om hur vi bör handla mot varandra. Man kan också uttrycka det som att etik är den systematiska framställningen av hur vi människor bör bete oss mot varandra för att vi – alla – skall kunna leva ett i bokstavlig bemärkelse människovärdigt liv. Etiken är en praktisk vetenskap, vilket innebär att dess egentliga ändamål inte är korrekta teoretiska påståenden utan ett rätt handlande. Ordet etik härleds, som bekant, ur grekiska termer för sed respektive karaktär. Den latinska motsvarigheten är,”mors” varifrån vi fatt vårt ord moral.

Varför är det då viktigt att studera etik och handla etiskt? Som redan Aristoteles och Thomas av Aquino konstaterade är människan till sin natur – sitt väsen – en social varelse. Eller som man också säger, en samhällsvarelse. Vad de ville peka på var att människan med nödvändighet är beroende av andra människor och att hon bara kan leva tillsammans med andra människor. Var och en inser att eftersom samhällslivet, livet tillsammans med andra människor, är något nödvändigt och oundvikligt gott för människan, är det nödvändigt med ”spelregler” för hur vi bör bete oss mot varandra. För att dessa skall vara sanna, och kunna göra anspråk på efterlevnad, krävs att de är grundade på en korrekt uppfattning om hur vi människor egentligen är beskaffade. Det krävs alltså insikter om människans natur för att kunna göra en systematisk framställning av naturrätten. Naturrätten skulle alltså kunna de-finieras som naturlig etik såsom grundad i människans natur och uppfattad av det mänskliga förnuftet. Eftersom den mänskliga naturen är densamma hos alla människor har naturrätten samma giltighet för alla människor i tid och rum. Den naturrättsliga etikens innehåll skulle kunna beskrivas som de villkor som nödvändigtvis måste vara uppfyllda för att vi människor – alla människor – skall kunna existera – leva – på ett människovärdigt sätt.

Observera alltså att naturrättens utgångspunkt är människans natur – inte ”natur” i någon annan bemärkelse. Det handlar alltså inte om ”naturlagar” à la Isaac Newton eller ”hur det är i naturen”. Ej heller handlar det om människan i ett tänkt, fiktivt, ”naturtillstånd”, d v s en fantasi om ”hurdan hon var före alla samhällen”. Vissa upplysningstida filosofer som t ex Rousseau försökte konstruera en lära om ”naturliga” rättigheter på basis av denna idé. Någon tidsepok då individerna existerat i ett presocialt ”naturtillstånd” – d v s utan gemenskapsliv och någon form av social organisation – har emellertid aldrig existerat. Dessa föreställningar är alltså inte grundade på verkligheten utan på vissa fiktioner eller idéer. De är med andra ord inte filosofi i egentlig mening – de ger ingen kunskap om verkligheten – utan snarare en sorts ideologi. Härmed förstås i detta sammanhang ett mer eller mindre sammanhängande system av idéer mer eller mindre bortkopplat från verkligheten. Riktiga filosofiska studier ger kunskap om verkligheten. Studier av ideologier ger kunskap om tankar om verkligheten.

Avslutningsvis skall i denna del också konstateras att ordet ”natur” såsom det används i naturrätten har ännu en implikation, nämligen att naturrätten endast grundar sig på sådan kunskap som kan nås med förnuftet, d v s utan att ”övernaturlig”, eller om man så vill ”uppenbarad”, kunskap läggs till grund för resonemangen. Även detta kommer att diskuteras djupare längre fram i texten.

Lars F Eklund, fil lic, tidigare kommunalråd och sakkunnig i statsrådsberedningen, samt medverkande i flera statliga utredningar. Han skriver mest om etiska, rättsliga, politiska och kulturella frågor ur ett idéhistoriskt perspektiv. 

Denna artikelserie har tidigare publicerats  inom ramen för Timbro vetenskap och kultur, och publiceras med tillstånd av Timbro.

Om Lars F Eklund

avatar
Lars F Eklund är fil lic, tidigare kommunalråd och sakkunnig i statsrådsberedningen, samt medverkande i flera statliga utredningar. Skriver mest om etiska, rättsliga, politiska och kulturella frågor ur ett idéhistoriskt perspektiv.