Nättidning utgiven av föreningen Människovärde

Hem / Featured / Smer bjöd in till seminarium om dödshjälp

Smer bjöd in till seminarium om dödshjälp

Statens medicinsk-etiska råd (Smer) bjöd in till seminarium i december för att diskutera dödshjälp. Läkare, forskare och politiker fanns på plats i Rosenbad. Foto: LaNotizia via CC by 2.0.

Statens medicinsk-etiska råd (Smer) bjöd in till seminarium i december för att diskutera dödshjälp. Läkare, forskare och politiker fanns på plats i Rosenbad. Foto: LaNotizia via CC by 2.0.

Statens medicinsk-etiska råd (Smer) bjöd in till en heldag i december för att diskutera läkarassisterat självmord, självbestämmande och god vård vid livets slut. Smer skall vara regeringens rådgivare påpekade ordförande Kjell Asplund, men man kan ännu inte ge klara råd om dödshjälp, och därför anordnade man detta seminarium. Läkare, forskare och politiker fanns på plats i Rosenbad.

Huvudtalare var den kanadensiska filosofiprofessorn Wayne Sumner och den amerikanska onkologen Anthony Back, som båda var positiva i olika grad till dödshjälp. I Kanada trädde lagen i kraft i juni 2016. Läkare kan här skriva ut ett dödligt medel till en patient. Men lagen är behäftad med många problem och även Wayne Sumner är kritisk. Han menar att lagen är en röra i vissa avseenden beroende på att politikerna inte tog tag i det här förrän de blev tvungna. Han föredrar den holländska modellen, där man även tillåter att läkarna aktivt ger medicinen till patienten. Rådet han ger till Sverige är att ta sig tid och inte skynda på. Onkologen Anthony Back arbetar enligt Oreganomodellen och kallade dödshjälp för ”ett socialt experiment”. Han menar att motivet för majoriteten av dem som vill dö är inte ”outhärdligt lidande”, utan att livet inte känns meningsfullt.

James Garland, forskare i medicinsk rätt vid Uppsala universitet, talade om hur de medicinska och kriminella lagarna ser ut i Sverige. Han menade att det finns en stor brist i lagstiftningen och att det är svårt att i dagsläget veta vad en läkare kan göra och inte göra. Efter Garlands anförande ställde sig Torbjörn Tennsjö, filosofiprofessor, upp i publiken och vände sig till några svenska läkare med namn och tyckte att om det nu är så oklart i svensk lag vad som gäller kan väl läkarna börja testa det här. ”Vågar ni pröva? ” sa han samtidigt som han småskrattade.

Samvetsfrihet för läkare fanns inte med som en fråga under dagen, men James Garland menade att detta är en fråga som måste utredas noga om Sverige bestämmer sig för att ändra sina lagar och öppnar upp för läkarassisterad dödshjälp. I de delstater i USA som har dödshjälp har samvetsfrihet för läkare varit ett villkor för att få igenom lagen. I Kanada finns dock inte samvetsfrihet reglerad och där har en debatt blossat upp om huruvida läkare skall tvingas medverka till dödshjälp. Läkare som inte vill vara delaktiga måste nu remittera patienter till en kollega, annars väntar indragen läkarlegitimation.

De flesta av de inbjudna talarna var tydligt positiva i frågan om dödshjälp. Men det fanns också andra röster. Pelle Kölhed från Handikappförbunden var en sådan röst. Hans tal var ett fantastiskt fint tal om människans unika och okränkbara värde. Han berättade hur hans mamma fått rådet av läkaren att glömma honom när han som treårig pojke drabbades av polio och blev förlamad. Han skulle ändå dö menade läkaren och hans liv skulle inte vara värt att leva. Hans mor sa till läkaren att göra allt för att rädda honom. Nu 60 år senare säger han att hans liv varit värt att leva. Man kan konstatera att läkarna grundade sitt beslut på värderingar och inte på kunskap menar han. Pelle tycker att dödshjälp är oetiskt och han skulle vilja ha det bättre belyst.

Madeleine Leijonhufvud, professor emerita i straffrätt, tackade nej till att delta som talare på grund av sin cancersjukdom. Men hon bad om mikrofonen under en frågestund för att ge sin syn på frågan. – Om det funnits en möjlighet att få en dödlig injektion eller ta ett dödligt piller, så skulle i alla fall jag ha känt mig absolut tvungen att överväga det. Nu är jag glad att jag slipper överväga det och har rätt att dö i min egen takt.

Mot slutet av dagen diskuterades god vård i livets slut. Chatrine Pålsson Ahlgren, ledamot av Smer och tidigare riksdagsledamot för KD, var moderator och hon är skrämd över debatten. Hon menar att vi har god vård i livets slut, men att den inte fungerar överallt i landet. Vi behöver bygga ut denna vård istället för att öppna upp dörren för aktiv dödshjälp. Hon har en oro för det sluttande planet och tänker på de psykiskt sjuka.
–  Alla har vi väl någon gång tänkt att livet är outhärdligt.

Cecilia K. Björfjell, chefredaktör Liv&Rätt

Om Redaktion Liv och Rätt

avatar