Här hittar du artiklar tidigare utgivna på Människovärdes nättidning Liv&Rätt.

Hem / 2012 / Almedalsveckan: Var är protesterna mot slakten i Syrien?

Almedalsveckan: Var är protesterna mot slakten i Syrien?

Hur kommer det sig att det är så tyst bland framstående kulturpersonligheter, intellektuella och politiker ifråga om våldet i Syrien?  frågar sig Fredrik Sieradzki som följt Ship to Gazas kampanj med fartyget Estelle, som tillfälligt ankrade i Visby hamn under Almedalsveckan.

Ship to Gazas fartyg Estelle ligger för ankar i Visbys hamn. Fredrik Sieradzki finner det märkligt att Gaza väcker så mångas engagemang, medan slakten i Syren inte uppmärksammades med mer än ett seminarium under Almedalsveckan. (Foto: Maria K Andersson)

Det har väl inte undgått någon att det pågår en veritabel människoslakt i Syrien i detta nu. Exakt hur många civila som dödats i konflikten vet ingen med säkerhet idag. I slutet av maj rapporterade FN att mer än 9 000 människor dödats sedan mars, mestadels civila. Obekräftade källor talar om uppåt 14 000 döda.

En sak är säker: dödssiffran fortsätter att stiga i takt med att al-Assads stödmilis genomför massaker efter massaker på obeväpnade män, kvinnor och barn och den reguljära armén skjuter granater rätt in i bostadsområden.

Tystnad inför blodbadet

FN-förhandlaren Kofi Annans fredsplan är död. Omvärlden tycks stå handlingsförlamad när Kina och Ryssland, som inte vill inte etablera några prejudikat när det gäller att ingripa mot kränkningar av mänskliga rättigheter, blockerar varje resolution i FN:s säkerhetsråd riktad mot al-Assads regim.

Trots detta blodbad är, med några få undantag, tystnaden i det närmaste kompakt i Sverige. Sveriges engagemang i Mellanöstern brukar annars vara stort – åtminstone då det engagemanget stavas Israel-Palestina. [private_Prenumeration på Liv och Rätt]

Svalt intresse för Syrien

Den nyss avslutade Almedalsveckan – som med över 1 800 seminarier och event är Sveriges största marknad för åsikter och politisk påverkan – hade ett (1) enda seminarium om situationen i Syrien. Att jämföra med de segelglada entusiasterna i Ship to Gaza som bland annat lade bi i Visby hamn för att på olika sätt protestera mot Israels blockad med syfte att stoppa vapeninförsel till Hamas-regimen i Gaza.

Katastrofal humanitär situation

Man kan fråga sig varför inga Syrien-kommittéer har bildats med framstående kulturpersonligheter, intellektuella och politiker i spetsen. Jag har fortfarande inte sett några tusenhövdade manifestationer till förmån för Syriens folk på våra gator trots att den humanitära situationen, framför allt i flera syriska städer är katastrofal.

Var är protestdemonstrationerna utanför Kinas och Rysslands ambassader i Stockholm mot dessa länders omoraliska hållning?
Varför är engagemanget så mycket mindre för människorna i Syrien som för de i Gaza, på Västbanken, i Libyen eller för protestanterna på Tahrir-torget i Kairo?

Konflikt med religiösa dimensioner

En del bedömare pekar på att konflikten inte är så enkel. Det talas om en konflikt med religiösa dimensioner där al-Assad, som tillhör landets alawitiska minoritet med en shia-besläktad variant av islam, står emot Syriens sunnimuslimska majoritet.

Enligt devisen ”better the devil you know”, hävdas att alternativet till al-Assad mycket väl kan bli islamisterna i det (sunni)muslimska brödraskapet. Extremisterna kan, om de lyckas ta makten i Syrien, komma att ge sig på Syriens andra minoriteter, bland annat de kristna, som tolererats av al-Assad-regimen för sin tystnad.

Tvekamp

En annan tolkning är att en annan konflikt är ”viktigare” för Sveriges vänster, och delar av den intellektuella eliten: Israel-Palestina. För vänstern är Israel en imperialistisk USA-lakej. Och för islamister är konflikten snarare religiös: en tvekamp mellan islam och judendom, där det är viktigt att visa muslimsk enighet mot ”satan”.

Frågan kvarstår dock: Varför är alla vi andra så passiva inför slakten av civila i Syrien?

Fredrik Sieradzki
[/private_Prenumeration på Liv och Rätt]

Om Fredrik Sieradzki

avatar
Fredrik Sieradzki är ekonom och är sedan tio år verksam som PR-konsult. Han har en bakgrund sin journalist bland annat på tidningen Resumé och Finanstidningen och Dagens IT.  När han inte spelar Wordfeud med sin fru och två tonårsbarn, är han aktiv som talesperson i judiska församlingen i Malmö och varm värnare av jiddischspråket.