Här hittar du artiklar tidigare utgivna på Människovärdes nättidning Liv&Rätt.

Hem / Featured / Varför Sverige fick fri abort – del 14

Varför Sverige fick fri abort – del 14

Det här är del 14 i en artikelserie om svenska abortlagens tillkomst med utgångspunkt från Stefan Swärds doktorsavhandling ”Varför Sverige fick fri abort”.

Varför Sverige fick fri abort nr 14

När media och politik enhälligt argumenterade mot fri abort fram till 1963-64, var det etiska argumentet det helt överordnade. Formuleringar som att abort innebär en kränkning av en individs rätt, det är inte kvinnans ensak om detta embryo ska förintas eller inte, samt att fostret ska åtnjuta samhällets skydd upprepades i motståndet mot fri abort.

Vi har nu i flera artiklar granskat hur opinionen svängde i abortfrågan, och hur man ändrade sig i argumentationen och synsätt. Senaste artikeln gav exempel från några dagstidningar på ledarplats, hur man ändrade i sitt tänkande och synsätt i abortfrågan.

Här görs ett försök att sammanfatta abortdebatten, både i politiken och i media.
När media och politik enhälligt argumenterade mot fri abort, vilket man gjorde konsekvent fram till 1963-64, var det etiska argumentet det helt överordnade. Det upprepas ständigt i artiklar och i politisk debatt. Formuleringar som att abort innebär en kränkning av en individs rätt, ett allvarligt avsteg från principen om värnandet om mänskligt liv, det är inte kvinnans ensak om detta embryo till liv ska förintas eller inte, samt att fostret ska åtnjuta samhällets skydd – det är argument som ständigt upprepades i motståndet mot fri abort. Den gamla abortlagen hade som en av sina grundläggande motiv att samhällets uppgift var att värna om fostrets liv.

Men hur motiverade man sitt stöd för den gamla abortlagen, som ändå gav tillåtelse till abort i vissa undantagsfall. Ett vanligt argument var att abort inte var mord men att ingreppet måste ses som mycket allvarligt, ett förintande av ett embryo till liv. Därför var det samhällets plikt att fastställa när ett sådant allvarligt ingrepp kunde göras. I argumentationen för den gamla abortlagen hävdades att i jämförelse med barnamord och vuxenmord var abort mindre allvarligt. Vissa intressekollisioner var av så allvarlig art att fostrets intresse måste ge vika för moderns.

Det andra huvudargumentet för en restriktiv abortlag var att det av hänsyn till kvinnan var bäst att ha en undantagslagstiftning. Bland annat sades att kvinnan var utsatt för påtryckningar i abortsituationen och hon kunde inte undgå att lyssna till sin omgivning. Det var alltså inte något självständigt beslut hon kunde fatta, och då var den restriktiva abortlagen ett stöd för henne.

Vidare ansåg man att kvinnan inte kunde bedöma sin situation. Ett abortbeslut var komplicerat och även expertisen kände en tvekan. Det var möjligt att kvinnan senare skulle ångra sitt beslut att göra abort. Om man kunde förmå kvinnan att föda sitt barn – skulle hon med glädje ta emot det. Många ovälkomna barn tas emot med glädje vid födseln.

Ett tredje argument för den gamla restriktiva abortlagen var att man borde satsa på förebyggande åtgärder istället för på fri abort. Då skulle man gå till roten med det onda och undanröja aborternas orsaker.

Socialdemokratiska ungdomsförbundet föreslog 1964 som alternativ till fri abort en ökad sexualupplysning, preventivmedelsupplysning, preventivmedelsforskning samt mödrasociala åtgärder som exempel på sådana förebyggande åtgärder som skulle kunna lösa abortproblemet.

På ledarplats i tidningarna betonade man ständigt vikten av förebyggande åtgärder som ett alternativ till fri abort. Man visade en mycket stor tilltro till de förebyggande åtgärdernas möjligheter att lösa de problem som låg bakom aborter, och därför behövdes inte fri abort. Den kurativa verksamheten måste bli det centrala i ansträngningarna att komma tillrätta med abortproblemet. Inget tal om fri abort kan dölja att vad de abortsökande kvinnorna främst behöver är förebyggande hjälp. Aborter av sociala skäl gick inte att förena med ett välfärdssamhälle, var en vanlig uppfattning då.

I resonemangen bakom 1938 års restriktiva abortlag fanns liknande tankegångar. Man menade att kampen mot aborterna och de illegala aborterna huvudsakligen måste föras genom abortförebyggande åtgärder. Ett medgivande av abort av sociala skäl innebar att man skrev in i lagstiftningen en inkompetensförklaring av samhällets förmåga att komma tillrätta med sociala missförhållanden.

Ett annat argument var folkopinionen. Att en majoritet var emot fri abort och kände oro för utvecklingen, var ett argument som fördes fram. Men det argumentet är ju mycket skört. Om opinionen förändras, bör lagstiftningen ändras, enligt den logiken. Och det var ju just detta som inträffade när Sverige fick fri abort. Argumentet att ta hänsyn till opinionen blev efterhand ett argument för fri abort.

I nästa artikel ska vi titta närmare på argumenten för fri abort.
Stefan Swärd, doktorerade i statskunskap 1984 vid Stockholms universitet på avhandlingen ”Varför Sverige fick fri abort”.

Om Stefan Swärd

avatar