Här hittar du artiklar tidigare utgivna på Människovärdes nättidning Liv&Rätt.

Hem / Featured / Varför Sverige fick fri abort – del 4

Varför Sverige fick fri abort – del 4

Det här är del 4 i en artikelserie om svenska abortlagens tillkomst med utgångspunkt från Stefan Swärds doktorsavhandling ”Varför Sverige fick fri abort”. I de tre tidigare artiklarna har vi förklarat bakgrunden till den första svenska abortlagens tillkomst och utvecklingen av lagstiftningen mellan 1938-1962.

Under åren 1962-63 började den första debatten om fri abort att dyka upp i Sverige. Det var framförallt ungdomspolitiker inom folkpartiet och socialdemokratiska studentpolitiker som började lyfta frågan. Inom läkarkåren och inom de etablerade politiska partierna var tanken utesluten på fri abort.

Under åren 1962-63 började den första debatten om fri abort att dyka upp i Sverige. Det var framförallt ungdomspolitiker inom folkpartiet och socialdemokratiska studentpolitiker som började lyfta frågan. Inom läkarkåren och inom de etablerade politiska partierna var tanken utesluten på fri abort.

Under första delen av sextiotalet skulle dock hela situationen förändras. Under åren 1962-63 började den första debatten om fri abort att dyka upp i Sverige. Det var framförallt ungdomspolitiker inom folkpartiet och socialdemokratiska studentpolitiker som började lyfta frågan.

Inom läkarkåren och inom de etablerade politiska partierna var tanken utesluten på fri abort. Men idén började dyka upp i debattartiklar och i ungdomsförbundsdebatter.

Inom folkpartiets ungdomsförbund var det stormiga debatter om fri abort under åren 1963-64. Siewert Öholm var en av FPU-politikerna vid denna tidpunkt och en av dem som förde befälet mot fri abort i förbundet. Vid denna tidpunkt var de frisinnade en stor rörelse i folkpartiet, och där fanns de frikyrkliga med, och de var helt emot tanken på fri abort. Den socialdemokratiske studentpolitikern Jacob Palme kom under 1964 ut med en bok som argumenterade för fri abort. Aftonbladet var den första av de stora tidningarna som på ledarplats försvarade fri abort, det gjordes i november 1964.

Det politiska etablissemanget var helt emot fri abort men socialdemokratiska kvinnoförbundet lyfte ändå frågan under 1964 om att det borde göras en översyn av abortlagstiftningen. Tanken fick också ett stöd på socialdemokratiska partikongressen 1964, men det fanns inte några önskemål om fri abort som skäl för utredningen.

Den stora vändningen i svensk abortdebatt kom i februari 1965. Då inträffade en händelse som gjorde abortfrågan till förstasidesstoff och det centrala diskussionsämnet i Sverige. Riksåklagaren väckte åtal mot kvinnor som hade gjort abort i Polen. Den folkpartistiske ungdomspolitikern Hans Nestius var arrangör av resorna och polisen gjorde husrannsakan hemma hos honom. Under cirka 10 dagar fick denna händelse enorm publicitet och orsakade ett stort antal Tv-debatter, löpsedlar och allmän uppmärksamhet. Abortfrågan har förmodligen aldrig någonsin i svensk historia varit så uppmärksammad som vid detta tillfälle. Regeringen beslutade sig för abolition, d.v.s. åtalseftergift så att åtalet mot de berörda kvinnorna kunde hävas. Det är en mycket unik åtgärd som bara har företagits vid några tillfällen under 1900-talet.

Det som inträffade fick en stor effekt. Den begränsade kulturdebatt som förts under några år, och en viss debatt i några av politiska ungdomsförbunden, vidgades nu så att problemen lyftes fram på förstasidesplats och blev allmänt nyhetsstoff. Därför blev åtskilliga fler inblandade i den pågående abortdebatten och tog ställning för en viss ståndpunkt. Dessutom presenterades det inträffade på ett sådant sätt att abortlagens problematiska sidor kom fram i rampljuset. Det utlöstes en stor sympati för de åtalade kvinnorna. Men kritiken kom alltmer under de tio dagarnas intensiva mediauppmärksamhet att riktas mot abortlagen. Krångligheter och orättvisor i ansökningsförfarandet lyftes fram. Att kvinnor måste åka utomlands för att göra abort och inte kunde göra det legalt i Sverige kritiserades av många.

På ledarplats i dagspressen märkets omedelbart en attitydförändring. Krav på liberalisering av abortlagen eller fri abort fördes fram av många tidningar och en hel del kritik mot abortlagens tillämpning påpekades.

Den underliggande trenden som låg bakom denna kritik mot abortlagen, handlade om sexliberala trender och genombrottet för p-piller. I detta skede var inte fokus på argumenten om kvinnans rättigheter. I debatten hamnade ståndpunkten om fostrets rätt till liv och att det handlade om att värna om en skyddsvärd individ, de synpunkterna kom i skymundan. Fokus blev illegala aborter, kvinnor kunde undvika abortlagstiftningens restriktioner, och problem med abortlagens tillämpning – det blev problembilden och påverkade debatten.

Man bör komma ihåg att den kristna kritiken mot de abortliberala tankegångarna var helt kompakt vid denna tidpunkt. Inom socialdemokratin var broderskapsrörelsen helt emot tankarna på fri abort och kämpade tappert i den motvind som uppstod i debatten. Samma sak var det med det kristet präglade frisinnet inom folkpartiet. KDS bildades 1964 och en av partiets huvudfrågor blev abortmotståndet. Partiet började precis när abortdebatten började rasa som mest intensivast. KDS hållning var att till varje pris värna om fostrets rätt till liv utan kompromisser.

Sverige hade vid denna tidpunkt en socialdemokratisk regering med Tage Erlander som statsminister. Den hade under en längre tid förberett för att tillsätta en abortutredning för att göra en översyn över abortlagstiftningen. Tanken var från början inte att göra en utredning om fri abort.

Genom debatten om ”Polen-affären” riktades krav mot regeringen att agera. Regeringen tillkännagav nu ganska snabbt direktiven till en ny abortutredning. Tidigare hade det sagts att utredningen skulle vara förutsättningslös.

På grund av trycket i debatten ändrades inriktningen i direktiven. Justitieminister Herman Kling skrev in följande i abortutrednings-direktiven: ”enligt min mening är tiden nu inne att överväga om ytterligare liberalisering bör ske. Jag syftar då på en reform i den riktningen att kvinnans egen inställning i abortsituationen skall tillmätas ökad betydelse. Många skäl talar för att kvinnan under ett mycket tidigt graviditetsstadium i princip får rätt att själv bestämma, om hon vill föda det väntade barnet”.

Abortutredningen startade 1965, den skulle bli klar 1971. Den svenska marschen mot fri abort hade börjat.

Stefan Swärd, doktorerade i statskunskap 1984 vid Stockholms universitet på avhandlingen ”Varför Sverige fick fri abort”

Om Stefan Swärd

avatar