Nättidning utgiven av föreningen Människovärde

Hem / 2013 / Socialdemokraternas flirt med antisemitism och islamism inget nytt

Socialdemokraternas flirt med antisemitism och islamism inget nytt

I dagarna har Socialdemokraterna valt in Omar Mustafa i  partitoppen. Omar Mustafa är ordförande för det Islamiska förbundet, som driver den stora moskén på Södermalm i Stockholm och han har vid flera tillfällen bjudit in kända antisemiter och extrema islamister för att hålla föreläsningar för Sveriges muslimer.

Socialdemokraternas ställningstagande för antisemitism och extremism har upprört många. Men det här är, i motsats till vad man kunde ha hoppats,  ingenting nytt inom socialdemokratin. Under åratal har man låtit Ilmar Reepalu komma undan med det ena antisemitiska uttalandet efter det andra utan så mycket som en tillsägelse från partiledningen. Men även de troende socialdemokraterna,  i det forna Broderskap, har under en längre tid flirtat med den religiösa extremismen.

I november 2011 lät en godtrogen- alternativt möjligen islamistromantisk – Hanna Hellström den brittiska islamisten och extremisten Yvonne Ridley uttala sig om beredskap mot islamistisk terror som ”islamfientlighet”.

Yvonne Ridley är en brittisk journalist som i början av 2000-talet togs till fånga av talibaner i Afghanistan. Efter fångenskapen konverterade hon snabbt till islam, enligt många på grund av att hon drabbats av det så kallade Stockholmssyndromet och börjat identifiera sig med sina kidnappare, något hon själv nekar till. Hon har dock berättat att hon först blev hotad att konvertera, men att hon till sist lyckades få till stånd en överenskommelse om att hon skulle läsa Koranen innan hon bestämde sig.

Sedan dess har hon varit en aggressiv och utagerande islamist som inte bara tagit strid för islam i allmänhet, utan också för den militanta islamismen. Hon har vid flera tillfällen yttrat stöd för militanta islamistiska diktaturer som exempelvis Iran och talibanerna i Afghanistan, och jämställde den förre brittiske premiärministern Tony Blair med Pol Pot. Hon har också benämnt Storbritanniens moderata muslimer som ”rancid, spineless Uncle Tom house-slaves” (ung. ”avskyvärda, ryggradslösa Onkel Tom-slavar”). Hon ser judiska konspirationer i alla sammanhang och gör ingen skillnad på kritik mot staten Israel och ren antisemitism.

Yvonne Ridley hyllar jihadister och mördare - men av Tro&Politiks journalist ifrågasätts hon inte. (Foto: Wikimedia Commons)

Yvonne Ridley hyllar jihadister och mördare – men av Tro&Politiks journalist ifrågasätts hon inte. (Foto: Wikimedia Commons)

Vid flera tillfällen har Yvonne Ridley uttryckt sitt gillande till det islamistiska våldet, bland annat genom att hylla jihadisten Shamil Basayev, en av de ansvariga för massakern i Beslan, där över 300 personer mördades, varav närmare 200 var barn. Yvonne Ridley benämner Shamil Basayev “the fearless Chechen commander” och menar att han säkrat sin plats i  himmelriket genom denna imponerande handling.

Denna religiösa fanatiker användes alltså som källa när den tidningen Tro & Politik, som den troende socialdemokratiska rösten, vill förmedla en nyanserad bild av det islamistiska terrorhotet. Så här skrev jag ursprungligen om detta på Newsmill:

”Antingen är man, från redaktionens sida, helt omedveten om vem Yvonne Ridley är och vad hon står för – eller så vet man om det men struntar i det. Båda delarna är egentligen lika illa, även om ett visst mått av naivitet kanske kan vara ursäktat. Men att ställa sig sida vid sida med en militant islamist som hyllar våld och terror är närmast oförlåtligt för den som säger sig värna solidaritet och demokrati.”

