Nättidning utgiven av föreningen Människovärde

Hem / Featured / Varför Sverige fick fri abort – del 12

Varför Sverige fick fri abort – del 12

Det här är del 12 i en artikelserie om svenska abortlagens tillkomst med utgångspunkt från Stefan Swärds doktorsavhandling ”Varför Sverige fick fri abort”.

Varför Sverige fick fri abort – del 12

Granskar man regeringens abortpropositioner 1938 och 1946 och den statliga utredning som låg bakom 1938 års abortlag hittar man tydliga tankemönster och argument för en restriktiv abortlag. Det uppfattades då som en självklarhet att samhällets uppgift var att värna fostrets liv.

Vi har nu i 11 artiklar visar hur det gick till när Sverige fick fri abort. I det här avsnittet ska vi närmare granska argumenten och tänkesätten. Det var ett paradigmskifte som inträffade, och det förutsätter att människor börjar tänka och resonera på ett annat sätt. Man gör en annan moralisk bedömning. En viktig del i mitt avhandlingsarbete var att granska debatten och argumentationen.

Vi människor eftersträvar ju att på ett rationellt sätt försvara och argumentera för våra ståndpunkter. Så är det också i politiska debatter och ställningstaganden. Det tidigare försvaret för en restriktiv abortpolitik byggde på vissa överväganden och argument. Det senare försvaret för fri abort byggde på andra typer av överväganden och argument. Skiftet i tänkesätt och rationalitet är intressant att studera.

Granskar man regeringens abortpropositioner 1938 och 1946 och den statliga utredning som låg bakom 1938 års abortlag hittar man tydliga tankemönster och argument för en restriktiv abortlag. Det uppfattades då som en självklarhet att samhällets uppgift var att värna fostrets liv. Eftersom det handlade om mänskligt liv måste detta liv skyddas under straffhot.

Ett annat viktigt synsätt var att huvudmålet för lagstiftningen var att avskaffa de sociala och ekonomiska missförhållanden vilka ofta utgör drivfjädern till kvinnans önskan att avbryta havandeskap. Huvudlinjen i kampen mot aborterna och de illegala aborterna måste vara förebyggande åtgärder. Förebygga aborter görs genom att avskaffa socioekonomiska missförhållanden, förbättra blivande mödrars situation, förstärka individens ansvarskänsla, meddela sexuell upplysning m.m. Ett stödargument för denna ståndpunkt var att sociala abortindikationer, d.v.s. att få göra abort av enbart sociala skäl, var inte tillåtet i något land.

Fostrets rätt till liv markeras väldigt tydligt. Kvinnans rätt att bestämma om hon ska bli mor kan inte sträcka sig så långt att hon skulle ha rätt att utplåna ett liv som redan uppkommit. Tar man bort straffhotet för att utföra aborter påverkas den allmänna rättsuppfattningen så att handlingen inte längre anses moraliskt förkastlig, med följd av att antalet aborter skulle öka.

Det fanns dock ett tänkande om olika grader av utsläckande av liv, moraliska förkastelsen var enligt en viss skala. Man sade då att fostermord är i jämförelse med barnamord och vuxenmord mindre allvarligt. Fostret är endast ett potentiellt liv, inte en självständig individs liv.

Man kan dock notera att i de officiella texterna bakom den gamla abortlagstiftningen använder man uttrycker ”fostermord”. Det kallas för att utplåna ett liv som redan uppkommit. Det var straffbart att döda ett ofött barn. Aborter var något som skulle bekämpas.

Det hävdades bland annat att det viktigaste inte var att få ned antalet illegala aborter utan främst att minska antalet abort över huvud taget genom att undanröja orsakerna bakom abort. De illegala aborterna dödar och skadar unga kvinnor. Ännu värre är att tusentals foster omintetgörs som blir till glädje när de väl fötts.

Ett annat argument som fördes fram vid den tidpunkten var att medge aborter på sociala skäl är att skriva in i lagen en inkompetensförklaring av samhällets möjligheter att komma tillrätta med sociala missförhållanden. Aborter ansågs vara ett allvarligt samhällsproblem. Varje förslag som ökar antalet aborter måste därför avvisas. Det hävdades också att om aborterna släpptes fria skulle den sexuella moralen förslappas.

Så här gick resonemangen och argumenten kring den gamla abortlagen som utreddes 1935 och propositioner som kom 1938 och 1946.

När abortproposition lades fram 1974 var tongångarna helt annorlunda. Ståndpunkten då var att fram till och med den 18:e graviditetsveckan ska kvinnan själv avgöra om hon vill ha abort eller inte.

Ett avgörande argument var att den rådande abortlagstiftningen var föråldrad och att lagen måste anpassas efter de värderingar som råder idag. De utvidgningar av abortindikationerna som ägt rum under lagens giltighetstid är ett uttryck för förskjutningar i det allmänna betraktelsesättet i riktning mot en friare abortlagstiftning. Detta återspeglas också i den förändrade tillämpningen av abortlagen sedan mitten av 1960-talet.

Denna utveckling i praxis är riktig. Den hänger samman med en ny syn på kvinnan och med hennes förändrade roll samt rätten till ett planerat föräldraskap. Sociala och humanitära hänsyn tas till de påfrestningar som en oönskad graviditet för med sig. Praxis är uttryck för en önskan att ett barn behöver ha goda förutsättningar när det föds och är välkommet.

Man betonade dock även 1974 att det inte finns någon ovillkorlig rätt till abort. Fostret utvecklas successivt till en livsduglig varelse vars rätt till liv måste respekteras. Därför krävs synnerliga skäl till abort efter den 18:e graviditetsveckan.

Andra argument som fördes fram 1974 var nya och effektivare preventivmetoder och att nya preventivmedel har gjort att den tidigare klara gränsen mellan abort och antikonception har blivit mindre skarp. Nya och skonsammare abortmetoder används som har förenklat abortförfarandet. Prövningsförfarandet av aborter leder till senare aborter, olika praxis lokalt. Men man slog fast att abort är en nödfallsutväg. Genom förebyggande åtgärder kan antalet aborter begränsas.

Så resonerade man 1974. Det var ett helt annat tänkesätt än 1938. I nästa artikel ska vi gräva lite djupare i denna fråga, om olika argument för och emot en liberal eller restriktiv abortlagstiftning.

Stefan Swärd, doktorerade i statskunskap 1984 vid Stockholms universitet på avhandlingen ”Varför Sverige fick fri abort”.

Om Stefan Swärd

avatar