Nättidning utgiven av föreningen Människovärde

Hem / Featured / Samvetsfrihet i vården är rätten att inte behöva delta vid utsläckande av liv

Samvetsfrihet i vården är rätten att inte behöva delta vid utsläckande av liv

 Samvetsfrihet är friheten att följa sin moraliska övertygelse, i handling, underlåtelse till handling eller med ord. Det räknas som en mänsklig rättighet, tillsammans med religionsfrihet, åsikts- och tankefrihet. Med samvetsfrihet räknas rätten att, så långt det inte strider mot allmän lag, framföra på samvetet grundade invändningar, privat och offentligt, ensam eller i grupp. Detta räknas i den europeiska rättighetsstadgan som en hörnsten i ett demokratiskt samhälle.

Ellinor Grimmark - Samvetsfrihet

Samvetsfrihet i vården är rätten att inte behöva delta vid utsläckande av liv. Ellinor Grimmark är barnmorskan som gått miste om tre jobb för att hon inte vill utföra aborter på grund av sin samvetsövertygelse.

I det så kallade ”barnmorskemålet” har barnmorskan Ellinor Grimmark gått miste om tre jobb för att hon inte vill utföra aborter på grund av sin samvetsövertygelse. Hon nekades jobba för att man ansåg att det är något man måste kunna utföra för att jobba som barnmorska.

Många barnmorskor har haft samvetsfrihet beviljad på olika sjukhus i Sverige, vilket flera vittnen berättade om under rättegången i Jönköpings tingsrätt. Landstinget har dock infört en ny policy för bara några år sedan, för att neka samvetsfrihet till barnmorskor som efterfrågar det och även dra tillbaka rätten för de som redan fått anställning under dessa förutsättningar.

Rättsligt stöd

Samvetsfriheten skyddas i förarbetena till abortlagen. Där står det att samvetsfrihet för vårdpersonal som inte vill medverka vid abortverksamhet, skall respekteras. Det skrevs dock aldrig in i den svenska lagstiftningen, till skillnad från i våra skandinaviska grannländer. Det ansågs inte vara nödvändigt med en klausul utan att det var upp till varje sjukhus att se till att samvetsfrihet medgavs till dem som efterfrågade det.  Vid lagens införande på mitten av sjuttiotalet var det en självklarhet att det inte var ett tvång, varken för läkare eller minst av allt för barnmorskor, att utföra aborter.

Enligt abortlagens 5 § får endast den som är behörig att utöva läkaryrket utföra abort eller avbryta havandeskap. Synsättet på detta förändrades när de kirurgiska ingreppen byttes ut mot att till största del bestå av medicinsk abort. Någon ändring i lagstiftningen har dock aldrig gjorts.

Diskrimineringslagen 

Barnmorskemålet handlar om samvetsfrihet och om diskriminering. Vad har arbetsgivaren för skyldigheter när det gäller samvetsfrihet i enlighet med diskrimineringsskyddet i svensk diskrimineringslagstiftning?

Diskrimineringslagen (DL) innehåller regler om aktiva åtgärder i kapitel 3. Dessa är inte bara begränsade till skydd mot diskriminering utan ålägger arbetsgivaren en generell skyldighet att samverka med arbetstagare för att uppnå lika rättigheter och möjligheter i arbetslivet oavsett religion eller annan övertygelse.

DL 3:4 anger att arbetsgivaren skall genomföra sådana åtgärder som med hänsyn till arbetsgivarens omständigheter kan krävas för att arbetsförhållandena skall lämpa sig för alla arbetstagare oavsett religion eller annan övertygelse. Det innebär en aktiv skyldighet att främja bland annat religionsfrihet. Kunde arbetsgivaren ha främjat Ellinor Grimmarks religiösa och på annat sätt motiverade samvetsövertygelse kring abort och abortverksamhet?

Europakonventionen 

Enligt Europakonventionen artikel 9 har var och en rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet men frihet att följa sitt samvete omfattar inte vilka samvetsövertygelser eller vilka handlingar som helst. Enligt Europadomstolens praxis måste övertygelsen vara tillräckligt djup, sammanhållande, allvarlig, betydelsefull och övertygande.