Samma text skickade jag till Hanna Hellström. Jag fick till svar att

”Det seminariet som Yvonne Ridley besökte anordnades inte heller av Socialdemokrater för Tro och Solidaritet. Tidningen Tro & Politik ser som sin uppgift att bevaka och belysa samhället utifrån olika religiösa gruppers perspektiv, däribland muslimer, liksom kristna och andra religioner. Uttalandet ingår i en journalistisk text, där uttalanden är personliga och där berördaparter har gets möjlighet att bemöta Yvonne Ridleys påstående utifrån journalistisk praxis.”

Hanna Hellström påstod vidare att tidningen Tro&Politik är ”fristående från förbundet Socialdemokrater för Tro och Solidaritet.”

Detta är inte sant. På tidningens hemsida står ordagrant:

Socialdemokrater för tro och solidaritet vill nu skapa utrymme för en bredare debatt kring tro och politik, vi tror att det är helt nödvändigt för den tid vi lever i. För att betona det byter vi namn på vår tidning till Tro & politik, som en kombination av Tidningen Broderskap – tro & politik och tidningen Islam & politik.Uppdraget för tidningen ska nu vara att vara en radikal socialdemokratisk röst med ett tilltal som skapar nyfikenhet för den kristna vänstern, progressiva muslimer och andra radikala läsargrupper.

Mitt svar till Hanna Hellström blev därför:

”Jag har aldrig påstått att Socialdemokraterna bjudit in Yvonne Ridley till Sverige, bara att hon blivit inbjuden vilket är beklagligt nog i sig men inte ska ligga de troende socialdemokraterna till last.

Däremot är det ett faktum att den journalistiska texten ifråga helt saknar kritiska frågor, eller något som helst ifrågasättande av Yvonne Ridleys påståenden. Detta är en miss utifrån vilka journalistiska kriterier som helst. Att berörda parter får bemöta påståendena förmildrar ju inte det faktum att hon får yttra sig utan motargument från skrivande journalist. Med en intervjuperson av det här slaget bör läsaren bjudas på åtminstone en kortfattad bakgrund (ev en faktaruta) för att mer öppet kunna läsa och ta till sig det intervjupersonen säger.

Dessutom gör texten gällande att Yvonne Ridley skulle ha en bättre inblick än exempelvis den svenska säkerhetstjänsten i hur det eventuella terrorhotet ser ut, vilket naturligtvis är helt taget ur luften. Det kan dessutom  ifrågasättas då hon inte på något vis kan anses vara neutral utan tvärtom vid åtskilliga tillfällen – i texter såväl som i tal – visat att hon gärna uppmuntrar extremistiskt våld.”

Hanna Hellströms slutgiltiga svar på denna kritik blev kort men koncist – och mycket talande:

”Vad bra att du själv vet så mycket mer om terrorhot än Säpo och Yvonne Ridley.”

Lite som när en treåring i trotsåldern sticker ut underläppen och tjurar för att den inte får sista ordet. Och faktiskt ganska talande för hur socialdemokratiska representanter allt som oftast hanterar frågor de helt enkelt inte vill konfrontera.

Samma infantila förhållningssätt intar nu Anna Ardin, antirasistisk talesperson för Socialdemokrater för Tro och Solidaritet, när hon idag utan något som helst ifrågasättande stödjer Omar Mustafa och anklagar alla kritiker för ”mobbning”.

”Det är mobbing, drev, fördomar och ren rasism i en otäck blandning över hela internet.”

Så lätt kan man alltså avfärda kritik för att slippa konfrontera den. Något som tycks signifikant just för socialdemokraterna, som alltså i flera år har flirtat med extrema strömningar i samhället.

Hur det står till med Omar Mustafas avböner och avståndstagande från extremism och antisemitism står än så länge skrivet i stjärnorna. Alla kan ändra sig. Men det står också klart att Omar Mustafa har mycket att vinna på att ta avstånd från de antisemitiska krafter han tidigare ohämmat gillat. Problemet ligger i grunden i socialdemokraternas tandlösa attityd mot antisemitism och rasism. Dags för rensning i partitoppen – och en ny medvetenhet om alla människors lika värde!

Bitte Assarmo

 

Om Bitte Assarmo

avatar
Fri skribent med hjärtat till vänster, som brinner för rättvisa och människovärde. Bor i idyllisk femtiotalsförort söder om Stockholm men har rötterna i Bergslagens mäktiga granskogar.