Nättidning utgiven av föreningen Människovärde

Hem / Featured / Samvetsfrihet – en komplex fråga som berör många samhälls funktioner

Samvetsfrihet – en komplex fråga som berör många samhälls funktioner

Samvetet och rätten till samvetsfrihet är en alltför vittomfattande fråga för att viftas bort med att den hotar Sveriges abortlag. Det menar både en läkare och en teolog som journalisten Eva Janzon talat med. 

Samvetet som redskap.

Samvetet som redskap. Samhället har en självklar förväntan på att exempelvis journalister, poliser och präster låter samvetet guida dem i deras yrkesutövning. Att det inte finns samma generositet i Sverige gentemot sjukvårdspersonal är anmärkningsvärt, anser Susanne Wigorts Yngvesson, docent i etik vid Uppsala universitet.

Krav på samvetsfrihet inom vården är att likställa med vårdvägran och ”en kränkning av de mänskliga rättigheterna”. Så drastiskt uttryckte sig Sveriges sjukvårdsminister Gabriel Wikström (s) och barnminister Åsa Regnér (s) nyligen i en debattartikel i Aftonbladet. Dagen innan hade barnmorskan Ellinor Grimmark förlorat ett mål i Jönköpings tingsrätt – ett mål som handlat just om hennes eventuella rätt att vägra delta i aborter till följd av sitt samvete.

Det finns en stark yttre konsensus om att samvetsfrihet inom vården är av ondo. Sveriges barnmorskor vill stryka begreppet helt ur de internationella barnmorskornas etiska kod. Och för något år sedan förklarade Svenska läkarsällskapets delegation för medicinsk etik att det inte finns något behov av en samvetsklausul i vården.

Personlig integritet högt värderat
Läkaren Kristina Söderlind Rutberg är adjungerad ledamot i ovan nämnda delegation. Men även om hon står bakom delegationens uttalande, menar hon att frågan om samvetsfrihet egentligen är större än så.

– Personligen anser jag att frågan inte bara kan röra abort, och att det är olyckligt att den blir tolkad så snävt. Den är såpass viktig att den tål att vridas och vändas på, säger hon i en intervju.

– Jag tycker inte att man kan blunda för att vårdpersonal inte bara är personer som på order utför det som man tänkt sig. De är människor med egna övertygelser och uppfattningar. Dessutom kan enskilda individer ha svåra erfarenheter, som gör att de har svårt för vissa uppgifter.

Kristina Söderlind Rutberg berättar att hon själv varit med om att vid enstaka tillfällen undanta personal från vissa uppgifter, av personliga skäl. Att detta sedan måste skötas på så sätt att ingen patient blir drabbad är en annan sak, menar hon.

– Vi måste vara ense om att det finns en lagstiftning, som till exempel för abort, och den ska man följa och värna om. Men man får inte vara döv och blind för att folk har olika uppfattningar.

Ett område där Kristina Söderlind Rutberg ser att frågan om samvetsfrihet har sin aktualitet inom vården rör deltagandet i olika slags forskningsprojekt.

– Det har skrivits om de oerhörda experiment som gjordes på människor under andra världskriget, och att det trots allt fanns läkare som vägrade medverka. Det är ett historiskt och bra exempel på civilkurage i en situation där andra gled in i ett skeende utan att riktigt reflektera eller våga motsätta sig kravet på att medverka.

Sverige undantaget i Europa
En som på senare tid ägnat tid åt frågan om samvetsfrihet är Susanne Wigorts Yngvesson, lektor vid Teologiska högskolan, tillika docent i etik vid Uppsala universitet.

I början av 2016 utkommer hon med en bok om samvetsfrihet. Där försöker hon bland annat att förstå varför frågan väcker så starka reaktioner just i Sverige, som ju är ett undantag i Europa om man ser till hur man resonerar.

– I den svenska självbilden ingår att vi är ett av världens mest sekulariserade länder, och då kan det vara svårt att hantera värderingsfrågor som har religiösa eller naturrättsliga klangbottnar, säger Susanne Wigorts Yngvesson.

– Vi är helt enkelt ovana vid det och har dessutom en mer materialistisk människosyn än i Sydeuropa, där man har en mer naturrättslig tradition och är mer bekväm med den typen av argumentation.

Det kan visserligen inte förklara varför andra länder i Nordeuropa med en stark aborträtt, som Norge och Danmark, intagit en annan hållning, tillägger hon.

Frågan berör hela samhället
Att just barnmorskor, som till en mycket liten del ägnar sin tid åt aborter, uppmanas att hålla alla övertygelser borta från arbetet tycker Susanne Wigorts Yngvesson är anmärkningsvärt.

– Vi vill ju att exempelvis journalister, präster och poliser ska ta ansvar för sina handlingar i den unika situation där de befinner sig. Då kan det finnas skäl att visa generositet även gentemot barnmorskan, säger hon.

– Vi uppmuntrar gärna människor att ta ansvar, vara eftertänksamma och inte lyda blint. Så troligen främjar det samhället i stort att kunna skapa pragmatiska arbetsrutiner för att hantera sådana situationer.

Liksom Kristina Söderlind Rutberg tror Susanne Wigorts Yngvesson att diskussionen om samvetsfrihet skulle må bra av att breddas.

– Här ingår också mer filosofiska aspekter om vad en människa är. Om vi menar allvar med att människan har en fri vilja och ska ta ansvar för sina handlingar, då måste vi vara konsekventa med vilka friheter och vilket ansvar det ger oss. Då finns det ett värde i att skydda också en sådan rättighet som samvetsfriheten, säger hon.

Denna artikel publicerades ursprungligen i Katolskt magasin, nr 12, i december 2015.

Om Redaktion Liv och Rätt

avatar