Nättidning utgiven av föreningen Människovärde

Hem / 2013 / Tema näthat: Åsa Linderborgs hatfyllda retorik

Tema näthat: Åsa Linderborgs hatfyllda retorik

Retoriken får en allt större betydelse i dagens debattklimat. På kultur- och ledarsidor pratas framför allt om den ”högerextrema” retoriken, den som avser att kränka och sprida hat. Men i Liv&Rätts granskning av begreppet näthat framkommer att även namnkunniga skribenter på vänsterkanten för en hatfylld retorik som syftar till smutskastning och misstänkliggörande av människor med åsikter som på ett annat sätt skiljer sig från det vedertagna konsensus.

En av dem som hårdast kritiserat näthatet är Åsa Linderborg, kulturchef på Aftonbladet. Hon har själv utsatts för hat, och framträdde i Uppdrag granskning för en tid sedan. Men när man granskar Åsa Linderborgs krönikor och artiklar blir det snabbt mycket tydligt att även hon själv har anammat den hatfyllda retoriken. Hon använder ordet ”kräk” om folkvalda Sverigedemokrater, skriver om  ”stöveltrampet” på diverse hemsidor, och anklagar liberala debattörer för att göra gemensam sak med ”järnrörsgänget”.

Ett exempel på den hatretorik som Åsa Linderborg ger uttryck för är en krönika hon skrev i samband med att journalisten Johanne Hildebrandt rapporterade om kriget i Afghanistan för Svenska Dagbladet.

”Ansvaret för denna meningslösa död – för att inte tala om alla afghaner som dör, men de gills ju inte, eftersom de är muslimer – faller blytungt på Johanne Hildebrandt och andra nyttiga idioter”.

Anledningen till utbrottet av hat och  fientlighet var att Johanne Hildebrandt hade uttryckt medkänsla med de svenska soldater som dött i kriget.

I en artikel om att ”granska skiten” skrev Åsa Linderborg att ”den som förnekar förintelsen ska inte lagföras”. Samtidigt beklagar hon att den som skriker ”’babbe’ åt en kille vars förfäder inte kan påstå sig vara släkt med Gustav Vasa” går fri.

Här gör Åsa Linderborg en rejäl logisk kullerbytta då hon å ena sidan stöttar en yttrandefrihet som accepterar att man förnekar historiens värsta massmord medan hon å andra sidan beklagar att man inte kan åka fast för att ha kallat någon för ”babbe”.

I en annan  artikel påstår hon att borgerligheten delar Anders Behring Breiviks värderingar och jämför en liberal morgontidning med en massmördare:

”Breiviks retorik mot kollektiva lösningar och gemensamt ägande låter som pamfletter från DN:s ledarsida.”

Varje människa är i någon mån kung i sin egen värld, och få om ens någon förmår vara objektiv. Men ännu färre är fullt så subjektiva som Åsa Linderborg, även när det gäller hennes stundvis vettlöst grandiosa självuppfattning. I en artikel om den årliga minnesmarschen över en mördad tonåring i Salem skriver hon på fullt allvar:

”Det tågar fascister på våra gator, men det är inte många som lyssnar efter stöveltrampen. Elden är lös, men få bryr sig om att släcka den.”

Hela samhället består alltså, med Åsa Linderborgs retorik, av förslappade jasägare som ser mellan fingrarna på fascism och våld. Endast vänsterns stjärna lyser klart.

Det är sant att minnesmarchen i Salem till stora delar tagits över av högerextrema människor som ser en ung pojkes död som en förevändning för att sprida ett obehagligt vit makt-budskap. Det är illa. Men det är precis lika illa när Åsa Linderborg, i egenskap av kulturchef på en av landets största tidningar, förminskar den mördade pojken till en ”skinnskalle”. Det blir övertydligt att Åsa Linderborg gör skillnad på folk och folk; en mördad skinnskalle är inte mycket att sörja över.

Så ser Åsa Linderborgs hatfyllda retorik ut. Och kanske borde man, istället för att tycka synd om henne, påminna om att man inte bör kasta sten om man sitter i glashus.

Bitte Assarmo

Om Bitte Assarmo

avatar
Fri skribent med hjärtat till vänster, som brinner för rättvisa och människovärde. Bor i idyllisk femtiotalsförort söder om Stockholm men har rötterna i Bergslagens mäktiga granskogar.