Det finns ett antal olika mål från Europadomstolen där det framgår att samvetsövertygelsen att inte vilja medverka till att avsluta ett liv, har ett mycket högt skyddsvärde enligt Europakonventionen. Europarådet har i resolution 1763 slagit fast att samvetsfrihet för vårdpersonal gäller vid ingrepp som avslutar mänskligt liv, dvs. abort och dödshjälp.

Begränsning 

Friheten att utöva sin religiösa övertygelse kan enligt Europakonventionen bara begränsas om det är föreskrivet i lag, nödvändigt i ett demokratiskt samhälle och om åtgärderna är proportionerliga. Det finns inget direkt lagstöd i abortlagen till att man som barnmorskor måste kunna utföra abort. Som tidigare nämnt står det endast i lagen att läkare får utföra aborten.

Det andra kriteriet som måste vara uppfyllt när det gäller inskränkning i religionsfrihet eller samvetsfriheten är att det måste vara nödvändigt i ett demokratiskt samhälle. Om övriga länder i Europa har en samlad syn gällande ett visst rättighetsskydd, finns det betydligt mindre bedömningsmarginal för att avvika från denna samsyn. Majoriteten av länderna i Europa skyddar samvetsfrihet som en mänsklig rättighet. För att hävda att samvetsfrihet inte kan fungera i Sverige måste man därför visa att vårt vårdsystem är så unikt jämfört med alla medlemsländerna som har samvetsfrihet, att det inte kan fungera här.

Det tredje kriteriet som måste vara uppfyllt, är att inskränkningen i religionsfriheten eller samvetsfriheten måste vara proportionerlig. Europadomstolen har slagit fast att det inte är godtagbart att hävda att en arbetstagare kan byta yrke. Om en arbetsgivare inte tillåter några samvetsbaserade undantag och straffar dem som har samvetsbetänkligheter, är det inte att betrakta som en åtgärd som är nödvändig i ett demokratiskt samhälle.

Martin Tunström skriver om domen i Barometerns artikel http://www.barometern.se/ledare/dags-att-domstolar-tar-europaratten-pa-allvar

den 13 november 2015. ”Det bästa och enklaste hade varit att frågan lösts som vanligt på svensk arbetsmarknad: På arbetsplatsen i linje med god sed och i linje med den inställning som rådde i riksdagen när abortlagstiftningen infördes då samvetsfriheten togs för given”. Vad har förändrats i Sverige som inte skulle göra det möjligt längre?

Slutligen 

Ur ett internationellt perspektiv är själva sakfrågan rätt okontroversiell. Våra skandinaviska grannländer och majoriteten av länderna i Europa respekterar samvetsfrihet i sin inhemska lagstiftning. Enligt samtliga internationella medicinsketiska normer, från världshälsoorganisationen till den internationella etiska koden för barnmorskor, så är samvetsfrihet en självklarhet.

Min fråga är då varför man tror att det ligger närmare att Sverige skulle bli som de katolska länderna Polen, Irland eller Italien om vi inför samvetsfrihet. Inte som Norge, Danmark eller Finland som i övrigt är likt Sverige och där samvetsfrihet faktiskt fungerar.

Johannes Forssberg skriver i Expressens ledare http://www.expressen.se/ledare/johannes-forssberg/manskliga-rattigheter-ar-inte-bara-det-vi-gillar/ den 4 oktober 2015: ”Det är uppenbarligen svårt att tro att en uppfattning som majoriteten uppfattar som extrem kan ha stöd i mänskliga rättigheter. I Sverige är det många som har missuppfattat rättighetsskydd som något slags lull-lull, som ger extra glans åt de åsikter som vi alla tycker är hedervärda. Om det var meningen skulle individuella rättigheter vara meningslösa. Poängen är just att majoriteten, hur rörande enig den än är, inte alltid ska få bestämma. Det är ett utmanande koncept, som avviker från den traditionella svenska synen på demokrati som liktydigt med folkvilja”

Linn Åström,  Masterstudent i mänskliga rättigheter på Uppsala universitet

Om Redaktion Liv och Rätt

avatar