Nättidning utgiven av föreningen Människovärde

Hem / 2015 / Varför fick Sverige fri abort?

Varför fick Sverige fri abort?

I riksdagen diskuterades under tjugotalet att man borde få fram en abortlagstiftning som närmare preciserade under vilka förutsättningar abort skulle vara tillåtet. Man önskade att en utredning skulle tillsättas om detta. Inom riksdagen var det dock mycket tveksamhet till någon form av utvidgning av straffriheten för abort.

I riksdagen diskuterades under tjugotalet att man borde få fram en abortlagstiftning som närmare preciserade under vilka förutsättningar abort skulle vara tillåtet. Man önskade att en utredning skulle tillsättas om detta. Inom riksdagen var det dock mycket tveksamhet till någon form av utvidgning av straffriheten för abort.

Detta är del 1 i en artikelserie om svensk abortpolitik med utgångspunkt från Stefan Swärds doktorsavhandling ”Varför Sverige fick fri abort”, utgiven vid statsvetenskapliga institutionen Stockholms universitet 1984.

Första delen av avhandlingen ger en tillbakablick historiskt över svensk abortpolitik och abortlagstiftning. Sveriges första abortlag kom 1938. Vad var bakgrunden till denna första abortlag? Det var en mycket restriktiv lagstiftning där utgångspunkten var att abort var förbjudet och att fostret hade ett rättsskydd. Abort kunde dock tillåtas i nödsituationer.

Hur var lagstiftningen före 1938?

1800-talets abortpolitik och abortlagstiftning var enkel. Abort var inte tillåtet och inga undantag medgavs. Att utföra en abort var straffbart och det var svenska strafflagstiftningen som reglerade abortfrågan. Vid den tidpunkten kallades det för fosterfördrivning, abort är ett ord som kommit senare. Totalförbudet mot abort grundade sig på uppfattningen att fostret ägde självständigt liv och måste ha samma skydd för sitt liv som en framfödd människa för sitt. Däremot var straffet för abort betydligt lindrigare än för mord. I slutet av 1800-talet kan man se en tendens till mildare bestraffning för fosterfördrivning. När strafflagen ändrades 1890 sänkte man minimistraffet för kvinnan till ett års fängelse för begången kriminell fosterfördrivning. Nästa lagändring kom 1921 och innebar att straffen ytterligare mildrades. Det hårdaste straffet utdömdes till dem som av ekonomiska skäl utförde kriminella aborter. Straffarbete mellan ett och sex år kunde utdömas till illegala abortörer. Kvinnan skulle också bestraffas men med mildare dom.

I praktiken kunde man dock tillåta abort av strikt medicinska skäl vid denna tidpunkt. Den rättspraxis som gällde på 20-talet sammanfattades vid den tidpunkten på följande sätt: ”Enligt allmänna rättsregler kan en fosterfördrivningsåtgärd vara straffri, då den är påkallad av hänsyn till förhandenvaron av något annat intresse, som av rättsordningen erkännes vara av sådan betydelse, att det upphäver handlingens brottslighet (intressekollision). På grund därav anses enligt gällande svensk rätt avbrytande av havandeskap vara straffritt, då åtgärden befinnes nödvändig för att rädda kvinnans liv eller för att undanröja en allvarlig fara för hennes hälsa (medicinsk indikation). Däremot anses i allmänhet att varken humanitära, eugeniska eller sociala skäl kunna i och för sig göra en fosterfördrivning straffri.”

Den praxis som utvecklades efterhand medförde att förbudet mot abort inte längre var fullständigt. Principen om skyddet för fostrets liv fick ge vika om fara fanns för moderns liv eller hälsa. Annan hänsyn än skyddet för fostrets liv hade tagits med i bedömningen av en abortsituation och man hade börjat resonera i termer av intressekollision. Kvinnan kunde i vissa speciella situationer ha intressen som vägde tyngre än fostrets liv.

I riksdagen diskuterades under tjugotalet om att man borde få fram en abortlagstiftning som närmare preciserade under vilka förutsättningar abort skulle vara tillåtet. Man önskade att en utredning skulle tillsättas om detta. Inom riksdagen var det dock mycket tveksamhet till någon form av utvidgning av straffriheten för abort.

1934 tillsatte dock regeringen en abortkommitté med uppdraget att utarbeta ett förslag till lagstiftning om att få tillåtelse att göra abort i vissa fall och att lägga fram ett förslag om ändringar i strafflagstiftningen. I maj 1935 var utredningen färdig och man föreslog en ny lagstiftning där abort skulle kunna tillåtas i väl specificerade undantagsfall. De undantagsfallen var eugeniska skäl vilket innebar arvsmässig sjukdom hos barnet, humanitära skäl vilket innebar att barnet hade kommit till genom en brottslig handling – det handlade framförallt om våldtäkt, och det tredje skälet var svåra sociala skäl. Det sistnämnda definierade man som ”när barnets tillkomst skulle ådraga kvinnan varaktig nöd eller ofärd som finnes icke kunna på annat sätt avvärjas.” Bland legitima sociala skäl nämnde utredningen när barnets födelse skulle orsaka social katastrof för modern, att mycket svåra ekonomiska förhållanden var för handen eller att kvinnan var fysiskt utsliten genom att hon fött många barn, dessa brukade man kalla för utsläpade mödrar. Medicinska skäl till abort, som redan var accepterade i praxis, tyckte kommittén inte behövde regleras genom särskild abortlag.

I diskussionen kring lagförslaget var det framförallt den sociala indikationen som orsakade debatt och kritik. De flesta av kvinnoförbunden ställde sig positiva till en social indikation medan läkarna var emot det. En tung kritik kom från den då verksamma befolkningskommissionen. Den sade att: ”en rättsligt medgiven tillåtlighet av abortframkallning på sociala indikationer skulle innebära en i själva vår lagstiftning uttryckligen inskriven inkompetensförklaring från samhällets sida att komma till rätta med uppenbarbara och allmänt medgivna, svåra sociala missförhållanden.” Det synsättet skulle sedan ligga till grund för den svenska abortpolitiken under flera decennier.

I nästa artikel tar vi upp om den första svenska abortlagen 1938, vad den innebar, och hur riksdagsbeslutet gick till.

Stefan Swärd, doktorerade i statskunskap 1984 vid Stockholms universitet på avhandlingen ”Varför Sverige fick fri abort”

Om Redaktion Liv och Rätt

avatar