Nättidning utgiven av föreningen Människovärde

Hem / Featured / Personalismen och naturrätten – del 8

Personalismen och naturrätten – del 8

Det här är del 8 i en artikelserie om kristdemokratins grundsatser från ”Två essäer om kristdemokratisk politisk filosofi”. Den första essän behandlar bland annat synen på människan, samhället och den politiska gemenskapen, medan den andra essän huvudsakligen ägnas resonemang kring naturrättens ursprung, innebörd och giltighet.

Den grundläggande rättigheten är rätten till liv.

Den grundläggande rättigheten är rätten till liv. Alla övriga rättigheter relaterar till denna eftersom ett liv i enlighet med vår mänskliga natur alltid förutsätter fysisk existens.

2. EN ESSÄ OM NATURRÄTTEN

2.2 Människan: naturrättens subjekt

Det har ovan noterats att innan vi kan komma in på naturrättens enskildheter vad avser rätt och fel i de mellanmänskliga relationerna, de villkor som nödvändigtvis måste vara uppfyllda för att vi skall kunna vara det vi är, d v s leva som människor, måste vi först ha en klar antropologi. I det följande utgår vi från den människosyn som skisserades i föregående essä. Naturrättsligt subjekt är följaktligen varje medlem av människosläktet, alla varelser av mänsklig natur, utan kvalifikationer i övrigt. Ålder, begåvning, kön, hudfärg etc har ingen betydelse härvidlag. Detta har att göra med den s k ontologiska identitetslagen: Allting är det det är. För varje enskild människa innebär ”att vara det hon är” att leva – vilket är det sätt på vilket en människa är – i enlighet med sin natur. En rättighet är definitionsmässigt något som tillkommer någon. Varje ”någon” är en person, d v s per definition en till sin natur förnuftig varelse. Under olika perioder av mänsklighetens historia har olika egenskaper legat till grund för människovärde och rättigheter, såsom huruvida man var friboren, medborgare, man, vit, ”arier” eller liknande. Gemensamt för dessa avvikelser från naturrätten är att de tillskriver vissa människor rättigheter på basis av vissa egenskaper, medan naturrätten erkänner de naturliga rättigheterna som inherenta i varje person.

2. 3. Våra naturliga rättigheter

Vilka är då våra naturliga rättigheter? Det handlar alltså om de nödvändiga förutsättningarna för att kunna vara människa – leva i enlighet med vår mänskliga natur. Den grundläggande rättigheten är rätten till liv, eftersom respekten för denna rättighet är en förutsättning för att vi skall kunna vara – leva – över huvud taget. Alla övriga rättigheter relaterar till denna eftersom ett liv i enlighet med vår mänskliga natur alltid förutsätter fysisk existens. Nära knutna till rätten till liv är alltså rättigheter som rätten till arbete och företagsamhet, rätten till egendom (arbetets frukter), rätten till en människovärdig bostad och rätten till bistånd då vi på grund av t ex sjukdom eller hög ålder är i behov av detta. Eftersom människan är en person, en helhet av kropp och själ, innefattar hennes naturliga rättigheter inte bara rättigheter relaterade till hennes fysiska trygghet, utan också rättigheter relaterade till hennes förnuft, frihet och själsliv. Hon har rätt till personlig integritet, respekt samt aktning för sitt rykte och goda namn. Hon har rätt att söka sanningen genom studier och forskning samt att mottaga och förmedla information, liksom att vara en del i kulturlivet. Hon har rätt att fritt röra sig i sitt land samt att lämna det och bosätta sig någon annanstans. En central mänsklig rättighet, nära knuten till människans rätt till sanningen och hennes frihet som person, är rätten att ensam eller tillsammans med andra utöva sin religion samt, om hennes samvete bjuder det, byta religion. Många naturliga rättigheter relaterar till människan som social varelse, till hennes sociala natur. Hit hör framför allt rätten att ingå äktenskap, d v s en stabil relation med en person av motsatt kön, och bilda familj. Hit hör också rätten att bilda och vara medlem i föreningar samt rätten till likvärdig delaktighet i det politiska livet. En viktig rättighet i detta sammanhang är givetvis att våra naturliga rättigheter utan undantag erkänns och värnas av landets lagar.

Innan vi lämnar denna ”rättighetskatalog”, som självfallet ingalunda är komplett, så är det ett par saker som bör understrykas. Den första av dessa är den generella observationen att en naturlig rättighet alltid åsyftar något i förhållande till den mänskliga naturen, till vårt människovarande, gott. Detta är en viktig insikt, då den hjälper oss att avgöra vad som verkligen är en rättighet, och vad som inte är det. Ex: En ”rätt att begå självmord” kan omöjligt existera, eftersom det skulle implicera en rätt att göra något i förhållande till vårt människovarande fundamentalt ont . Att tala om en ”rätt till självmord” är att göra sig skyldig till en s k ”contradictio in adjecto”, en verklig självmotsägelse.

Det andra som bör understrykas är att samtidigt som dessa naturliga rättigheter är oföränderliga i tid och rum, eftersom de relaterar till människans natur, så kan sättet för deras förverkligande naturligtvis variera i olika samhallen. Ex: Att människan har rätt till en värdig bostad gäller i alla tider och överallt. Vad som är en människovärdig bostad kan däremot variera med klimat, teknisk utveckling och tillgängliga resurser.

Lars F Eklund, fil lic, tidigare kommunalråd och sakkunnig i statsrådsberedningen, samt medverkande i flera statliga utredningar. Han skriver mest om etiska, rättsliga, politiska och kulturella frågor ur ett idéhistoriskt perspektiv. 

Denna artikelserie har tidigare publicerats  inom ramen för Timbro vetenskap och kultur, och publiceras med tillstånd av Timbro.

Om Lars F Eklund

avatar
Lars F Eklund är fil lic, tidigare kommunalråd och sakkunnig i statsrådsberedningen, samt medverkande i flera statliga utredningar. Skriver mest om etiska, rättsliga, politiska och kulturella frågor ur ett idéhistoriskt perspektiv.